Henckelska gården
| Henckelska gården | |
| Byggnadsminne | |
 Fasad mot Norra Storgatan.
| |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Ort | Helsingborg |
| Adress | Norra Storgatan 12, Springpostgränden 2 |
| Koordinater | 56°2′52″N 12°41′42″Ö / 56.04778°N 12.69500°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Enskilt byggnadsminne |
14 februari 1978 |
| - Beteckning i BBR | Kärnan Norra 26, 27, Gamla staden 8:2 |
| Färdigställande | 1629 |
| Större förändringar | 1780: Renovering, 1800-talet: Ombyggnad, 1923: Renovering |
| Byggnadstyp | Korsvirkeshus |
| Stommaterial | Tegel |
| Fasadsmaterial | Ljusgul puts, Svartmålat timmer, Gult tegel, Trä (locklistpanel) |
| Takmaterial | Rött taktegel |
 Portal:Helsingborg
| |
Henckelska gården ligger på Norra Storgatan i Helsingborg och har fått sitt namn från handelsmannen Fredrik Henckel som ägde gården i mitten av 1800-talet. Ursprungligen byggdes gården 1629 av danske kungen Kristian IV och blev byggnadsminnesförklarad 1978.
Arkitektur
Mot Norra Storgatan i väster ligger gårdens huvudbyggnad i två våningar, numera i gustaviansk stil. Den nedre våningens fönster består av avlånga korspostfönster som sträcker sig ner till sockeln, där de två nedre lufterna har två spröjs vardera, medan övervåningens korspostfönster endast har en spröjs i de nedre lufterna, samt bröstning. Alla fönster på gården är vita. Det höga taket består av valmat sadeltak med lätt svängd kontur, klätt i mångfärgat taktegel skiftande mellan gula, röda och rödbruna pannor. Över västra fasadens taklist finns en centralt placerad, volutförsedd prydnadsgavel. Fasaderna mot Norra Storgatan och Springpostgränden är putsade i ljusgul puts medan fasaden in mot gården har det ursprungliga korsvirket blottat och den södra trädgårdsfasaden utgörs av ljusgulmålad locklistpanel. Trädgården mot Norra Storgatan är upphöjd från gatunivån och inhägnas av ett svartmålat gjutjärnsstaket och har tre trappor som förmedlar kontakten med gatan, en längst i söder, en centralt placerad och en längst i norr. I trädgården finns en mindre parterr och ett springvatten, i övrigt är den stenbelagd och på dess östra och västra sidor har två rader av almar utplanterats. Trädgården avgränsas i öster av en putsad, taktegelkrönt mur, bruten av en byggnadsgavel med vitmålade kvaderstensimitationer i hörnen och en vit nisch. I murarna, på vardera sida byggnadsgaveln, finns portaler in till de olika innergårdarna.
På gårdens norra sida, mot Springpostgränden, ligger en lägre länga i två våningar och smått utkragad övervåning, vars gatufasad består av svartmålat korsvirke med gulflammigt tegel i facken. I längan finns en större port som leder in till innergården och byggnaden övertäcks av ett vanligt sadeltak. Innergården begränsas i norr och nordväst av huvudbyggnaden och längan mot Springpostgränden, i väst av mur ut mot gatuträdgården och i söder av en lägre länga vars gavel det är som syns ut mot gatuträdgården. Innergården är stenbelagd och byggnadsfasaderna är klädda i korsvirke med brun timra och gulputsade fack. På den norra längan finns en svalgång i brunbetsat trä med tillhörande utanpåliggande trapphus. Alla fönster mot gården är vitmålade tätspröjsade mittpostfönster. I öster övergår innergården i en terrasserad trädgård, vars första terrass nås av en centralt placerad stentrappa och avgränsas av ett järnstaket med rader av almar bakom. En gång leder mellan två avenbokar till trappan upp på den mindre övre terrassen, varifrån en vindande gång fortsätter uppåt längs den branta landborgen till dess att den når ett på brantens krön placerat lusthus i trä.
I den södra längan finns en port som leder till ännu en innergård, vilken består av en intim, mindre trädgård, kantad av figurklippta häckar och ett fågelbad i sten. I söder finns en blinddörr till den intilliggande fastigheten och i öster ett brygghus från 1923.
