Gunnar Brusewitz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gunnar Brusewitz
Gunnar Brusewitz 1963.jpg
Gunnar Brusewitz med diplomet för Nobelpriset i litteratur 1963.
Född7 oktober 1924[1][2]
Ekerö församlingSverige[2]
Död10 juli 2004[1][2] (79 år)
Rö församlingSverige[2]
MedborgarskapSvenskt[3]
SysselsättningFörfattare[4], målare, konstnär[4]
FöräldrarPer Emil Brusewitz
SläktingarAnita Brusewitz-Hansson (syskon)
UtmärkelserLitteris et Artibus (1995)
Årets Hedersupplänning (2003)
Honoris causa
Redigera Wikidata

Kurt Gunnar Brusewitz, född 7 oktober 1924 i Ekerö i Stockholms län, död 10 juli 2004 i Lisinge nära Rimbo i Stockholms län, var en svensk författare, konstnär och tecknare. Han var son till byråsekreterare Per Emil Brusewitz och Fanny Andersson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han kom från en släkt med konstnärliga traditioner och redan tidigt väcktes hos honom ett intresse för naturen. Han gick på Viggbyholmsskolan och studerade därefter vidare i Strängnäs, men hans konst- och naturintresse gjorde att studierna blev lidande.

Brusewitz studerade skulptur, måleri och grafik 1941-45, samt vid Kungliga Akademien för de fria konsterna 1949. Han var medarbetare i Stockholms-Tidningen, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Han var även medarbetare i Sveriges Radio-TV, där han framför allt gjorde naturfilmer och medverkade i de klassiska naturprogrammen från Korsnäsgården från 1968, då han efterträdde konstnären Harald Wiberg. Han har även illustrerat frimärken och böcker av Frans G Bengtsson och en utgåva av Carl von Linnés landskapsresor. Brusewitz gav ut en mängd böcker, huvudsakligen med natur- och kulturtema, med egna illustrationer. År 1980 deltog han som konstnär i den svenska polarexpeditionen Ymer-80 med isbrytaren Ymer. Året därpå gav han ut sina intryck från resan i boken "Arktisk sommar".

Brusewitz utformade diplomen till Nobelpriset i litteratur mellan åren 1963 och 1988.

Han har haft separatutställningar i London, Helsingfors, Raumo, Reykjavik, Melbourne, Mainau, Chicago, San Francisco, Philadelphia och utställningar på Naturhistoriska Riksmuseet, Sjöhistoriska museet och Stockholms stadsmuseum. Han finns representerad på Nationalmuseum[5] och Kalmar konstmuseum[6].

Brusewitz memoarer omfattar de tre volymerna Vågens barn (1994), Den otåliga pennan (1996) och Upptecknat och nedskrivet (1998).

Han utnämndes till hedersdoktor vid Stockholms universitet 1982.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Jägarsång 1950
  • Djur på alla fyra 1955
  • Fåglar i kikarn 1956
  • Flyg mot soluppgången 1956
  • Kallblodigt sällskap 1957
  • Hemma vid fågelsången 1961
  • Höstdagbok 1963
  • Vårdagbok 1964
  • Vinterdagbok 1965
  • Sommardagbok 1966
  • Jakt 1967
  • Fåglalåt 1968
  • Björnjägare och fjärilsmålare 1968
  • Stockholm, staden på landet 1969
  • Fyra årstider 1970
  • Skissbok 1970
  • Fyra litterära fåglar 1970
  • Natur i Gambia 1971
  • Sjö 1972
  • Sjön-min årstidsspegel 1972
  • Skog 1974
  • Från höst till vår 1974
  • Tal på Övralid 1976
  • Harens vägar 1977
  • Lång vår 1977
  • Silverlöjan och den fattiges tröst 1977
  • Strandspegling 1979
  • Svalans våta grav 1979
  • Historier från Roslagen 1979
  • Arktisk sommar 1981
  • Den nöjsamma nyttigheten 1982
  • Solvarvets tecken 1983
  • Drömmen om antipoden 1984
  • Resa i tid och rum 1984
  • Roslagsbygd 1986
  • Björnholmen - historien om ett gammalt sommarnöje, Höjerings bokförlag, Uddevalla 1987, ISBN 91 9709 3300
  • Våra landskapsdjur 1988
  • G Brusewitz antecknare, Wahlström & Widstrand, 1988, ISBN 9146155317
  • Guldörnen och duvorna 1989 (Om fågelmotiv hos Strindberg)
  • Naturkalendern 1990
  • Silver & guld 1991
  • Vägval i minnesmark 1992
  • Röster över vattnet 1993
  • Älgtämjaren som slog på pukor 1993
  • Synminnen och minnesbilder 1994
  • Vågens barn 1994
  • Naturreservat i Uppsala län 1995
  • Ekoparken 1995
  • Den otåliga pennan 1996
  • Dagbok från en sjö 1996
  • Pärtkorgens hemlighet 1997
  • Uppskrivet och nedtecknat 1998
  • Från Olof Rudbeck till Olof Thunman 1998
  • Ishavskust 1999
  • Stockholm mitt i seklet 1999
  • Ett förgånget Stockholm 2001
  • Lustresa på Göta kanal 2002
  • Värderat och omvärderat 2002
  • Folk och färder i Halland 2003
  • Olof Thunmans Uppland 2005

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19241007-1118 Brusewitz, Kurt Gunnar, läst: 6 december 2019, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  4. ^ [a b] Libris, 19 februari 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Kalmar konstmuseum
  7. ^ ”Alf Henrikson-stipendiater”. Alf Henriksonsällskapet. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609143550/http://www.alfhenrikson.se/Design/Sidmaterial/Dokument/Stipendiater_FS.htm. Läst 25 februari 2008. 
  8. ^ Albert Engström-priset. Arkiverad 24 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. Albert Engström-sällskapets webbplats, läst 2008-12-05.
  9. ^ [a b c] Gunnar Brusewitz, konstnären och resenären 1924 – 2004. Lunds universitetsbiblioteks webbplats, läst 5 dec 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]