Henckelska gården

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Henckelska gården
Byggnadsminne
Fasad mot Norra Storgatan.
Fasad mot Norra Storgatan.
Land Sverige
Ort Helsingborg
Adress Norra Storgatan 12, Springpostgränden 2
Koordinater 56°2′52″N 12°41′42″Ö / 56.04778°N 12.69500°Ö / 56.04778; 12.69500
Kulturmärkning
Enskilt
byggnadsminne
14 februari 1978
 - Beteckning i BBR Kärnan Norra 26, 27,
Gamla staden 8:2
Ägare Stiftelsen Henckelska gården
Färdigställande 1681
Större förändringar 1780: Renovering, 1800-talet: Ombyggnad, 1923: Renovering
Byggnadstyp Korsvirkeshus
Stommaterial Tegel
Fasadsmaterial Ljusgul puts, Svartmålat timmer, Gult tegel, Trä (locklistpanel)
Takmaterial Rött taktegel
Coat of arms of Helsingborg, Sweden.svg Portal:Helsingborg
Gården.
Inskrift i sten i landborgen. Texten lyder: "Denne gaard blev bygget af kong Christian IV 1629. Handlaren Fredrik Henckel köpte gården år 1855 af friherre Kjell Bennet"
Innersta trädgården.

Henckelska gården ligger på Norra Storgatan i Helsingborg och har fått sitt namn från handelsmannen Fredrik Henckel som ägde gården i mitten av 1800-talet. Enligt muntlig tradition ska gården ursprungligen ha byggts 1629 av danske kungen Kristian IV.[1] Den nuvarande huvudbyggnaden är från 1681, men har renoverats och byggts om vid flera tillfällen. Gården domineras av huvudbyggnaden i två våningar med sitt höga valmade tegeltak, samt dess söderliggande trädgård ut mot Norra Storgatan, vilken utgör ett unikt inslag i Helsingborgs stadsbild. Hela gården, tillsammans med det lusthus som ligger på landborgen, blev byggnadsminnesförklarad 1978.[2]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Mot Norra Storgatan[redigera | redigera wikitext]

Mot Norra Storgatan i väster ligger gårdens huvudbyggnad i två våningar, numera i gustaviansk stil. Den nedre våningens fönster består av avlånga korspostfönster som sträcker sig ner till sockeln, där de två nedre lufterna har två spröjs vardera, medan övervåningens korspostfönster endast har en spröjs i de nedre lufterna, samt bröstning. Alla fönster på gården är vita. Det höga taket består av valmat sadeltak med lätt svängd kontur, klätt i mångfärgat taktegel skiftande mellan gula, röda och rödbruna pannor. Över västra fasadens taklist finns en centralt placerad, volutförsedd prydnadsgavel. Fasaderna mot Norra Storgatan och Springpostgränden är putsade i ljusgul puts medan fasaden in mot gården har det ursprungliga korsvirket blottat och den södra trädgårdsfasaden utgörs av ljusgulmålad locklistpanel.[1]

Trädgården mot Norra Storgatan är upphöjd från gatunivån drä den bildar en liten terrass. Den inhägnas av ett svartmålat gjutjärnsstaket ut mot gatan och har tre trappor som förmedlar kontakten med trottoaren nedanför, en längst i söder, en centralt placerad och en längst i norr. I trädgården finns en mindre parterr och ett springvatten, i övrigt är den stenbelagd och på dess östra och västra sidor har två rader av almar utplanterats. Trädgården avgränsas i öster av en putsad, taktegelkrönt mur, bruten av en byggnadsgavel med vitmålade kvaderstensimitationer i hörnen och en vit nisch. I murarna, på vardera sida byggnadsgaveln, finns portaler in till de olika innergårdarna.[1]

Mot Springpostgränden[redigera | redigera wikitext]

På gårdens norra sida, mot Springpostgränden, ligger en lägre länga i två våningar och smått utkragad övervåning, vars gatufasad består av svartmålat korsvirke med gulflammigt tegel i facken. I längan finns en större port som leder in till innergården och byggnaden övertäcks av ett vanligt sadeltak.[1] Väster om porten finns en mer prominent spegelförsedd grönmålad entrédörr, flankerad av pilastrar från vilka onsamentaliska konsoler bär upp en mindre utskjutande kornisch i överkant klädd med kopparplåt. Dörren pryds även av ett monogram bestående av ett slingrigt stiliserat W, troligen från den tid då Gustaf W. Widmarks arkitektkontor var inhyst i byggnaden. På den östra sidan av porten finns två mer beskedliga entrédörrar i ljusare grön färg. Fönstren ut mot gatan är i flera varierande storlekar, men består mestadels av tätspröjsade mittpostfönster med mittspröjs samt en, två eller tre tvärspröjsar beroende på fönstrets höjd.