Historia
Den ursprungliga gården byggdes 1629 åt den danske kungen Kristian IV[1] och på 1670-talet ägdes gården av rådmannen och handelsmannen Herman Schlyter. Den angränsande tomten i norr ägdes av dennes svärfar, borgmästaren Bent Pihl (senare adlad Pihlcrona).[2] Under den andra danska belägringen av Helsingborg i samband med det skånska kriget år 1679 revs stora delar av stadens bebyggelse av danskarna då man ville förstärka stadens befästningar och försörjningslinjer från vattnet.[3] Bland den förstörda bebyggelsen fanns Schlyters och Pihls gårdar. Timret från byggnaderna hade förts till fästningen för att användas till försvarsanläggningarna, men när ett fredsavtal slöts det året evakuerade danskarna staden. Schlyter och Pihl höll sig då framme och lyckades återfå sitt byggnadstimmer av den danske kommendanten innan denne lämnade staden.[2] Med hjälp av detta kunde de rätt snart återuppföra sina gårdar, men den nya gård Schlyter uppförde var förskjuten mot söder och lades rakt över stadens gamla infartsled, Strömmen. Gatan hade fått sitt namn av den springkälla som rann ut ur landborgen strax norr om gården och som sedan leddes i en rännsten ner genom staden. Gatans riktning ändrades nu till att leda in mellan de två herrarnas respektive gårdar, den gata som nu är Springpostgränden. Rester av den äldre gatusträckningen har hittats vid utgrävningar av Henckelska gårdens innergård, där dess stenläggning och breda rännsten för källvatten påfanns.[4] I en skrivelse från 1681 beklagar stadens styrelse, magistraten, att Schlyter med sitt bygge
| ” | hafver intagit Stadens gamble omistel. Wegh och Axeltorg som ock betagit staden dess durchlopende Ström.[4] | „ |
Varför Schlyter valde att flytta gården söderut vet man inte med säkerhet, men kanske skulle båda herrarnas handelsverksamheter gynnas av att gårdarna hade gator på två sidor om sig. Gården uppfördes nu i yngre korsvirkesstil, mer avskalad från ornament och med en mindre utkragande övervåning. Vid den danska nedrivningen av Helsingborg hade det gamla rådhuset, som låg strax söder om Mariakyrkan, funnits bland de drabbade byggnaderna och magistraten stod därför utan lokaler. Från 1682 och i tre eller fyra år framåt fick man hyra in sig i lokaler i Schlyters gård,[5] något som kanske hjälpte till att blidka de styrande en aning i frågan om Strömmen.
Den andre november 1709 landsteg en dansk här vid Råå söder om Helsingborg och staden övergav sig dagen efter till danskarna, eftersom man var rädd att svenskarna skulle sätta eld på staden när de övergav garnisonen, som var placerad vid Kärnan. Den danske kungen Fredrik IV tog sedan Henckelska gården som sitt högkvarter under början av invasionen. Vid slaget vid Helsingborg 1710 besegrades danskarna och gården hotades av ännu en rivning, denna gång av de svenska styrkorna, som beslagtagit gården på grund av Schlyter danskvänliga inställning. Schlyter tvingades fly till Danmark men gården räddades av magistraten som fortfarande hade ont om plats och begärde att få använda den som rådstuga.[6]
Senare under 1700-talet och fram till 1763 ägdes gården av den dåvarande borgmästaren Petter Pihl d.y., som bland annat lät leda vattnet från springkällan i rör under Henckelska gården till sin bostad i Gamlegård, på motsatta sidan av Norra Storgatan. Efter sin död testamenterade Pihl gården till sin bokhållare Petter Nyman, vars änka sedan sålde vidare en del av gården till direktören för Södra dykeri- och bärgningskompaniet, Fredrik Wilhelm Cöster i maj 1766.[7] Meningen med köpet var att Cöster ville anlägga en trädgård mot Norra Storgatan till ära för Gustav III:s blivande gemål, prinsessan Sofia Magdalena, då hon på vägen från Danmark skulle bo i Cösters bostad i Gamlegård på motsatta sidan gatan.[8] Cöster fortsatte att köpa upp delar av gården och genomförde en genomgående renovering av byggnaden, som blev färdig 1780. Huvudbyggnaden omformades och moderniserades för att passa tidens ideal. Med hjälp av utfyllnad av tegelstenar i bottenvåningen doldes utkragningen i gatufasaderna som sedan täcktes med brädpaneler. Även längan mot Springpostgränden genomgick en stor renovering.[7] 1787 ägde Cöster hela gården. Enligt ett brandförsäkringsbrev från 1828 får man en god inblick av vad gårdens inredning vid denna tidpunkt bestod av: Femton av rummen var klädda med bröstpanel, sju hade underlag med pappersbeklädnad, tre hade utländsktillverkade tapeter, två var klädda med väv målad med oljefärg och tio rum var endast målade med oljefärg. I åtta rum fanns gipsloft och gården innehöll sex dubbla dörrar och elva stockholmstillverkade vindkakelugnar. Längan mot Springpostgränden bestod av bostadskamrar, brygghus och ett stall med plats för åtta hästar.
