HD 10180

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
HD 10180
Hydrus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLilla vattenormen
Rektascension01t 37m 53,57672s[1]
Deklination-60° 30′ 41,4954″[1]
Skenbar magnitud ()+7,33 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG1 V[3]
B–V+0,62[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+35,2[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -14,60[1] mas/år
Dek.: 6,51[1] mas/år
Parallax ()25,63± 0,38[1]
Avstånd127± 2  (39,0 ± 0,6 pc)
Absolut magnitud ()+4,37[4]
Detaljer
Massa1,062 ± 0,017[5] M
Radie1,20 ± 0,318[5] R
Luminositet1,49 ± 0,02[6] L
Temperatur5 911[7] K
Metallicitet+0,08 (Fe/H) [7] dex
Vinkelhastighet<3[6] km/s
Ålder7,3[8] miljarder år
Andra beteckningar
HD 10180, CD-61 285, CPD-61 124, GSC 08850-01715, HIC 7599, HIP 7599, 2MASS J01375356-6030414, PPM 352502, SAO 248411, TYC 8850-1715-1, uvby98 100010180, Gaia DR2 4716158250340258944, Gaia DR1 4716158246044303744 [9][2]

2MASS J01375356-6030414[10] eller HD 10180 är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Lilla vattenormen. Den har en skenbar magnitud av ca 7,33[2] och kräver åtminstone en stark handkikare för att kunna observeras.[11] Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 25,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 127 ljusår (ca 39 parsek) från solen.[12] Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 35 km/s.[3]

Stjärnan är känd för sitt stora planetariska system och sedan dess upptäckt har minst sju exoplaneter, och möjligen så många som nio, observerats som kretsar kring den, vilket gör den till det potentiellt största av alla kända planetsystem inklusive solsystemet.[13][6] (Andra stjärnor med ett stort känt antal planeter är Kepler-90, TRAPPIST-1, Kepler-11 och 55 Cancri.)

Vy av himlen kring stjärnan HD 10180 (mitten) Foto: ESO

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

HD 10180 är en solliknande gul[14] till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G1 V.[3] Den har en massa som är ca 1,1[5] solmassor, en radie som är ca 1,2[5] solradier och har ca 1,5 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 900 K.[7] En undersökning 2015 har visat att det inte finns några följeslagare på projicerade avstånd över 13 astronomiska enheter.[15]

Planetsystem[redigera | redigera wikitext]

År 2010 meddelade en forskargrupp under ledning av Christophe Lovis vid Genèves universitet att stjärnan har minst fem exoplaneter, och möjligen så många som sju.[6][16] Planeterna upptäcktes med hjälp av HARPS-spektrografen, i samverkan med ESO:s 3,6 m-teleskop vid La Silla-observatoriet i Chile, med användning av Dopplerspektroskopi.

I april 2012 överlämnade astronomen Mikko Tuomi från University of Hertfordshire en rapport till Astronomy and Astrophysics med föreslag till en nioplanetsmodell för systemet. Genom bearbetning av data med Bayesian sannolikhetsanalys kunde tidigare kända planeters parametrar reviderades och ytterligare bevis hittas för den innersta planeten (b) samt bevis för ytterligare två planeter (i och j).

HD 10180 solsystem[13][17][18]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b (obekräftad)
≥1,3 ± 0,08 M⊕
0,02222 ± 0,00011
1,17766 ± 0,00022
0,0005 ± 0,049
-
-
c
≥13,0 ± 2,0 M⊕
0,06412 ± 0,00101
5,75969 ± 0,00028
0,073 ± 0,031
-
-
i (obekräftad)
≥1,9 ± 1,8 M⊕
0,0904 ± 0,047
9,655 ± 0,072
0,05 ± 0,23
-
-
d
≥11,9 ± 2,15 M⊕
0,12859 ± 0,00202
16,357 ± 0,0038
0,131 ± 0,052
-
-
e
≥25,0 ± 3,9 M⊕
0,2699 ± 0,0043
49,748 ± 0,025
0,051 ± 0,033
-
-
j
(obekräftad)
≥5,1 ± 3,2 M⊕
0,330 ± 0,016
67,55 ± 1,28
0,07 ± 0,12
-
-
f
≥23,9 ± 1,4 M⊕
0,4929 ± 0,0078
122,744 ± 0,232
0,119 ± 0,054
-
-
g
≥21,4 ± 3,4 M⊕
1,427 ± 0,028
604,67 ± 10,42
0,263 ± 0,152
-
-
h
≥65,8 ± 12,9 M⊕
3,381 ± 0,121
2 205,0 ± 105,9
0,095 ± 0,086
-
-