Innergård[redigera | redigera wikitext]

Innergården begränsas i norr och nordväst av huvudbyggnaden och längan mot Springpostgränden, i väst av mur ut mot gatuträdgården och i söder av en lägre länga vars gavel det är som syns ut mot gatuträdgården. Gården är stenbelagd och här är byggnadsfasaderna på huvudbyggnaden och längan klädda i korsvirke med brun timra och gulputsade fack. En vindskappa bryter av taket på huvudbyggnaden mot innergården. Denna var förr försedd med hiss och användes för att föra in gods och varor till gårdens vindsförråd.[3] På den norra längan finns en svalgång i brunbetsat trä med tillhörande utanpåliggande trapphus. Alla fönster mot gården är vitmålade tätspröjsade mittpostfönster. I öster övergår innergården i en terrasserad trädgård, vars första terrass nås av en centralt placerad stentrappa och avgränsas av ett järnstaket med rader av almar bakom. En gång leder mellan två avenbokar till trappan upp på den mindre övre terrassen, varifrån en vindande gång fortsätter uppåt längs den branta landborgen till dess att den når ett på brantens krön placerat lusthus i trä.

I den södra längan finns en port som leder till ännu en innergård, vilken består av en intim, mindre trädgård, kantad av figurklippta häckar och ett fågelbad i sten. I söder finns en blinddörr till den intilliggande fastigheten och i öster ett brygghus från 1923.

Eppingska lusthuset[redigera | redigera wikitext]

Ovanför gården, uppe på Landborgen, ligger ett lusthus som länge tillhörde fastigheten men som numera är en del av Slottshagens allmänna parkmark. Lusthuset är oktogonformat och vilar på en upphöjd sockel i landborgssluttningen. Huset är klätt i locklistpanel som efter en större restaurering 2016 till 2017 målats grön.[4] En mindre veranda vetter ut mot sluttningen i väster och nås av två trappor på vardera sida. Över verandan vilar en baldakin i trä på två stolpar. Baldakinen har ornamentala gavlar i tre riktningar och avslutas nedan av en vågformad kjol. Två fönster öppnar upp lusthuset på vardera sida om ingången. Fönstren är gråmålade korspostfönster med mindre övre bågar och större undre med spröjs. Under vintermånaderna skyddas fönstren av paneler i samma utförande som resten av byggnaden.[4] Lusthuset kröns av ett ellipsformat kupoltak, klätt i svart takplåt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I rådman Schlyters ägo[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga gården byggdes 1629 åt den danske kungen Kristian IV[5] och på 1670-talet ägdes gården av rådmannen och handelsmannen Herman Schlyter. Den angränsande tomten i norr ägdes av dennes svärfar, borgmästaren Bent Pihl (senare adlad Pihlcrona).[6] Under den andra danska belägringen av Helsingborg i samband med det skånska kriget år 1679 revs stora delar av stadens bebyggelse av danskarna då man ville förstärka stadens befästningar och försörjningslinjer från vattnet.[7] Bland den förstörda bebyggelsen fanns Schlyters och Pihls gårdar. Timret från byggnaderna hade förts till fästningen för att användas till försvarsanläggningarna, men när ett fredsavtal slöts det året evakuerade danskarna staden. Schlyter och Pihl höll sig då framme och lyckades återfå sitt byggnadstimmer av den danske kommendanten innan denne lämnade staden.[6]

Med hjälp av detta kunde de rätt snart återuppföra sina gårdar, men den nya gård Schlyter uppförde var förskjuten mot söder och lades rakt över stadens gamla infartsled, Strömmen. Gatan hade fått sitt namn av den springkälla som rann ut ur landborgen strax norr om gården och som sedan leddes i en rännsten ner genom staden. Gatans riktning ändrades nu till att leda in mellan de två herrarnas respektive gårdar, den gata som nu är Springpostgränden. Rester av den äldre gatusträckningen har hittats vid utgrävningar av Henckelska gårdens innergård, där dess stenläggning och breda rännsten för källvatten påfanns.[8] I en skrivelse från 1681 beklagar stadens styrelse, magistraten, att Schlyter med sitt bygge

hafver intagit Stadens gamble omistel. Wegh och Axeltorg som ock betagit staden dess durchlopende Ström.[8]

