Ferdinand Boberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferdinand Boberg
Boberg 1903.jpg
Ferdinand Boberg 1903, vid sitt eget hem ”Vintra” på Djurgården.
Personfakta
Nationalitet Sverige Svensk
Född 11 april 1860
Födelseplats Falun, Sverige
Död 7 maj 1946 (86 år)
Dödsplats Stockholm, Sverige
Arbeten
Betydande projekt Stockholmsutställningen 1897
KulturNav

Gustaf Ferdinand Boberg, född 11 april 1860 i Falun, död 7 maj 1946 i Stockholm, var en arkitekt och formgivare och räknas som en av Sveriges främsta arkitekter. Boberg var även en duktig grafiker och tecknare och efterlämnade över 8 000 arbeten.[1]

Boberg genomgick, efter studier vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Konstakademiens arkitekturskola 1882–84 och erhöll vid avgåendet den kungliga medaljen. Efter en studieresa 1885–86 till Italien och Frankrike började han arbeta som arkitekt i Stockholm. År 1897 blev han ledamot av Konstakademien. Boberg gifte sig 1888 med Anna Scholander, som kom att arbeta som konstnär.[2] Paret Boberg blev flitiga resenärer, och genomförde mer än 100 utlandsresor, de flesta tillsammans.[3]

Hans arkitektur var banbrytande under tiden efter 1890 men redan 1915 var hans arkitektkarriär över och han ägnade sig därefter att resa runt i Sverige med sin fru Anna och tecknade kulturmiljöer som hotade försvinna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

De första åren[redigera | redigera wikitext]

Boberg under sin studenttid spelande gitarr, radering av Anders Zorn.

Fadern Lars Gustaf Boberg var gruvarbetare, och familjen bosatte sig året efter Ferdinand Bobergs födelse i Norberg där fadern blev gruvfogde vid Kärrgruvan. 11 år gammal flyttade Ferdinand Boberg tillbaka till Falun för att börja vid läroverket där. Efter studentexamen 1878 kom han till Stockholm där han skrevs in vid Kungliga Tekniska Högskolan för att studera till maskiningenjör. Mötet med flera blivande arkitekter, däribland Isak Gustaf Clason påverkade dock Boberg att ändra sina planer och 1882 avlade han istället arkitektexamen.[4]

Åren 1882–84 fortsatte han sina studier vid arkitektskolan vid Kungliga Akademien för de fria konsterna. 1885–1886 företog han en utlandsresa genom Italien och Frankrike och kom då i kontakt med arkitekturteoretikern och restaureringsarkitekten Eugène Viollet-le-Ducs skrifter, som fick stort inflytande på hans tidiga utveckling som arkitekt. Ett av Bobergs första arbeten blev Bergööska huset i Hallsberg åt Carl Larssons svärföräldrar Adolf och Hilda Bergöö.[4] År 1888 gifte han sig med Anna Scholander, dotter till arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, och bodde till en början i Scholanders bostad, tills Bobergs förbättrade ekonomi tillät dem att flytta till en egen lägenhet på Tegnérgatan 13 i Stockholm. 1896 byggde paret sitt sommarställe Villa UggleboNorra Djurgården.

Bobergs första större egna verk blev Gävle brandstation, färdig 1891, därpå följde 1892 Stockholms första elektricitetsverk, Brunkebergsverket, vid Regeringsgatan/Smålandsgatan, vars fyndigt komponerade portal väckte stor uppmärksamhet (rivet 1960, portalen flyttad till TulestationenTulegatan) och 1893 Värtagasverket i Hjorthagen, Stockholm, där han var huvudarkitekt och ritade en mängd byggnader, bland annat den första gasklockan. År 1896 följde Skagershults kyrka, 1897 Mosebacke vattentorn i Stockholm och Munktells verkstäder i Eskilstuna. Tillsammans med Gustaf Wickman och Georg Ringström utarbetade han ritningar till ett nytt riksdagshus på Riddarholmen och till riksbanksbyggnad på Helgeandsholmen, ett motförslag mot de planer som först gjorts upp av Helgo Zettervall och sedan fullföljdes av Aron Johansson. Sitt slutliga genombrott som arkitekt fick han 1897 som en av huvudarkitekterna för Stockholmsutställningen 1897. 1903 byggde han åt sig och hustrun Anna hemmet ”Vintra” på Djurgården, där de bodde till sin emigration till Paris 1925.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Anna och Ferdinand Boberg på Baltiska utställningen, 1914.
Anna och Ferdinand Boberg i sin Scania Vabis, ca 1915.
Boberg, självporträtt efter ett fotografi, 1935.

