Gustaf Bratt (1826–1906)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gustaf N.E. Bratt)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För prästen och teologie doktorn, tillika hans far, se Gustaf Bratt.
Gustaf Bratt
GNEBratt.JPG
Gustaf Bratt cirka 1895
Född22 april 1826[1]
Broddetorps församlingSverige[1]
Död27 februari 1906[1] (79 år)
Danderyds församlingSverige[1]
BegravdDjursholms begravningsplats[2]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningMilitär, disponent, politiker
BefattningAndrakammarledamot (1887–1887)
BarnJohn Bratt (f. 1867)
Valter Bratt (f. 1868)
FöräldrarGustaf Bratt
Redigera Wikidata

Gustaf Napoleon Eugène Bratt (i riksdagen kallad Bratt i Dalkarlsberg), född 22 april 1826 i Broddetorps församling, Skaraborgs län,[3] död 27 februari 1906 i Danderyds församling (Djursholm), Stockholms län,[4] var en svensk sjöofficer, gruvdisponent och politiker.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bratt tog studenten 1844 och blev kadett 1846. Vidare blev han sekundlöjtnant vid Kungliga Flottan 1849, kommenderad som exercisofficer ombord på korvetten Lagerbjelke till Sydamerika och Västindien 1851–1852. Han var chef på briggen Glommen 1853. År 1853 blev han även tillförordnad karantänchef på Känsö, begärde och fick avsked från flottan 1854 då han övergick till civiltjänst och blev förvaltare vid Långbans gruvor i Värmland och sedan 1858 disponent vid Dalkarlsbergs gruvfält i Nora bergslag. Bratt gick i pension 1894. Gustaf Bratt tillhör släkten Bratt från Bratteberg.

Tiden som officer[redigera | redigera wikitext]

1846 antogs Bratt som kadett vid kungliga krigsakademin. Under åren 1847–1849 kommenderades Bratt på tre expeditioner till Nordsjön och Östersjön med korvetten HMS Jarramas. Efter att ha tagit sjöofficersexamen vid Karlberg 29 september 1849 och den 9 oktober samma år erhållit fullmakt som sekundlöjtnant den 29 september kommenderades Bratt till örlogsstationen i Karlskrona och blev 1851 varvsofficer. Första kommendering till sjöss som officer kom i september 1851 då Bratt kommenderades som exercisofficer på korvetten Lagerbjelke och besökte på hennes resa till Sydamerika och Västindien bland annat Teneriffa, Buenos Aires, Montevideo, Barbados och Port-au-Prince.

Efter åtkomsten till Sverige 12 juli året därpå följde efter en tids sjukdom kommenderingen som adjutant till stationsbefälhavaren vid Nya Varvet i Göteborg, dåvarande kommendörkaptenen Georg Samuel von Gegerfelt, sedermera Bratts svärfar. 1853 hade Sjömanssällskapet i Göteborg begärt att få låna den vid Nya Varvet stationerade lilla briggen Glommen för att öva skolans elever, vilket beviljades med förbehållet att en sjöofficer skulle bli chef på den. Bratt fick permission samt utnämndes den 14 juni 1853 till chef och överlärare vid sjömansskolan. Efter att ha kommit tillbaka från permissionen ett par månader senare kommenderades Bratt till karantänstationen vid Känsö efter att den förre chefen, kapten Ramsten, avlidit i kolera.

Ryska korvetten Niemens förlisning[redigera | redigera wikitext]

En stormig oktobernatt 1853 törnade den ryska korvetten Niemen som ingick i en konvoj på resa mellan Kronstadt och Portsmouth med last av proviant och 75 kanoner emot ett skär strax norr om Vinga och sjönk. Besättningen kunde rädda sig upp på ön genom att fälla en mast och gå i land. En fiskare som passerade tog med sig de tre officerarna ombord till Känsö karantänstation och anmälde sig för Bratt som snart samlade ett antal segelbåtar, som undsatte de strandsatta och förde dem till Känsö där de härbärgerades. För denna aktion fick Bratt sig förlänad Sankt Stanislaus-ordens tredje klass från den ryske kejsaren.

Verksam i gruvnäringen[redigera | redigera wikitext]

När Bratt ämnade gifta sig och bilda familj begärde han och fick avsked från flottan 1854 och blev 1858 förvaltare vid Långbans gruvor i Värmland och sedan disponent vid Dalkarlsbergs gruvfält i Nora bergslag. Han var en för sin tid mycket framstående gruvspecialist och upparbetade bland annat det svårskötta Dalkarlsbergsfältet till ett mönstergruvfält. Han införde i Sverige takbrytningsmetoden med igensättning för att hindra ras samt sedermera även tvärbrytningsmetoden. Han ledde dessutom omfattande experiment med bergborrningsmaskiner som senare kom till användning i andra svenska gruvor. Han var gärna anlitad som teknisk rådgivare, till exempel i gruvorna i Rällingsberg, Bispberg och Dannemora.

Riksdagstiden[redigera | redigera wikitext]

Bratt var ledamot av riksdagens andra kammare vid B-riksdagen 1887, invald i Nora domsagas valkrets i Örebro län.[6]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Gustaf N.E. Bratt var son till Gustaf Bratt och Gustafva, född Backman. Han hade tillsammans med hustrun Georgina von Gegerfelt (1833–1930) nio barn, bland andra tidningsmännen John och Valter Bratt. Han är begravd på Djursholms begravningsplats.[7]

Gustaf Bratts minnen[redigera | redigera wikitext]

Bratt nedtecknade sina memoarer i manuskriptet "Minnen", sedermera renskrivna av hans dotter Hilda "Ninni" Bratt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18260422 Bratt, Gustaf Napoleon Eugene, läst: 29 december 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ FinnGraven.se, omnämnd som: Gustaf Göran Napoleon Bratt, läs online, läst: 29 december 2018, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Broddetorps församlings födelse- och dopbok 1761–1829, s. 357
  4. ^ Danderyds församlingsbok 1901–1911, s. 210
  5. ^ Bratt, Gustaf i Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri (1904), volym XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867–1904
  6. ^ Johansson, Johan (1899). Register till Riksdagens protokoll med bihang för tiden från och med år 1867 till och med år 1899. Bd 1, Personregister. Stockholm: Riksgäldskontoret. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:riks-21798909. Läst 1 februari 2021 
  7. ^ ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. www.svenskagravar.se. http://www.svenskagravar.se/gravsatt/85617915. Läst 1 februari 2021.