Stockholms konserthus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stockholms konserthus
Byggnad
Stockholms konserthus i april 2017
Stockholms konserthus i april 2017
Land Sverige Sverige
Län Stockholm
Kommun Stockholms kommun
Skapare Ivar Tengbom
Stil Svensk 1920-talsklassicism
Material Murtegel
Grundad 7 april 1926
Ägare Stockholms konserthusstiftelse
Öppet för allmänheten Ja
Stockholms Konserthus, Stockholm den 21 feb 1925.jpg
Webbplats: Konserthusets webbplats


Stockholms konserthus ligger i Stockholms centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924-26 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Byggnaden räknas som en höjdpunkt i den svenska 1920-talsklassicismen och var en av de första byggnaderna i Sverige särskilt avsedd för orkestermusik. Konserthuset i Stockholm som ett musikens hus, men även som enskilt byggnadsverk har få motsvarigheter både i Sverige och utomlands.[1]

I Stockholms konserthus utdelas sedan 1926 den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur. Polar Music Prize som instiftades 1989 delas ut årligen i Konserthuset sedan 2004 och sedan år 2010 även Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Byggnaden är blåklassad av Stadsmuseet i Stockholm vilket är den högsta klassen och innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde av stadsmuseet anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Konserthustomten 1909.

I slutet av 1860-talet formulerades första gången idéerna om ett eget hus för den symfoniska musiken i Stockholm. Därefter skissades flera projekt för att lösa lokalproblemet men ekonomiska medel saknades. Vid den tiden bedrev Konsertföreningen, som hade bildats 1902, sin musikaliska verksamhet i provisoriska och olämpliga lokaler. År 1917, i slutskedet av första världskriget, hade Konsertföreningen hittad en lämplig tomt i kvarteret Hästhuvudet vid östra sidan om Hötorget, men fortfarande var finansieringen ett problem.

En kommitté bildades med bland andra prins Eugen och Josef Sachs som medlemmar och privata donationer började flyta in. En ansökan gick också till Kungl. Maj:t om att få använda medel ur Penninglotteriet till konserthusprojektet. 1919 bildades Stiftelsen Stockholms konserthus som skulle sköta förvaltningen av den planerade byggnaden medan Konsertföreningen skulle ansvara för den musikaliska verksamheten (båda slogs 1976 samman till Stockholms konserthusstiftelse).[3]

Arkitekttävlingen, stadsplanen och byggstart[redigera | redigera wikitext]

Konserthustomten, 1920.

År 1920 utlystes en arkitekttävling för det nya konserthuset. Enligt tävlingsprogrammet skulle byggnaden innehålla en större och en mindre sal samt plats för kommersiella lokaler som kunde ge hyresintäkter. Drygt 30 tävlingsbidrag lämnades in och tävlingen avgjordes i januari 1921. Konserthustävlingen vanns av Ivar Tengbom och Erik Lallerstedt kom på andra plats, båda var favorittippade.[3]

Enligt stadsplanen, som hade utarbetats av Albert Lilienberg speciellt för tävlingen, skulle den nya kulturinstitutionen ligga i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Sveavägen slutade vid denna tid vid Kungsgatan och det nya konserthuset skulle alltså bilda en fond i Sveavägens slut. I ett av skissförslagen till stadsplanen vändes även huvudentrén mot Sveavägen, ett förslag som blev hård kritiserat i debatten. Ingen mindre än arkitektkollegan Gunnar Asplund engagerade sig i diskussionen. I facktidskriften Arkitektur skrev han bland annat “om man vände huvudfasaden mot Hötorget /…/ skulle huvudfasaden framträda monumentalt, den skulle bli solbelyst och torghandeln skulle bilda en pittoresk motvikt mot kolonnernas stränghet.” Så blev det också.[4]

De gamla byggnaderna i kvarteret Hästhuvudet revs 1923, och på våren 1924 var grunden färdigställd. Byggnadens konstruktionsritningar upprättades av Kreügers konsulterande ingenjörsfirma. I november 1924 var taklagsfest och under 1925 pågick arbetena med inredningen. Byggnadsarbetena avlöpte, förutom några mindre strejker, relativt smidigt och det ursprungliga programmet fullföljdes i stort sätt utan större ändringar.

Bilder, bygget och invigningen[redigera | redigera wikitext]

Byggnadsbeskrivning[redigera | redigera wikitext]

Konserthuset med fasadbelysning i samband med Nobelfestligheterna, 2010.
Fasadutsmyckning i smide.
Tengboms "signatur" i granit.

Planlösningen visar en nästan kvadratisk byggnad med ett indraget hörn mot Sveavägen/Kungsgatan. Konserthusets huvudentré ligger mot väster och Hötorget. Via en fritrappa som sträcker sig över hela husets bredd och nio entréportaler når besökaren foajén. Under foajén ritade Tengbom lokaler för uthyrning. Här tillkom senare några butiker.

Rakt fram i foajén fortsätter trappor upp till en stor hall som omges av garderober. Vid sidorna leder trappor upp till Stora salen. Den dominerar hela övre våningsplanet och ligger med scenen mot öster. Salen omgärdas av foajéer och ett stort antal trappor. Tengbom utformade Stora konsertsalens tak i ljusa färger, tyngdlös och svävande, det var en arkitekturstil som låg i tiden, men Tengbom var den förste som tillämpade en sådan rumsbildning i en stor samlingslokal som Konserthuset utgjorde.