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 10180, 17 september 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c] "HD 10180 -- Star". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-08-24.
  3. ^ [a b c] Nordström, B.; et al. (May 2004). "The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ˜14 000 F and G dwarfs". Astronomy and Astrophysics. 418 (3): 989–1019. arXiv:astro-ph/0405198. Bibcode:2004A&A...418..989N. doi:10.1051/0004-6361:20035959.
  4. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/7599/hd10180. Hämtad 2020-09-17
  5. ^ [a b c d e] Takeda, Genya; Ford, Eric B.; Sills, Alison; Rasio, Frederic A.; Fischer, Debra A.; Valenti, Jeff A. (2007). "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog". The Astrophysical Journal Supplement Series. 168 (2): 297. arXiv:astro-ph/0607235. Bibcode:2007ApJS..168..297T. doi:10.1086/509763.
  6. ^ [a b c d e] Lovis, C; et al. (August 8, 2010). "The HARPS search for southern extra-solar planets XXVII. Up to seven planets orbiting HD 10180: probing the architecture of low-mass planetary systems". Astronomy & Astrophysics. 528: A112. arXiv:1011.4994. Bibcode:2011A&A...528A.112L. doi:10.1051/0004-6361/201015577.
  7. ^ [a b c] Sousa, S. G.; et al. (August 2007), "Spectroscopic parameters for 451 stars in the HARPS GTO planet search program. Stellar [Fe/H] and the frequency of exo-Neptunes", Astronomy and Astrophysics, 487 (1): 373–381, arXiv:0805.4826, Bibcode:2008A&A...487..373S, doi:10.1051/0004-6361:200809698
  8. ^ Holmberg, J.; Nordström, B.; Andersen, J. (July 2009). "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 501 (3): 941–947. arXiv:0811.3982. Bibcode:2009A&A...501..941H. doi:10.1051/0004-6361/200811191. Note: see VizieR catalogue V/130.
  9. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+10180. Hämtad 2020-09-17.
  10. ^ "2MASS J01375356-6030414". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg.
  11. ^ Sherrod, P. Clay; Koed, Thomas L. (2003). A Complete Manual of Amateur Astronomy: Tools and Techniques for Astronomical Observations. Astronomy Series. Courier Dover Publications. p. 9. ISBN 978-0-486-42820-8.
  12. ^ Gill, Victoria (August 24, 2010). "Rich exoplanet system discovered". BBC News. BBC. Hämtad 24 augusti 2010.
  13. ^ [a b] Tuomi, Mikko (6 April 2012). "Evidence for 9 planets in the 10180 system". Astronomy & Astrophysics. 543: A52. arXiv:1204.1254v1. Bibcode:2012A&A...543A..52T. doi:10.1051/0004-6361/201118518.
  14. ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on March 10, 2012, hämtad 2012-01-16
  15. ^ Mugrauer, M.; Ginski, C. (12 May 2015). "High-contrast imaging search for stellar and substellar companions of exoplanet host stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 450 (3). doi:10.1093/mnras/stv771. Hämtad 19 juni 2020.
  16. ^ "Richest Planetary System Discovered: Up to seven planets orbiting a Sun-like star" (Press release). European Southern Observatory. August 24, 2010. Hämtad 2010-08-24.
  17. ^ Case Studies of Exocomets in the System of HD 10180, arXiv:1712.02386
  18. ^ Planet HD 10180 b on exoplanet.eu

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]