Gustaf de Frumerie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även Gustaf de Frumerie (1849–1936).
Gustaf de Frumerie

Gustaf de Frumerie, född 10 april 1872 i Västervik, död 1947, var en svensk arkitekt. Han var gift sedan 1904 med pianisten Ebba Maria Helleday; tonsättaren och pianisten Gunnar de Frumerie var deras son och skådespelerskan Karin de Frumerie är en sondotterdotter.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustaf de Frumerie tog studentexamen 1890 och fick sin utbildning till arkitekt vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1895. Han var anställd arkitekt vid Stockholms gasverk (1904–1906) och vid Stockholms elektricitetsverk (1906–1937).[1]

Som arkitekt vid gas- och elverket var Gustaf de Frumerie medarbetare till arkitekten Ferdinand Boberg, som anlitades av staden vid gestaltningen av de ny stora tekniska anläggningar för gas- och elproduktion, som uppfördes kring sekelskiftet 1900.[2] Gustaf de Frumerie blev känd genom några stora kontors- och industrianläggningar för Stockholms gas-, el-, och vattenverk där han tillsammans med Boberg var huvudarkitekt och sedermera efterträdde denne.

Bland hans arbeten finns byggnaden för Stockholms vattenledningsverk och Stockholms gasverk vid Torsgatan 26, som han ritade tillsammans med Boberg. Byggnaden invigdes 1906. Numera har Stockholm Vatten sina lokaler i fastigheten. Åren 1910 till 1920 ansvarade de Frumerie för utbyggnaden av Värtaverket i Stockholm och 1929 för tillbyggnaden av Kronobergsstationen vid Kronobergsgatan. 1913 stod han som arkitekt för Lillsjöstationen i Ulvsunda, vars fasader han gestaltade i en tegelarkitektur med nationalromantiska inslag.[3] 1926 ritade han Högalidsstationen vid Krukmakargatan 33 (numera riven). Anläggningen utmärker sig genom kraftfulla byggnadsvolymer och gestaltning med klassicistiska formelement.[4]

Han var arkitekt för Untraverket vid Dalälven i norra Uppland, som invigdes 1918 och var det det första vattenkraftverk att leverera elektrisk ström till Stockholm. Gustaf de Frumerie formgav även stolpar till bågljusarmaturerNorrbro och Norrmalmstorg (numera ersatta av andra armaturer).[5] På 1920-talet utvecklade han prototypen till en lyktstolpe med böjd överdel och nedåtriktad armatur.[6]

Tillsammans med Kristian Sundstrand drev han 1907–1916 arkitektfirman Frumerie och Sundstrand. De båda arkitekterna ritade tillsammans bland annat Marieborgsskolan i Västervik (1913), Nordstjernans mineralvattenfabrik i kvarteret Bekasinen i Stockholm (1910–1911), Eriksbergsgatan 12 (1912–13), Kungsgatan 7 och 19–21 (1914).[7]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vem är vem?, Stockholmsdelen 1945 runeberg.org
  2. ^ Stockholms tekniska historia, del V, sida 175
  3. ^ Stockholms stadsmuseum: Värdefulla industrimiljöer i Stockholm
  4. ^ Stockholms byggnader, sida 330
  5. ^ Stockholms tekniska historia, del V, sida 118
  6. ^ Stockholms tekniska historia, del V, sida 116
  7. ^ KulturNav: de Frumerie, Gustaf

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]