Varför Schlyter valde att flytta gården söderut vet man inte med säkerhet, men kanske skulle båda herrarnas handelsverksamheter gynnas av att gårdarna hade gator på två sidor om sig. Gården uppfördes nu i yngre korsvirkesstil, mer avskalad från ornament och med en mindre utkragande övervåning. Huset är försett med ett högt valmat tak, vilket möjligtvis inte är ursprungligt.[9] Vid den danska nedrivningen av Helsingborg hade det gamla rådhuset, som låg strax söder om Mariakyrkan, funnits bland de drabbade byggnaderna och magistraten stod därför utan lokaler. Från 1682 och i tre eller fyra år framåt fick man hyra in sig i lokaler i Schlyters gård,[10] något som kanske hjälpte till att blidka de styrande en aning i frågan om Strömmen.

Gården under 1700-talet och Fredrik W. Cöster[redigera | redigera wikitext]

Den andre november 1709 landsteg en dansk här vid Råå söder om Helsingborg och staden övergav sig dagen efter till danskarna, eftersom man var rädd att svenskarna skulle sätta eld på staden när de övergav garnisonen, som var placerad vid Kärnan. Den danske kungen Fredrik IV tog sedan Henckelska gården som sitt högkvarter under början av invasionen. Vid slaget vid Helsingborg 1710 besegrades danskarna och gården hotades av ännu en rivning, denna gång av de svenska styrkorna, som beslagtagit gården på grund av Schlyter danskvänliga inställning. Schlyter tvingades fly till Danmark men gården räddades av magistraten som fortfarande hade ont om plats och begärde att få använda den som rådstuga.[11]

Senare under 1700-talet och fram till 1763 ägdes gården av den dåvarande borgmästaren Petter Pihl d.y., som bland annat lät leda vattnet från springkällan i rör under Henckelska gården till sin bostad i Gamlegård, på motsatta sidan av Norra Storgatan. Efter sin död testamenterade Pihl gården till sin bokhållare Petter Nyman, vars änka sedan sålde vidare en del av gården till direktören för Södra dykeri- och bärgningskompaniet, Fredrik Wilhelm Cöster i maj 1766.[12] Den del Cöster köpte var huslängan på innergården tillsammans med den öppna plats som vette ut mot Norra Storgatan. Meningen med köpet var att Cöster ville anlägga en trädgård mot Norra Storgatan till ära för Gustav III:s blivande gemål, prinsessan Sofia Magdalena, då hon på vägen från Danmark skulle bo i Cösters bostad i Gamlegård på motsatta sidan gatan.[13] Troligen ersatte ombyggnaden gårdslängans ursprungliga västfasad med dagens putsade och nischförsedda motsvarighet krönt av valmat tak.[14] Trädgården ut mot gatan försågs med en mindre fontän och omgivande parterrer. Cöster fortsatte att köpa upp delar av gården och 1787 ägde han hela gården.

Under sin tid som ägare genomförde Cöster en genomgående renovering av byggnaden, som blev färdig 1780. Huvudbyggnaden omformades och moderniserades för att passa tidens ideal. Med hjälp av utfyllnad av tegelstenar i bottenvåningen doldes utkragningen i gatufasaderna som sedan täcktes med brädpaneler. Även längan mot Springpostgränden genomgick en stor renovering.[12] Ombyggnaden gav båda gårdarna ett utseende anpassat till den nyklassicistiska gustavianska stil som var mer vanlig i resten av Sverige. Särskilt träpanelklädseln av gamla korsvirkesgårdar har, bland annat av konsthistoriker Gregor Paulsson, setts som en inflytande av uppsvensk arkitektur på den dansk-skånska byggnadskultur som tidigare präglade Helsingborg.[15] Ombyggnaden, som gjorde gården till stadens första i gustaviansk stil, kom att bli stilbildande. Flera efterkommande byggen kom att präglas av samma träpanelklädda stil, till exempel Cösters eget Fredriksdal, Tornérhjelmska gården vid Fågelsångsgatan och Gröna längan på Ruuthska bruket (numera försvunnen). Alternativet för att passa in byggnaderna i de nya stilidealen var att helt enkelt täcka existerande korsvirkesgårdar i ljus puts, vilket också gjordes i flera fall, till exempel med Jacob Hansens hus.[16]

