Härfågellärka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Härfågellärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Greater Hoopoe-Lark - Merzouga Marocco 07 3284 (16759995880).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteAlaemon
ArtHärfågellärka
A. alaudipes
Vetenskapligt namn
§ Alaemon alaudipes
Auktor(Desfontaines, 1789)
Synonymer
Båglärka
Hitta fler artiklar om fåglar med

Härfågellärka[2] (Alaemon alaudipes) är en stor och långnäbbad lärka som förekommer från Nordafrika österut till Indien.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Härfågellärkan är med en kroppslängd på 19-22,5 centimeter en av världens största lärkor. Den är slank, långbent samt har en påtagligt lång och smal näbb. Mycket distinkta är också de breda svartvita vingarna som för tanken till härfågel i flykten, därav namnet. Ovan är den ljust sandbrun eller gråbrun, under vit med fint mörkfläckat bröst. Ansiktet är pregnant tecknat svart ögonstreck och svart mustaschstreck.[4]

Härfågellärka på gränsen mellan Marocko och Mauretanien.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är en pipig och vemodigt klingande strof som inleds trevande, ökar i fart och saktar in på slutet. Den utför ofta en märklig sångflykt som inleds på marken eller i en busktopp, sedan brant upp en till fem meter i luften med utbredd stjärt, för att sedan störta mot marken. Locklätet är ett rullande och kraftigt zrrruy.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Härfågellärka delas in i fyra underarter:[3]

Härfågellärkans världsutbredning.

Härfågellärka är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd på Malta, i Italien samt i Kanarieöarna[5] samt i Italien.[1]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att härfågellärkan troligen är systerart till alla andra lärkor.[6] Mindre härfågellärka har ännu inte testats genetiskt, men skiljer sig tydligt i beteende och är möjligen inte nära släkt.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns i flack terräng i öken och halvöken där den lever mest parvis. Den rör sig främst på marken och springer hellre undan än lyfter när den känner sig hotad.[4]

Härfågellärka i typisk miljö i Mauretanien.

Boet av småkvistar byggs av honan och placeras ovanpå en liten buske eller grästuva, mer sällan på marken. Däri lägger hon två ägg som hon ruvar ensam eller tillsammans med hanen i 14 dagar. Ungarna är flygga efter tolv till 13 dagar, men stannar med föräldrarna i ytterligare en månad.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har arten tidigare kallats båglärka eller ökenlöplärka.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Alaemon alaudipes Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 256. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av härfågellärka i Västpalearktis
  6. ^ Alström, P., Barnes, K.N., Olsson, U., Barker, F.K., Bloomer, P., Khan, A.A., Qureshi, M.A., Guillaumet, A., Crochet, P.A. & Ryan, P.G. (2013) Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Molecular Phylogenetics & Evolution 69(3): 1043–1056.
  7. ^ de Juana, E. & Suárez, F. (2018). Greater Hoopoe-lark (Alaemon alaudipes). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57636 24 januari 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]