Tengboms grepp gav Stora salen intrycket av en öppen palatsgård som inramas av en gemensam peristyl.[5] Tengbom använde sig även av ett skenperspektiv i fonden, som förlängde rummet och lät det flyta vidare.[6] Tyvärr försvann denna effekt i samband med ombyggnaden i början av 1970-talet, då taket byggdes om och målades mörkt samt scenfonden fick en ny utformning, men samtidigt lösta man den tidigare problematiska akustiken.[5]

Orgeln som täcker hela väggen över körläktaren är mycket imponerande med sina 6 100 pipor och 69 stämmor. Den konstruerades av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och invigdes 1982. Av orgelpiporna är den längsta 11 m lång och den minsta endast några millimeter.

Lilla salen (nuvarande Grünewaldsalen) ligger också på övervåningen och längs med fasaden mot Hötorget med scenen åt söder. Salen nås via trappor från foajéns norra sida eller en egen entré från Kungsgatan. Grünewaldsalen blev rikt dekorerad med tak- och väggmålningar av Isaac Grünewald. Tjugotalsklassicistiska detaljer finns i hela byggnaden, exempelvis i belysningsarmaturer och pelarutformningen, i foajén och i trapphusens trappräcken.

Exteriört är byggnaden enkel och stram, den enda avvikelsen bildas genom kolonnaden mot Hötorget som består av tio 18 meter höga kolonner. Varje kolonn är uppbyggd av flera segment som väger 3,3 ton styck. Tengbom formgav kolonnernas kapitäl i korintisk ordning. Själva kolonnerna uppvisar en knappt skönjbar ansvällning i mittpartiet.[5] De höggs av stenhuggare från AB Förenade Granitindustrier i Vånevik. Stenen är grå granit som finns på orten. Mot öster och dagens Sveavägen är byggnaden sluten. Mot norr och söder finns sidoentréer med skärmtak utformade som baldakiner och utförda i kopparplåt. Av Tengboms fasadritningar framgår att han ville gestalta konserthuset som en stor kub med släta, putsade ytor i en blåviolett färgton. Den slutgiltiga färgsättningen utfördes av Isaac Grünewald.

Tengbom "signerade" sin byggnad med en liten inskription huggen i granitsockeln mot Hötorget. Den lyder "IVAR TENGBOM ARCH 1926.". År 1952 anordnades en nedgång till tunnelbanan i nordöstra hörnet. 1971 genomfördes en omfattande ombyggnad där Tengboms arkitektkontor ansvarade för utformningen.

En viktig accent bildar Carl Milles fontängrupp, Orfeus-brunnen, som först 1936, efter tio års diskuterande, kom på plats. Ivar Tengbom var från början entusiastisk över Milles förslag. Av brev till Tengbom framgår hur omsorgsfullt Milles arbetade med att anpassa Orfeus-gruppen arkitektoniskt till det bakomliggande Konserthuset. En av figurerna i Orfeusgruppen bär Beethovens anletsdrag[7].

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Salar och samlingslokaler[redigera | redigera wikitext]

Stora salens scen.

I konserthuset finns flera salar och lokaler som är tillgängliga för allmänheten:[8]

  • Stora salen med plats för upp till 1770 personer.
  • Grünewaldsalen med plats för upp till 460 personer.
  • Stora foajén med plats för upp till 500 personer.
  • Aulinsalen med plats för upp till 154 personer.
  • Gustaf V salong med plats för upp till 20 personer.
  • Sidobalkonger med plats för upp till 30 personer.
  • Styrelserummet med plats för upp till 18 personer.

Verksamhet och organisation[redigera | redigera wikitext]

Konserthuset ägs och drivs av Stockholms konserthusstiftelse, med Stockholms läns landsting som huvudfinansiär. Anslaget för 2017 uppgår till 146 miljoner kronor. Marken som huset står på hyr stiftelsen av Stockholms stad på ett förmånligt 100-årskontrakt. Stockholms konserthus tjänstgjorde parallellt med konsertverksamheten även som teater under namnet Konserthusteatern, under ledning av skådespelaren Gösta Ekman d.ä. och regissören Per Lindberg. Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm har konserthuset som hemmascen.

Återkommande prisutdelningar[redigera | redigera wikitext]

  • Polar Music Prize som instiftades 1989 delas ut årligen i Konserthuset sedan 2004. Vid ceremonin medverkar Kungliga Filharmonikerna tillsammans med en lång rad artister.

Bilder, interiör[redigera | redigera wikitext]

En historisk bildserie tagen av fotografen Lennart af Petersens i början av 1970-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Konserthuset 2: Norrmalm, Stockholm: byggnadshistorisk inventering, sid. 7.
  2. ^ Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.
  3. ^ [a b] Konserthuset 2: Norrmalm, Stockholm: byggnadshistorisk inventering, sid. 9.
  4. ^ Den moderna staden tar form. Ordfront, 2001, sida 262
  5. ^ [a b c] Hultin (2002), sid. 170
  6. ^ Den moderna staden tar form. Ordfront, 2001, sid. 265
  7. ^ Carl Milles, en biografi. Wiken, 1991, sida 206
  8. ^ Konserthuset: Salar att hyra.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bygglovsritningar upprättade den 21 februari 1925, signerade av Ivar Tengbom.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]