Gården under 1800-talet och Fredrik W. Henckel[redigera | redigera wikitext]

Gården ägdes 1816 av den danska kammarherrinnan Anna Marie (Nancy) von Eppingen.[17] Gården hade inköpts av kammarherre Reinhard von Eppingen som tillsammans med Anna flyttat till Helsingborg efter att de båda blivit utfrysta från det danska hovet på grund av deras utomäktenskapliga kärleksaffär.[18] Anna hade vid tillfället för affären varit gift med professor Nicolai Abildgaard, som avslöjade de båda och begärde skilsmässa. Reinhard och Nancy gifte sig senare i Sverige. Exakt när paret köpte gården är okänt, men Reinhard var blev husdeputerad i Helsingborg 1802.[19] Reinhard kom under Napoleonkrigens konflikt mellan Danmark och Sverige 1809 till 1810 att återfå den danske kungens gunst då han antog uppdraget att förse den danska stridsledningen med underrättelser om Sverige och Skåne inför en planerad dansk invasion. Invasionen kom aldrig att bli av och efter kriget flyttade Reinhard till Köpenhamn och därefter förefaller paret ha levt åtskilda liv.[18] Det är under kammerherrinna von Eppingens tid som ägare som det lusthus som är beläget i den tidigare trädgården på landborgen ovanför gården anses ha uppförts.[4] Den 1 maj 1815 uppgav Nancy ett värde av husen på tomterna 49 och 60 på 3 100 riksdaler banco och den tillhörande stadsjorden till 500 riksdaler banco.[19]

I ett brandförsäkringsbrev från 1828 får man en god inblick av vad gårdens inredning vid 1800-talets början bestod av: femton av rummen var klädda med bröstpanel, sju hade underlag med pappersbeklädnad, tre hade utländsktillverkade tapeter, två var klädda med väv målad med oljefärg och tio rum var endast målade med oljefärg. I åtta rum fanns gipsloft och gården innehöll sex dubbla dörrar och elva stockholmstillverkade vindkakelugnar. Längan mot Springpostgränden bestod av bostadskamrar, brygghus och ett stall med plats för åtta hästar. En försäljningsannons från 1831 ger också en beskrivning av gården:

Till salu utbjudes huset och tomten N:o 49 vid Storgatan i Helsingborg, med många stora och utmärkt väl inredde rum i öfra och nedra våningen, alla med målade golf och nytapetserade väggar, samt postlinkakelugnar, tillräcklige för tvenne hushåll, och med goda källare under hela boningshuset samt rymlig gårdsplats och tillräcklige uthus. Med huset åtföljer en åt gatan belägen prydlig lustpark med högt springvatten, samt en stor, väl underhållen trädgård, den vackraste i staden, rik på goda frukt- och andra sorter utmärkte träd, blomster och häckar, med ett vackert lusthus på höjden, hvarifrån man har fri utsigt öfver hela staden, Öresund och Kattegatt, – allt i en sammanhängande plan med huset. På gården finns dessutom 2:ne ständigt rinnande springvatten, hvaraf det ena till sådan ymnighet som ur en pump.[20]
Henckelska gården under 1880-talet med ingången och den volutförsedda prydnadsgaveln i det nordvästra hörnet som Fredrik W. Henckel lade till.

Enligt ett köpebrev från 1832 ägdes gården vid det tillfället av en S. Holmgren som genom köpavtalet sålde den till sekreteraren Anders Andersson Ahrengren.[21] Ahrengren sålde sedan vidare gården till Claes Ludvig Virgin 1841.[21] Därefter ägdes gården ett tag av generaladjutanten Achates Carl von Platen, som lät uppföra det nu benämnda von Platenska huset i tomtens nordöstra del. Efter von Platens död såldes gården 1851 av dennes arvingar till ryttmästare Kjell Salomon Bennet, svåger till von Platens dotter Sofia Elisabet.[21] Gården köptes av handlande Fredrik Wilhelm Henckel 1855, som också är den person som byggnadens namn åsyftar.

