Gustaf Emanuel Beskow
| Gustaf Emanuel Beskow | |
 | |
| Född | Gustaf Emanuel Beskow 25 februari 1834 Örby slott, Brännkyrka socken |
|---|---|
| Död | 11 april 1899 (65 år) Jakobs församling, Stockholm |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
| Nationalitet | Svensk |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[2]  |
| Sysselsättning | Präst, pedagog, riksdagsman |
| Befattning | |
| Hovpredikant[2] Andrakammarledamot (1888–1890)[2] | |
| Politiskt parti | |
| Protektionistiska partiet | |
| Maka | Anna Vilhelmina Emanuelsdotter (1843–1939) |
| Barn | Elisabeth Beskow |
| Föräldrar | Fritz Beskow[2] Augusta Vilhelmina Moll[2] |
| Släktingar | Natanael Beskow (brorson) |
| Redigera Wikidata | |
Gustaf Emanuel Beskow, född 25 februari 1834 på säteriet Örby, Brännkyrka socken, död 11 april 1899 i Jakobs församling, Stockholm, var en svensk präst, pedagog och riksdagsman.
Biografi
År 1850 togs han in vid Krigsakademien på Karlberg, men avbröt sin kurs där och tog 1852 studentexamen i Uppsala samt 1857 på en termin såväl teoretisk- och praktisk-teologisk examen som prästexamen. Av betänkligheter rörande prästedens innehåll dröjde han dock med att låta prästviga sig ända till 1859. Därefter tjänstgjorde han som pastorsadjunkt i flera av Stockholms församlingar till 1868, då Blasieholmskyrkan invigdes och Stockholms konsistorium, på Kungl. Maj:ts befallning, förordnade Beskow att upprätthålla högmässogudstjänsterna där.
Blasieholmskyrkan kan med skäl kallas Beskows verk. Det var han, som inköpte tomten (1864), samlade frivilliga bidrag och ordnade nödvändiga lån. En av de stora bidragsgivarna var drottning Sofia som stod nära Beskow och den nyevangeliska rörelse EFS där Beskow var med i styrelsen. Beskow fungerade också som själasörjare åt drottningen. Hela arbetet Blasieholmskyrkan (1865–1867) gick i hans namn, och när kyrkan var färdig, överlämnade han den genom gåvobrev till Blasieholmskyrkostiftelsens styrelse. År 1867 öppnade han en privatskola för gossar, Beskowska skolan, vilken leddes av honom till 1882. Han avlade 1862 pastoralexamen och deltog samma år i en andlig kongress i London, där en mängd präster, och bland dem Beskow, höll andliga föredrag, var och en på sitt modersmål. År 1879 utnämndes han till tjänstgörande e.o. hovpredikant. Från 1866 var han ledamot av Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse, från 1876 dess vice ordförande och från 1892 dess ordförande. Åren 1888–1890 var han för Stockholms stad ledamot av andra kammaren och tillhörde där det protektionistiska partiet.
Beskows predikningar kännetecknades av stor personlig värme och han återkom ofta i dessa till Kristi försoning. Såsom konfirmationslärare var han mycket anlitad av ungdom ur alla samhällsklasser. Åren 1865–1868 var han redaktör för tidningen Stadsmissionären, och 1876-1878 gav han ut Fridsbudet. Qvartalsskrift för uppbyggelse i hemmet.
Familj
Han gifte sig 1862 med Anna Vilhelmina Emanuelsdotter (1843–1939), var far till Elisabeth Beskow som under pseudonymen Runa var en av det tidiga 1900-talets populära författare, och farbror till pedagogen och teologen Natanael Beskow.
Bibliografi
- Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina (1861; tionde upplagan 1891)
- Den korsfäste. Passionspredikningar (1875; andra upplagan 1903)
- Evangeliipostilla (två band, 1880-82)
- Den svenska missionen i Ost-Afrika (1884-87)
- Kristi återkomst (1888; andra upplagan 1889)
- Betraktelser för hvar dag i året (1890; andra upplagan 1900)
- Några minnesord till mina nattvardsbarn (1892; andra upplagan 1899)
- Lefnadsminnen (1899; andra upplagan 1900)
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Beskow, 2. Gustaf Emanuel, 1904–1926.
Noter
- ^ Beskow, GUSTAF EM., Svenskagravar.se, läs online, läst: 24 april 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 61, Beskow i Stockholm, Gustaf E, läst: 14 januari 2022.[källa från Wikidata]
Vidare läsning
- J. Th. Bring: Gustaf Emanuel Beskow i Svenskt biografiskt lexikon (1924)