Helicobacter pylori

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Helicobacter pylori
EMpylori.jpg
Systematik
DomänBakterier
Bacteria
RikeBakterier
StamProteobacteria
KlassEpsilon Proteobacteria
OrdningCampylobacterales
FamiljHelicobacteraceae
SläkteHelicobacter
ArtPylori
Vetenskapligt namn
§ Helicobacter pylori
Auktor((Marshall et al. 1985) Goodwin et al. 1989)

Helicobacter pylori är en spiralformad, gramnegativ bakterie som är allmänt förekommande i människans mag- och tarmsystem[1]. Bakterien upptäcktes år 1982 av de två australienska läkarna Robin Warren och Barry J. Marshall i samband med undersökning av bakterieodlingar från patienter med kronisk gastrit.[2] Arten blev dock inte artbestämd som Helicobacter pylori förrän 1989, innan dess gick den under artnamnet Campylobacter pylori.[3] Warren och Marshall fick 2005 nobelpriset i medicin för sin upptäckt.[4] Bakterien är allmänt förekommande, runt halva jordens befolkning är bärare av bakterien[5]. H. pylori är en opportunistisk patogen som kan orsaka en hel del olika magsjukdomar, t.ex. magsår och gastrit. En långvarig infektion kan leda till utvecklingen av kronisk eller atrofisk gastrit, och i vissa fall även magsäckscancer[6]. Bakterien är mera allmän i utvecklingsländer och regioner där befolkningstäthet är hög, hygienstandarderna sämre och tillgång till rent vatten är begränsad.[7]

Evolution[redigera | redigera wikitext]

H. pylori har existerat som en människopatogen för en väldigt lång tid; det uppskattas att bakterien har varit en del av människans mag- och tarmsystem för åtminstone 100 000.[8] H. pylori härstammar ifrån Afrika och har följt med människans emigration ut i världen för ca 58 000 år sedan, var den har utvecklat tillsammans med dess värder[1]. H. pylori uppvisar en väldigt hög genetisk diversitet. Bakterien använder en ineffektiv mekanism för att reparera DNA, vilket leder till ofta förekommande muteringar. H. pylori är också väldigt effektiv när det gäller horisontel genöverföring, och spridning av alleler mellan olika stammar är allmänt förekommande.[9] En snabb förmåga att diversifiera sig kombinerat med ett brett spridningsområde tack vare människans emigration, har lätt till förekomsten av olika genotyper och bakteriepopulationer som speglar geografiska och etniska barriärer mellan olika folkgrupper.[1] Det är möjligt att på basen av sekvensering av H. pylori prov bestämma rutter för människans migration, vilket t.ex. H. pylori isolaten från ismannen Ötzi bevisar.[8] Idag har H. pylori spritt sig över hela världen.[10]

Morfologi[redigera | redigera wikitext]

H. pylori är en spiralformad bakterie med en hög motilitet, bakterien uppvisar en vågliknande rörelse på grund av sina flera flageller.[11] H. pylori är en mikroaerofil bakterie, vilket innebär att dess metabolism kräver tillgång till syre men syrehalten får ej vara för hög eller låg.[12] H. pylori är en gramnegativ bakterie. Dess genom kan uppvisa stor genetisk variation och bakterien kan bära på många virulensfaktorer, som t.ex. förmågan att producera toxiner och resistensgener emot antibiotika.[1]

Patogenes[redigera | redigera wikitext]

Helicobacter pylori, sedd med elektronmikroskop.