Boberg var en av sin tids främsta svenska arkitekter och oerhört produktiv under sin verksamma tid. Flera av hans byggnader fick på sin tid ett mycket blandat mottagande, mest uttalat paviljongen vid Världsutställningen 1900 i Paris, medan andra, som konsthallen vid Stockholmsutställningen 1897, väckte unisont gillande.

Många tidiga arbeten, till exempel olika elektricitetsverk och omformarstation för Stockholms elektricitetsverk (Brunkebergsverket, Värtaverket, Tulestationen, Katarinastationen, Djurgårdsstationen) eller Gävle brandstation, är tydligt influerade av Viollet-le-Duc och H. H. Richardson, men senare verk ger prov på stor originalitet och kan inte enkelt inordnas under någon stilbeteckning, även om Boberg har en hel del gemensamt med jugendtidens arkitekter. Ornament och detaljer ger ofta prov på stor fantasi och lekfullhet.

Boberg ritade även möbler, skåp, pianon, kakelugnar, vaser, fat och liknande. Bjertorp slott är ett exempel där han både ritade byggnaden, inredningen och många av möblerna. Efter färdigställandet av varuhuset NK i Stockholm 1915 och ett affärshus för Josef Norén på Regeringsgatan 5–7 (senare rivet) kring samma tid avslutade Boberg i praktiken sin arkitektkarriär. Att Boberg redan i 55-årsåldern och på höjden av sitt yrkesaktiva liv övergav arkitektyrket berodde även på att en ny arkitekturuppfattning höll på att växa fram i Sverige. Bobergs exotiska, lekfulla skapelser ansågs inte var tillräcklig svensk i en tid då nationalromantiken bröt fram och 20-tals klassicismen väntade runt hörnet.[5]

Bobergs sista stora projekt, Nobelpalatset, påbörjades 1906 och begravdes efter många turer slutgiltigt 1920. Kritik mot förslaget framfördes av unga arkitektkollegor som Ragnar Östberg, Torben Grut och Ivar Tengbom och Boberg tog mycket illa vid sig.[5]

Boberg ägnade 1920-talets första hälft åt att tillsammans med hustrun Anna resa runt i Sverige och dokumentera äldre byggnader. Den ursprungliga avsikten var främst att dokumentera Bergslagen och gruvhanteringen men utvidgades efterhand till Svenska bilder, en samling av skisser och teckningar från hela Sverige, främst olika kulturhistoriska byggnader.[4] Särskilt intressant är hans stora antal teckningar av vanliga bondgårdar, ekonomibyggnader med mera, som genom tiderna har dokumenterats i mycket mindre omfattning än adelns och kyrkans byggnader. Han utförde även etsningar, oftast med arkitekturmotiv (domkyrkorna i Uppsala, Chartres, Toledo med flera), men även stämningar (snöväder, ljusskenseffekter).

Boberg var en framstående formgivare och som sådan mångsidigt verksam. Han kom att få mycket stor betydelse för den svenska jugendstilens utformning inom konsthantverket. Bobergs möbler i jugend lånar ofta inslag från rokoko och empir. Hans större möbler och spegelramar har ofta en yttäckande rikt skuren dekor av blommor, tallkvistar, kottar eller liknande. Boberg gjorde även förlagor till textilier åt Handarbetets vänner. Han har formgett keramikpjäser för Gustavsberg och Rörstrand, silver för Hallbergs Guldsmeds AB och glas för Kosta och Reijmyre glasbruk.[6]

Utställningar och andra senare verk[redigera | redigera wikitext]

Bobergs signatur, 1899.