Henckel lät putsa fasaderna ut mot Norra Storgatan och Springpostgränden och satte in en ny ingång till huvudbyggnaden belägen i byggnadens nordvästra hörn, ut mot gatukorsningen. Över dörren lade han till en volutförsedd prydnadsgavel.[1] Träpanelen på fasaderna mot innergården togs bort 1866, vilket gjorde att korsvirket här åter blev synligt. Henckel lät även bygga ut korsvikeslängan mot Springpostgränden och var möjligen även den som lät påbygga den andra våningen. Denna hade enligt ovan nämnda brandförsäkringsbrev så sent som 1828 fortfarande endast varit i en våning.[12] År 1904 inreddes butikslokaler i bottenvåningen mot Norra Storgatan och stora skyltfönster slogs upp kring ingången i det nordvästra hörnet.[22] Henckel ägde gården fram till sin död 1912 och under 1910-talet fortsatte paret Henckels ogifta döttrar, Edith och Sigrid, att bebo huset.[4]

Senare ägare[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1921 och 1968 ägdes gården av Kooperativa Föreningen Svea (senare Konsumentföreningen Solidar), som 1923 renoverade byggnaden under ledning av arkitekten Gustav Wilhelmsson Widmark. Under renoveringen flyttade man bland annat ingången till den södra fasaden.[1] och prydnadsgaveln flyttades samtidigt till en plats på taklisten över den gamla huvudentrén mot Norra Storgatan, vilket är dess nuvarande placering. Denna entré murades igen 1963.[1] Fönstersättningen i ovanvåningen gjordes mer regelbunden och de stora skyltfönstren i bottenplanet togs bort och ersattes med mindre i samma sättning som de på ovanvåningen längs hela fasaden. På bottenplanet hystes efter detta kooperativa föreningens livsmedelsbutik. I längan mot Springpostgränden kom Widmark också att ha sitt arkitektkontor fram till 1928. Vinden på längan byggdes 1964 om till bostäder och vid detta tillfälle till kom takkuporna in mot innergården.[12] Trädgården uppe på landborgen öppnades upp för allmänheten på 1940-talet.[4] År 1970 köptes gården av Helsingborgs stad för 400 000 kronor och 1999 såldes den vidare till en för föremålet startad stiftelse, Stiftelsen Henckelska gården.[23] I avtalet angavs bland annat att innergården måste hållas öppen för allmänheten.[24] Det von Platenska huset och Eppingska lusthuset styckades av från tomten på 1990-talet. I byggnaden huserar numera campusprofiler från Lunds Universitet och Stampus studentförening.

Kulturhistorisk skydd[redigera | redigera wikitext]

Frågan om att skydda Henckelska gården enligt byggnadsminneslagen fördes upp redan 1969, men vid tillfället pågick förhandlingar mellan Konsumentföreningen Solidar och Helsingborgs stad om en försäljning av gården och ärendet fick därför vila.[4] Efter att Helsingborgs stad köpt gården år 1970 dröjde det ännu åtta år innan gården slutligen byggnadsminnesmärktes den 14 februari 1978. Fastighetsbeteckningen vid tidpunkten för märkningen var Kärnan Norra 23 och i skyddet ingick tre gatuhus (huvudbyggnaden, längan mot Springpostgränden och von Platenska huset), två gårdshus, gårdsplaner, trädgården och parken med Eppingska lusthuset på landborgen.[4] Skyddsföreskrifterna anger att (1) inga av byggnaderna får rivas eller till sitt yttre byggas om eller förändras, (2) lusthuset på landborgen inte får rivas eller till sitt yttre byggas om eller förändras, (3) inre ombyggnader och ändringar av rumsindelningar måste godkännas, (4) gårdsplanerna och trädgårdarna får inte utan tillstånd ytterligare bebyggas eller väsentligt förändras, och (5) byggnaderna ska underhållas löpande och gårdsplanerna och trädgårdarna ska hållas i vårdat skick.[2]

Fastigheten kom senare att delas upp i tre delar: Kärnan norra 26, bestående av Henckelska gården, Kärnan Norra 27, bestående av von Platenska huset, och Kärnan Norra 29, bestående av grönskan på landborgssluttningen och Eppingska lusthuset. Den sistnämnda fastigheten omvandlades i en detaljplan från 1996 till parkmark som tillfördes fastigheten Gamla Staden 8:21 i syftet att underlätta en planerad försäljning av gården. Vid upprättandet av bevarandeprogrammet för Helsingborgs stad 2002 väcktes frågan om von Platenska huset (Kärnan Norra 27) fortsatt skulle ingå i byggnadsminnet. Länsstyrelsen i Skåne län beslutade 2003 att så inte skulle vara fallet.[25]