Bakterien sprider sig mellan människor oftast genom oral till oral, eller fekal till oral transmission, men kontaminerad vatten är också en möjlig överföringsmetod.[6]Bakterien är opportunistisk och det är mera vanligt att infektioner förekommer hos barn än vuxna.[1] En lyckad infektion påverkas av många faktorer: bakteriens virulensfaktorer, värdens immunförsvar samt mängden syra som påfinns i värdens magsäck.[6]När en människa blir infekterad av H. pylori tar bakterien sig ner till magsäcken, där den utnyttjar sin spiralform och flagellaktivitet för att ta sig genom den skyddande slemhinnan i magsäcken och binder sig sedan in till receptorerna på epitelcellerna.[13]H. pylori är inte en acidofil, och måste öka på pH nivån för att kunna överleva i matsmältningssystemet. För att öka på pH nivån neutraliserar H. pylori magsyra med enzymet ureas, som hydrolyserar urea till ammoniak och koldioxid. Ammoniak neutraliserar magsyra och höjer på detta sätt pH nivån runt bakterien, vilket tillåter den att anpassa sig och överleva i magsäcken.[5] När bakterien bundit sig till magsäckens eller tarmens epitelceller genom sina yttre receptorer, kan den utsöndra en del toxiner. De två mest allmänna cytotoxinerna som H. pylori kan utsöndra är CagA och VacA.[14] CagA inducerar expression av cytokinen IL-8 vilket leder till ett kraftigt immunrespons och förflyttning av immunceller till magvävnaden. Detta leder ofta till skador i vävnaden.[15]VacA orsakar apoptos i närliggande celler, vilket tillåter magsyra att tränga sig förbi det skyddande lagret av epitelceller och orsaka skada.[16]

Ett kroniskt inflammatoriskt svar aktiveras när H. pylori infekterar sin värd och gör värden mottaglig för magkatarr, magsår och i vissa fall sker utveckling av magsäckscancer.[17] Det finns andra orsaker till att magkatarr kan utlösas, till exempel stress, felaktig kost och alkoholintag.[18] Det inflammatoriska svar som H. pylori orsakar betyder att slemhinnan blir infiltrerad av vita blodkroppar.[19] Omkring 70 % av människorna som är infekterade av H. pylori visar inga symtom av infektionen. Man kan bli infekterad av olika stammar av H. pylori och man blir inte immun mot en annan stam för att man redan är infekterad. Att vara infekterad av olika stammar av H. pylori är vanligast i utvecklingsländer.[20] En H. pylori-infektion kan vara livet ut om behandling inte ges.[21]

Symptom och behandling[redigera | redigera wikitext]

Oftast leder en H. pylori-infektion till inga direkta symptomer hos sin värd eftersom bakterien är asymptomatisk hos de flesta bärare. Ifall en infektion är sjukdomsframkallande, är de vanligaste symptomerna illamående, magsmärta, halsbränna, kräkning och dyspepsi.[22] En mera långvarig infektion kan leda till utvecklingen av magsår och kronisk eller atrofisk gastrit.[23]H. pylori klassificeras också som en klass 1 carcinogen, och är den främsta förorsakaren av magsäckscancer.[24]

På grund av att H. pylori är asymptomatisk hos de flesta människor, undersöks en möjlig infetkion vanligtvis bara hos barn eller personer med kraftiga eller långvariga symptomer. Den mest exakta diagnosmetoden för H. pylori är att undersöka ett vävnadsprov taget i samband med endoskopi. Vävnadsprov används nästan enbart i samband med patienter som har kraftiga symptomer, eller som opereras i magsäcken för andra orsaker. För de flesta patienter används mindre invasiva tester, som avföringsantigentest eller serologiprov.[25] Ett annat enklare test, som dock sällan används i Sverige[26], är ett utandningstest.[27] Testet går ut på att patienten dricker en speciellt märkt urea. Urean hydrolyseras till ammoniak och koldioxid vid en förekomst av H. pylori. Koldioxiden upptäcks sedan i patientens utandningsluft. På detta vis ser man om en H. pylori-infektion förekommer hos patienten.[28]

