Gustaf Cederwall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf Ivar Cederwall.

Gustaf Ivar Cederwall (stavas även Gustav), född 17 maj 1863 i Hedvig Eleonora församling, död 11 maj 1928 i Brännkyrka församling, var en svensk skulptör och bildhuggare huvudsakligen verksam i Stockholm.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Cederwalls villa i Älvsjö.

Hans far var snickarmästaren Johan Eric Cederwall, modern hette Johanna Charlotta (född Wallin). 1890 givte han sig med Gertrud (född Örling). Paret fick barnen Johan Erik, Svea Ragnhild, Sven Gustaf, Bror Ivar, Signe Elisabeth och Gertrud Lydia. År 1912 stod villan i Älvsjö färdig efter fyra års byggtid. Här hade Cederwall sin ateljé med takfönster. Arkitekturen inspirerades av den rådande nationalromantiken. Byggnadens fasader var ursprungligen behandlade med tjära (senare ommålade i vit). Huset valdes 2011 bland drygt 200 kandidater av tidningen Vi i villa till Sveriges vackraste villa. Cederwall avled i maj 1928 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna. Gravstenens reliefporträtt är skapat av honom själv.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Till Cederwalls offentliga arbeten räknas de båda monumentala lejonskulpturerna på gamla Riksbankshuset (nuvarande Riksdagshuset) på Helgeandsholmen som tillverkades efter hans modeller kring sekelskiftet 1900. De båda stora gjutjärnskandelabrar utanför Kungliga Operan i Stockholm formgav Cederwall vid ungefär samma tid. Det var ursprungligen fyra gaslyktor som stod runt Gustav II Adolfs staty. Skulpturen och fontänen "Pojke med snäcka" som står på Saltsjötorget i Södertälje utfördes 1911 och tillskrivs Cedervall.

Ett omfattande arbete ägnade han 1925 åt utsmyckningarna i Stockholms konserthus där han var nära medarbetare till konserthusarkitekten Ivar Tengbom. I Stora salen modellerade han bland annat de förgyllda kapitälen som tillverkades av Herman Bergmans konstgjuteri. I Grünewaldsalen stod han bakom de kraftfulla stuckarbeten i tak och på väggar. Till Tändstickspalatset, ett annat Tengbombygge (invigt 1928), ritade han portikens smidesgrindar tillsammans med Robert Hult och formgav kolonnernas kapitäl. Uppdraget var ett av hans sista arbeten.

Han är representerad på Nationalmuseum[1] med tre mindre skulpturer i zink och brons.

Bilder, verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalmuseum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]