Till Stockholmsutställningen 1897 utförde han tillsammans med Fredrik Lilljekvist industrihallen och ensam maskinhallen samt den uppskattade konsthallen, vidare Kopparbergs bergslags byggnad, skogsutställningens byggnad och flera småpaviljonger. Därefter ritade han Sveriges paviljong på världsutställningen i Paris 1900, Carlbergska huset i fonden av Vasagatan i Stockholm, nybyggnaden vid Rosenbad (fullbordad 1903) och Centralposthuset (färdigt 1904). Parkudden på Djurgården åt prins Carl byggdes om efter hans planer, han ritade prins Eugens nya utställningshall på Waldemarsudde, sin egen villa på Djurgården och svenska huset på världsutställningen i Saint Louis 1904. I Norberg invigdes 1904 Östra kyrkogårdens gravkapell som Norbergs församling betällt två år tidigare i samband med att en ny kyrkogård anlagts.

År 1906 uppfördes NK:s paviljong på Industriutställningen i Norrköping samt posthuset i Malmö (1906). På Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm höll Boberg i hela konceptet, från utställningskatalogen till utställningsbyggnaderna. År 1914 anlitades han att utforma de svenska byggnaderna vid Baltiska utställningen i Malmö. Slutligen kan även nämnas Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden 1913 och Nordiska Kompaniets stora nybygge på Hamngatan i Stockholm (ritningar 1915)

Svenska bilder[redigera | redigera wikitext]

Räckhammare, Woxna bruk.

Efter att Boberg avslutat arbetet med NK vid Hamngatan hade han inga fler uppdrag. Han var då 55 år gammal och i full vigör. Han kom då på tanken att i teckningar avbilda det Sverige som han ser försvinna under den framvällande moderniseringen i städerna och på landsbygden. Inte minst var det Bobergs hågkomster från sin uppväxt i Kärrgruvan med alla smältugnar, vattenrännor och hammare. Nu ser han hur dessa ersätts av modernare tillverkningsmetoder.

Med finansiellt stöd av ett konsortium satt han igång ett tioårigt arbete att teckna kulturarvet av kyrkor, slott, stugor, lador, hyttor, stångjärnshammare och stadsbebyggelse. År 1916 gav de sig ut på en tioårig resa Sverige runt. De for från Övertorneå i norr till Smygehuk i söder, från Gotland i öster till norska gränsen i väster. Resan skulle resultera i planschverket Svenska bilder från 1900-talets början med över tusen kolteckningar och med en upplaga på femtio exemplar att överlämnas till medlemmarna i konsortiet.

Vid sin sida hade han hustrun Anna. De reste runt i hela landet i en bil tillverkad av Scania Vabis kallad ”Tussirullan”, och som framfördes av chauffören Andersson. Sammanlagt utförde han över 3 000 blyertsteckningar i vykortsformat, från vilka han valde ut de bästa till planschverket. Blyertsteckningarna förvaras idag i Nordiska museets arkiv och planschverket i KB. Under resorna skrev Anna dagböcker (i KB) om allt de såg och upplevde. Det är allt från beskrivningar av de byggnader som Boberg tecknade till livfulla skildringar av människor de mötte och gästgiverier där de övernattade.[7]

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Bobergs Parisvåning vid Rue Caulaincourt 93 (skiss 1926).
Anna och Ferdinand Bobergs gravvård, december 2016.