Vid behandling av H. pylori används en kombination av flera antibiotikagrupper samt andra läkemedel. På grund av att H. pylori kan snabbt mutera sig och uppnå antibiotikaresistens kräver en lyckad behandling åtminstone två eller tre olika antibiotikagrupper. Allmänna antibiotikan som används emot H. pylori infektioner är amoxicillin, klaritromycin och metronidazol.[29] Andra läkemedel som används tillsammans med antibiotikan är vismutsalter[30] som har en bakteriedödande effekt, samt läkemedel som minskar på magsäckens saltsyraproduktion, protonpumpshämmare.[31] Behandling kan ske med protonpumpshämmare såsom Omeprazol (symptombehandling).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Yamaoka, Yoshio (2010-11). ”Mechanisms of disease: Helicobacter pylori virulence factors”. Nature reviews. Gastroenterology & hepatology 7 (11): sid. 629–641. doi:10.1038/nrgastro.2010.154. ISSN 1759-5045. PMID 20938460. PMC: 3137895. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3137895/. Läst 13 december 2021. 
  2. ^ Warren JR, Marshall B. (1983). Unidentified curved bacilli on gastric epithelium in avtive chronic gastrits. Lancet vol. 321, sid. 1273–1275.
  3. ^ Brown ML. (2000). Helicobacter pylori: Epidemiology and Routes of Transmission. Epidemiologic Reviews vol. 22, sid. 283.
  4. ^ Warren JR, Marshall B. (2005). Pressmeddelande: Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2005. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2005/press-sv.html [14 maj 2013]
  5. ^ [a b] Ansari, Shamshul; Yamaoka, Yoshio (2019-11-19). ”Helicobacter pylori Virulence Factors Exploiting Gastric Colonization and its Pathogenicity”. Toxins 11 (11): sid. 677. doi:10.3390/toxins11110677. ISSN 2072-6651. PMID 31752394. PMC: 6891454. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6891454/. Läst 13 december 2021. 
  6. ^ [a b c] Kusters, Johannes G.; van Vliet, Arnoud H. M.; Kuipers, Ernst J. (2006-7). ”Pathogenesis of Helicobacter pylori Infection”. Clinical Microbiology Reviews 19 (3): sid. 449–490. doi:10.1128/CMR.00054-05. ISSN 0893-8512. PMID 16847081. PMC: 1539101. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1539101/. Läst 13 december 2021. 
  7. ^ Davis CP. (2012). Helicobacter pylori. http://www.medicinenet.com/helicobacter_pylori/article.htm [14 maj 2013]
  8. ^ [a b] Maixner, Frank; Krause-Kyora, Ben; Turaev, Dmitrij; Herbig, Alexander; Hoopmann, Michael R.; Hallows, Janice L. (2016-01-08). ”The 5,300-year-old Helicobacter pylori genome of the Iceman”. Science (New York, N.Y.) 351 (6269): sid. 162–165. doi:10.1126/science.aad2545. ISSN 0036-8075. PMID 26744403. PMC: 4775254. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4775254/. Läst 13 december 2021. 
  9. ^ Ailloud, Florent; Didelot, Xavier; Woltemate, Sabrina; Pfaffinger, Gudrun; Overmann, Jörg; Bader, Ruth Christiane (2019-05-22). ”Within-host evolution of Helicobacter pylori shaped by niche-specific adaptation, intragastric migrations and selective sweeps”. Nature Communications 10: sid. 2273. doi:10.1038/s41467-019-10050-1. ISSN 2041-1723. PMID 31118420. PMC: 6531487. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6531487/. Läst 13 december 2021. 
  10. ^ Pond K. (2005). Water Recreation and disease. Plausibility of Associated Infections: Acute Effects, Sequelae and Mortality. London, IWA publisching. sid. 13–17.
  11. ^ Nilsson H-O. (2004) Enteric Helicobacter and H. pylori in chronic inflammation and cancer o the hepatobiliary tract and pancreas. sid. 9. Lund: Lunds universitet]
  12. ^ Bauman RW. (2012). Microbiology with diseases by body system, third edition, ss.169. San Francisco: Amarillo college
  13. ^ Warren JR, Marshall B. (2005). Pressmeddelande: Nobelpriset i Fysiologi eller medicin år 2005. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2005/illpres/illpres.html [21 maj 2013]
  14. ^ Sgouras, Dionyssios N.; Trang, Tran Thi Huyen; Yamaoka, Yoshio (2015-9). ”Pathogenesis of Helicobacter pylori infection”. Helicobacter 20 (0 1): sid. 8–16. doi:10.1111/hel.12251. ISSN 1083-4389. PMID 26372819. PMC: 4572604. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4572604/. Läst 13 december 2021. 
