Per Gerhard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Gerhard
Född Per Gerhard Johnson
24 juni 1924
Stockholm, Sverige
Död 28 december 2011 (87 år)
Frankrike
Maka Maj-Britt Nilsson
(1951-2006)

Per Gerhard, fram till 1946 Per Gerhard Johnson, född 23 juni 1924 i Stockholm, död 28 december 2011 i Frankrike, var en svensk teaterregissör och skådespelare samt mångårig chef för Vasateatern i Stockholm. Han var son till Karl Gerhard och dansaren Valborg Geyron samt från 1951 gift med skådespelaren Maj-Britt Nilsson som avled 2006.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Gerhard studerade 1946–1949 vid Dramatens elevskola. I sin ungdom skrev Gerhard revykupletter och medverkade i en Kar de Mumma-revy.

Gerhard debuterade som regissör 1949 och regisserade bland annat fem av faderns revyer. Han var teaterchef för Vasateatern i Stockholm 1951–1985 och regisserade succéföreställningar som Spanska Flugan, Min fru går igen och Charleys Tant.

2007 skrev han en biografi om sin far Karl Gerhard, Karl Gerhard - Med kvickheten som vapen.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1948 Wilkins Micawber David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey
Olle Hilding Dramaten
1949 Advokaten
Statyen
Veziren
Likbåren
Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1951 Skaffa mig en våning
Doris Frankel
Vasateatern
1952 Kyss mig, Ada, revy
Kyss mig, Katie, revy
Karl Gerhard
Göteborg
Stockholm[1]
1952 Höfeber
Noël Coward
Intiman[1]
1953 Älskling på vågen
Karl Gerhard
Göteborg
Stockholm[1]
1954 Prins på vift
Terence Rattigan
Vasateatern[2]
1960 Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Vasateatern[3]
1963 För vänskaps skull, revy
Kar de Mumma
Folkan[1]
1972 Fången på Andra avenyn
Neil Simon
Vasateatern[4]
1973 Kaktusblomman
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Vasateatern[5]
1973 Jag älskar dig, markatta
Noël Coward
Vasateatern[1]
1974 Hej på dig, du gamla primadonna,
Karl Gerhard-kavalkad
Vasateatern[6]
1976 Samma tid nästa år
Bernard Slade
Intiman[1]
1977 Charleys tant
Brandon Thomas
Vasateatern[1]
1978 Min fru går igen
Noël Coward
Vasateatern[1]
1980 Vågar vi älska?
Neil Simon
Vasateatern[1]
1981 Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Vasateatern[1]
1984 Gamle Adam
Franz Arnold och Ernst Bach
Vasateatern[1]
1985 Min käre man
Pierette Bruno
Vasateatern[1]
1989 Charleys tant
Brandon Thomas
Vasateatern[1]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1990 – För öppen ridå. Memoarer.
  • 2007 – Karl Gerhard. Med kvickheten som vapen. Biografi över Karl Gerhard

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 
  2. ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015. 
  3. ^ 'Äventyret' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 14. 20 februari 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-02-20/49/14. Läst 23 augusti 2015. 
  4. ^ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015. 
  5. ^ Barbro Hähnel (20 januari 1973). ”Skådespelarna lyfter upp 'Kaktusblomman'”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-01-20/18/13. Läst 23 augusti 2015. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1974). ”Vasans Karl Gerhard-kavalkad: Satiren utslätad men visorna håller”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1974-09-22/258/15. Läst 23 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]