Efter Svenska Bilder tvingades paret Boberg 1925 av ekonomiska skäl att sälja sitt älskade hem VintraSödra Djurgården. Båda beslöt, som tröst, att flytta till Paris för att ägna sig åt ett konstnärligt liv. Paris var ingen okänd stad för Bobergs, de hade vistats där många gångar förut. Bobergs bodde till en början i stadsdelen Montmartre och därefter på Rue Caulaincourt 93 där båda hade sin egen ateljé. Här färdigställde Boberg en mindre efterföljare till Svenska Bilder som han kallade "Paris i Bild". Men paret stannade inte i ständigt Paris utan reste runt i Frankrike och producerade teckningar som visades på flera utställningar. Boberg bearbetade även äldre Stockholmsmotiv för att utställa dem i Paris.[8]

År 1928 återvände Bobergs från sin tillfälliga emigration i Paris och sökte en bostad i Stockholm. När ombyggnaden av JägarhyddanSödra Djurgården inte blev av fick paret erbjudandet av Stockholms stad att hyra Stora BlecktornetSödermalm som byggdes om med hjälp av arkitektkollegan Carl MelinStockholms stads fastighetskontor.

Anna Boberg avled i januari 1935 i sviterna efter en galloperation. Därefter flyttade Boberg från Stora Blecktornet och ägnade sig resten av sitt liv att genom dagliga minnesanteckningar dokumentera sina lyckliga år med Anna. Han försökte föra henne tillbaka till livet genom kraften i det skrivna ordet.[9] 1939 belönades han med S:t Eriksmedaljen för sina förtjänster inom Stockholms arkitektur. Ferdinand Boberg fick sin sista vila tillsammans med hustru Anna på Norra begravningsplatsen där han gravsattes den 17 maj 1946.[10] Deras enkla gravvård består av en bronsplatta med inskriptionen: Här förvaras i var sin urna de i krematoriet brända resterna av Anna och Ferdinand Boberg. Må vår aska få vila i frid.

Boberg som illustratör[redigera | redigera wikitext]

Se fler målningar av Ferdinand Boberg.

Arbeten (urval, i kronologisk ordning)[redigera | redigera wikitext]

Utställningar
Offentliga byggnader
Privata villor
Annat

Boberg finns representerad vid bland annat Nordiska museets arkiv, KB, Uppsala universitetsbibliotek[11], Röhsska museet[12] och Nationalmuseum[13] i Stockholm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Boberg. 1. Gustaf Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
  • Nihlén John, Josephson Ragnar, red (1958). Bobergiana: anteckningar av och om Anna och Ferdinand Boberg. Stockholm: Nord. rotogravyr. Libris 880709 
  • Nyström, Louise (2011) I Anna och Ferdinand Bobergs fotspår efter hundra år. Stockholm: Carlssons förlag. ISBN 978-91-7331-456-5
  • Sörenson, Ulf (1992). Ferdinand Boberg: arkitekten som konstnär. Höganäs: Wiken. Libris 7591927. ISBN 91-7024-721-8 
  • Walton, Ann Thorson; Boberg Ferdinand (1994) (på eng). Ferdinand Boberg - architect: the complete work. Document / Swedish Council for Building Research, 0347-0962 ; 1993:11 (1. ed.). Cambridge, Mass.: MIT Press. Libris 8280834. ISBN 0-262-23176-X 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ann Thorson; Boberg Ferdinand (1994), s. 281
  2. ^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  3. ^ Nihlén 1958, s. 149
  4. ^ [a b c] Ferdinand Boberg, artikel av Elisabet Hesseborn i Dalarnas hembygdsbok 2001
  5. ^ [a b] Dagens Nyheter: Individualist fabulerade fritt. Arkitekten Ferdinand Boberg gruvarbetarson med smak för exotiska motiv, publicerad 1992-04-26.
  6. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  7. ^ Louise Nyström: Svenska bilder. I Anna och Ferdinand Bobergs fotspår efter hundra år (Carlssons förlag 2011)
  8. ^ Ann Thorson; Boberg Ferdinand (1994), s. 292-294
  9. ^ Ann Thorson; Boberg Ferdinand (1994), s. 302
  10. ^ Hitta graven
  11. ^ Uppsala universitetsbibliotek
  12. ^ Röhsska museet
  13. ^ Nationalmuseum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]