Gunilla Åkesson

Från Wikipedia
Gunilla Åkesson
Gunilla Åkesson, juli 2013.
Gunilla Åkesson, juli 2013.
FöddGunilla Margareta Åkesson[1]
15 februari 1942 (82 år) [1]
Sofia församling,[1] Jönköping
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
IMDb

Gunilla Margareta Åkesson Wickbom, född 15 februari 1942 i Jönköping,[1] är en svensk skådespelare och sångerska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Åkesson växte upp i Lindesberg och kom till Stockholm som 20-åring när hon blev antagen till Calle Flygare Teaterskola, där hon var kurskamrat med bland andra Lis Nilheim, Lars-Erik Berenett och Thomas Ungewitter.

1963–1966 studerade hon vid Statens scenskola i Malmö.[2]

Sedan följde engagemang vid Oscarsteatern och flera säsonger vid Riksteatern där hon bland annat medverkade i Vita Hästen och Två gentlemän från Verona. Hon upptäcktes av Hagge Geigert som sett henne på TV och hon slog igenom i hans revy i Göteborg 1975. Den fruktade kritikern Bengt Jansson på Dagens Nyheter rosade hennes insatser i revyn och skrev efter premiären "Ta upp Åkesson till Stockholm genast".

1976 fick hon engagemang i Kar de Mumma-revynFolkan där hon bland annat gjorde succé som "byggjobbaren på operan", ett revynummer där hon varvade dialog med operaarior. Hon har spelat på de flesta privatteatrar i Stockholm bland annat långköraren Spanska fluganVasan 1981–1983, revyn Carl-Gustafs nöjesmaskinIntiman 1983, Lasse Berghagens musikal Världens galenskapChinateatern 1985 och Oj då, en till på Folkan 1987. Riktigt folkkär blev Gunilla Åkesson genom sin medverkan i TV-programmet Gäster med gester samt genom Femettan. Hon har även medverkat i TV-serier som Babels hus, Svenska Sesam och Polisen och pyromanen. Hon gjorde en allvarligare roll i Carin Mannheimers Svenska hjärtan. I början av 1990-talet blev hon även "offer" för TV 4:s version av Dolda Kameran där hon i en teaterpjäs lurades att klä ut sig till en gris.

I tolv år var hon komisk primadonna i Hjalmar-revyerna med Peter Flack i Örebro. Hos Flack gjorde hon parodier på Sigvard Marjasin, Marit Paulsen, Lena Philipsson och Leif "Loket" Olsson med flera. Hon tilldelades Sällskapet Stallbrödernas pris Revyräven 1999.

2011 gjorde hon comeback i TV efter 15 års uppehåll, i det sista avsnittet med Gäster med gester.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1966 Ermengarde Hello, Dolly!
Michael Stewart och Jerry Herman
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[3]
1967 Praskowia Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Mimi Pollak Oscarsteatern[4]
1973 Borgmästaren
Gert Hofmann
Sandor Györbiro Flexteatern[5]
Godspell
John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz
Jonnie Christen och Klaus Pagh Jarlateatern[6]/
Riksteatern
1976 Medverkande Hem till stan, revy
Kar de Mumma
Hans Dahlin Folkan[7][8]
1978 Edith Min fru går igen
Noël Coward
Per Gerhard Vasateatern[9]
1979 James Pinocchio
Staffan Götestam och Peter Flack
Folkan[10]
1980 Pippi Långstrump
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Folkan[11]
1981 Maria Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[12]
1987 Oj då!... en till?!
Ray Cooney och Tony Hilton
Chris Johnston Folkan[13]
1992 Medverkande Spik, revy Vasateatern[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Gunilla Margareta Åkesson Wickbom
  2. ^ ”Tidigare studenter, 1966”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1966.pdf. Läst 23 november 2017. 
  3. ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
  4. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
  5. ^ ”Nöjesguiden”. Dagens Nyheter: s. 16. 16 februari 1973. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-02-16/45/16. Läst 18 mars 2018. 
  6. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
  7. ^ Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019. 
  8. ^ Leif Zern (2 januari 1977). ”Folkan i Stockholm: Kisa lyckas i vital revy”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-01-02/1/10. Läst 25 maj 2019. 
  9. ^ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ ”17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
  11. ^ Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
  13. ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ Lars Linder (13 september 1992). ”Rappt utan hållbar tråd”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162117/http://www.dn.se/arkiv/kultur/rappt-utan-hallbar-trad. Läst 28 juni 2015.