Gården ägdes 1816 av kammarherrinnan Eppinger.[9] Därefter ägdes gården ett tag av generaladjutanten Achates Carl von Platen, som lät uppföra det nu benämnda von Platenska huset i tomtens nordöstra del. Gården övertogs av handlande Fredrik Henckel 1855, som också är den person som byggnadens namn åsyftar. Han hade överlåtits gården av sin far, Bengt Henckel, som köpt den av den tidigare ägaren vid namn Munck för 28 000 riksdaler. Fredrik Henckel putsade fasaderna ut mot Norra Storgatan och Springpostgränden och satte in en ny ingång till huvudbyggnaden belägen i byggnadens nordvästra hörn, ut mot gatukorsningen. Över dörren lade han till en volutförsedd prydnadsgavel.[10] Gården ägdes sedan av Kooperativa Föreningen Svea mellan 1921 och 1968, som 1923 renoverade byggnaden under ledning av arkitekten Gustav W Widmark, där man bland annat flyttade ingången till den södra fasaden.[10] Prydnadsgaveln flyttades samtidigt till en plats på taklisten över den gamla huvudentrén på Norra Storgatan, vilket är dess nuvarande placering. Denna entré murades igen 1963.[10] År 1970 köptes gården av Helsingborgs stad för 400 000 kronor och 1999 såldes den vidare till en för föremålet startad stiftelse, Stiftelsen Henckelska gården.[11] I avtalet angavs bland annat att innergården måste hållas öppen för allmänheten.[12] I byggnaden huserar numera campusprofiler från Lunds Universitet och Stampus studentförening. Det von Platenska huset styckades av från tomten på 1990-talet.
Se även
Referenser
Noter
- ^ Dahlin, Georg L, sid 120
- ^ [a b] Johannesson, G, sid 269
- ^ Johannesson, G, sid 123-124
- ^ [a b] Johannesson, G, sid 137
- ^ Dahlin, Georg L, sid 146
- ^ Dahlin, Georg L, sid 121-122
- ^ [a b] Johannesson, G, sid 272
- ^ Johannesson, G, sid 266
- ^ Tengberg, E F: Helsingborg år 1816 - faksimilieupplaga av 1902 års upplaga, Scmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1978
- ^ [a b c] Helsingborgs stadskärna - Bevarandeprogram, sid 100
- ^ Helsingborgs stadslexikon, sid 175
- ^ Nilsson, Johan (10 november 2010). Olovligt bygge på Henckelska gården måste rivas. Helsingborgs Dagblad. Läst 2 juli 2013.
Källor
- Johannesson, Gösta: Helsingborgs historia, del VI:2: Bebyggelse, hantverk, manufaktur, Helsingborg 1985. ISBN 91-20-06743-7
- Bevarandeplanskommittén, Helsingborgs stad: Helsingborgs stadskärna - Bevarandeprogram 2002, Helsingborg 2003. ISBN 91-631-3664-3
- Dahlin, Georg L: Min gamla stad - Episoder och hågkomster. Aktiebolaget Boktryck, Helsingborg 1973
- Helsingborgs lokalhistoriska förening: Helsingborgs stadslexikon, Helsingborg 2006. ISBN 91-631-8878-3
| |||||||||||||||||