Guldtrast

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Guldtrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Zoothera aurea a1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Trastfåglar
Turdidae
Släkte Zoothera
Art Guldtrast
Z. aurea
Vetenskapligt namn
§ Zoothera aurea
Auktor Latham, 1790
Synonymer
  • Zoothera dauma aurea
Hitta fler artiklar om fåglar med

Guldtrast (Zoothera aurea) är en i huvudsak asiatisk vida utbredd fågel i familjen trastar.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Guldtrasten är en förhållandevis stor trast med kroppslängd på cirka 27-31 centimeter. Fjäderdräktens grundton är på ryggen ljust olivbrun, mot buken gulaktig till vit. Hela dräkten har kraftig svart fjällteckning. Vingen är på ovansidan brokig i svart och beige, undersidan till största delen vit med ett markant svart band från armhåla till vingknoge. Den har 14 stjärtpennor.[3]

Guldtrasten skiljer sig från tigertrast då guldtrasten är större, har spetsigare vingar, 14 istället för tolv stjärtpennor och de har olika sång. Guldtrasten är också mer guldgul i tonen än tigertrasten som är mer rödbrun och benen hos guldtrast är rosaröda mot tigertrastens grågula.[3]

Förutom sången är guldtrasten mycket tystlåten. Sången är en utdragen entonig vissling med fyra till fem sekunders mellanrum. "Tyy...tyy...ty...".[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Guldtrasten är en flyttfågel som främst häckar på tajgan i norr, från Sibirien till Manchuriet, Japan och Korea. Den övervintrar i södra Kina, Indokina, Taiwan och på ön Lan-yü. Guldtrasten delas upp i två underarter:[2]

  • Zoothera aurea aurea – häckar från Sibirien till Manchuriet och Korea. Övervintrar i södra Kina och Indochina
  • Zoothera aurea toratugumi – häckar i Manchuriet och Japan. Övervintrar i Taiwan och på ön Lan-yü.

Systematiken kring guldtrasten och dess närmaste släktingar är inte helt utredd och fortfarande kontroversiell. Tidigare fördes en mängd populationer i främst östra och södra Asien till guldtrasten, men dessa behandlas idag som egna arter:[2]

I och med att tigertrasten urskiljs som egen art bytte guldtrasten också vetenskapligt artepitet från dauma till aurea.[3] Även taxonet major urskiljs som egen art, amamitrast (Z. major).[4]

Birdlife International och bokserien Handbook of the Birds of the World har dock valt en annorlunda indelning av komplexet i endast tre arter:[1]

  • Zoothera dauma – monotypisk
  • Zoothera major – monotypisk
  • Zoothera aurea – inklusive horsfieldi, imbricata och neilgherriensis

Observationer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Guldtrast observeras mycket sällsynt i Sverige. Första fyndet gjordes i Jämtland 1837. Därefter har den observerats ytterligare fem gånger, den senaste i Ottenby, Öland 2003.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Notera dock att IUCN inkluderar ceylontrast, nilgiritrast och taxonet horsfieldi i guldtrasten. I Europa tros det häcka 25.000-100.000 par.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Zoothera aurea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ [a b c d] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ Guldtrast, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]