  15. ^ Fazeli, Zeinab; Alebouyeh, Masoud; Rezaei Tavirani, Mostafa; Azimirad, Masoumeh; Yadegar, Abbas (2016-12). ”Helicobacter pylori CagA induced interleukin-8 secretion in gastric epithelial cells”. Gastroenterology and Hepatology From Bed to Bench 9 (Suppl1): sid. S42–S46. ISSN 2008-2258. PMID 28224027. PMC: 5310799. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5310799/. Läst 13 december 2021. 
  16. ^ Palframan, Samuel L.; Kwok, Terry; Gabriel, Kipros (2012-07-12). ”Vacuolating cytotoxin A (VacA), a key toxin for Helicobacter pylori pathogenesis”. Frontiers in Cellular and Infection Microbiology 2: sid. 92. doi:10.3389/fcimb.2012.00092. ISSN 2235-2988. PMID 22919683. PMC: 3417644. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3417644/. Läst 13 december 2021. 
  17. ^ Nilsson H-O. (2004) Enteric Helicobacter and H. pylori in chronic inflammation and cancer o the hepatobiliary tract and pancreas. sid. 15–17. Lund: Lunds universitet]
  18. ^ Öster K. (2011). Magkatarr. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120512131736/http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Magkatarr/. Läst 23 maj 2013.  [21 maj 2013]
  19. ^ Logan RPH, Walker MM.(2001). Epidemiology and diagnosis of Helicobacter pylori infection. BMJ, Vol 323 sid. 920–922.
  20. ^ [ibid]
  21. ^ Nilsson H-O. (2004) Enteric Helicobacter and H. pylori in chronic inflammation and cancer o the hepatobiliary tract and pancreas. sid. 8. Lund: Lunds universitet]
  22. ^ Parikh, Nirzar S. (2021). Helicobacter Pylori. StatPearls Publishing. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK534233/. Läst 14 december 2021 
  23. ^ Fischbach, Wolfgang; Malfertheiner, Peter (2018-6). ”Helicobacter Pylori Infection”. Deutsches Ärzteblatt International 115 (25): sid. 429–436. doi:10.3238/arztebl.2018.0429. ISSN 1866-0452. PMID 29999489. PMC: 6056709. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6056709/. Läst 14 december 2021. 
  24. ^ Wroblewski, Lydia E.; Peek, Richard M.; Wilson, Keith T. (2010-10). ”Helicobacter pylori and Gastric Cancer: Factors That Modulate Disease Risk”. Clinical Microbiology Reviews 23 (4): sid. 713–739. doi:10.1128/CMR.00011-10. ISSN 0893-8512. PMID 20930071. PMC: 2952980. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2952980/. Läst 14 december 2021. 
  25. ^ Talebi Bezmin Abadi, Amin (2018-05-22). ”Diagnosis of Helicobacter pylori Using Invasive and Noninvasive Approaches”. Journal of Pathogens 2018: sid. 9064952. doi:10.1155/2018/9064952. ISSN 2090-3057. PMID 29951318. PMC: 5987299. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5987299/. Läst 14 december 2021. 
  26. ^ ”Urea-13C-test, fPt-” (på svenska). www.karolinska.se. Arkiverad från originalet den 8 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190608193424/https://www.karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9318. Läst 8 juni 2019. 
  27. ^ Brown ML. (2000). Helicobacter pylori: Epidemiology and Routes of Transmission. Epidemiologic Review vol. 22, sid. 283–293
  28. ^ Öster K. (2011). Magkatarr. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120512131736/http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Magkatarr/. Läst 23 maj 2013.  [21 maj 2013]
  29. ^ Goderska, Kamila; Agudo Pena, Sonia; Alarcon, Teresa (2018). ”Helicobacter pylori treatment: antibiotics or probiotics”. Applied Microbiology and Biotechnology 102 (1): sid. 1–7. doi:10.1007/s00253-017-8535-7. ISSN 0175-7598. PMID 29075827. PMC: 5748437. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5748437/. Läst 14 december 2021. 
  30. ^ Alkim, Huseyin; Koksal, Ali Riza; Boga, Salih; Sen, Ilker; Alkim, Canan (2017 Nov/Dec). ”Role of Bismuth in the Eradication of Helicobacter pylori”. American Journal of Therapeutics 24 (6): sid. e751–e757. doi:10.1097/MJT.0000000000000389. ISSN 1536-3686. PMID 26808355. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26808355/. Läst 14 december 2021. 
  31. ^ Agréur, Lars; Simrén, Magtnus (2017). ”Nya riktlinjer för handläggning av dyspepsi, H pylori och magsår”. Läkartidningen (Stockholm: Sveriges läkarförbund) 114 (9–10): sid. 421–23. ISSN 0023-7205.