År 2010 upptäcktes att en av hyresgästerna i gården hade börjat anlägga en uteplats med trädäck på trädgården på landborgen utan att ha sökt om lov hos länsstyrelsen. En del av uteplatsen låg dessutom utanför fastighetens område på kommunal mark. Länsantikvarien ansåg att detta var ett helt främmande inslag i miljön och 2011 skickade mark- och exploateringsenheten i Helsingborg stad ett krav till fastighetsägaren "att omgående och utan dröjsmål ta bort trädäcket och återställa byggnadsminnet i det skick det var innan trädäcket kom till".[26]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Haas, Jonas & Katzeff, Adam 2003, s. 100
  2. ^ [a b] Beslut 1978-02-14 Nr. 11.392-5735-76 Byggnadsminnesförklaring av Henckelska gården på tomten nr 23 i kvarteret Kärnan norra, Helsingborgs kommun. Malmö: Länsstyrelsen i Malmöhus län.
  3. ^ Kindström, Lars-Göran 1985, s. 271
  4. ^ [a b c d e f g] Rabow, Anna (2018). Eppingska lusthuset. Antikvarisk medverkan, 2016–2017 (Rapport 2018:1). Regionmuseet Kristianstad, Länsantikvarien i Skåne.
  5. ^ Dahlin, Georg L. 1973, s. 120
  6. ^ [a b] Kindström, Lars-Göran 1985, s. 269
  7. ^ Kindström, Lars-Göran 1985, s. 123–124
  8. ^ [a b] Kindström, Lars-Göran 1985, s. 137
  9. ^ Kindström, Lars-Göran 1985, s. 270
  10. ^ Dahlin, Georg L. 1973, s. 146
  11. ^ Dahlin, Georg L. 1973, s. 121-122
  12. ^ [a b c d] Kindström, Lars-Göran 1985, s. 272
  13. ^ Kindström, Lars-Göran 1985 s. 266
  14. ^ Kindström, Lars-Göran 1985, s. 273
  15. ^ Kindström, Lars-Göran 1985 s. 259–260
  16. ^ Kindström, Lars-Göran 1985 s. 260
  17. ^ Tengberg, E F: Helsingborg år 1816 - faksimilieupplaga av 1902 års upplaga, Scmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1978
  18. ^ [a b] S.A. Sørensen: "Reinhard von Eppingen". I C.F. Bricka (red.), Dansk biografisk Lexikon, Köpenhamn: Gyldendal 1887-1905.
  19. ^ [a b] Eriksson, Torkel 1993 s. 195
  20. ^ Kindström, Lars-Göran 1985 s. 273–274
  21. ^ [a b c] Nationell arkivdatabas. Helsingborgs stadsarkiv, Henckelska gården. Refnr. HSA08_123-1 [Elektronisk resurs]. Stockholm: Riksarkivet. 2005-. http://sok.riksarkivet.se/nad 
  22. ^ Rigstam, Ulf 2005 s. 26
  23. ^ Grahn, Sidney 2006, s. 175
  24. ^ Nilsson, Jonas (10 november 2010). Olovligt bygge på Henckelska gården måste rivas. Helsingborgs Dagblad. Läst 2 juli 2013.
  25. ^ Meddelande 2003-12-18 Nr. 432-61024-03 Förtydligande av byggnadsminnesförklaringen av Henchelska gården, Kärnan Norra 26 i Helsingborgs kommun, Skåne län. Malmö: Länsstyrelsen i Skåne län.
  26. ^ Nilsson, Jonas (26 oktober 2011). Olovligt bygge på Henckelska gården ska bort. Helsingborgs Dagblad. Läst 25 mars 2018.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dahlin, Georg L. (1973). Min gamla stad - Episoder och hågkomster. Helsingborg: Dahlin, Georg L
  • Eriksson, Torkel (1993) (red.), Kring Kärnan 22. Helsingborg: Helsingborgs museiförening. ISBN 91-87274-09-4
  • Kindström, Lars-Göran (1985). "Borgerskapets Helsingborg". I Johannesson, Gösta (red.) Helsingborgs historia, del VI:2: Bebyggelse, hantverk, manufaktur. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-20-06743-7
  • Haas, Jonas & Katzeff, Adam (2003). Helsingborgs stadskärna: bevarandeprogram : antaget i kommunfullmäktige 2002-09-25. Helsingborg: Bevarandeplanskommittén, Helsingborgs stad. ISBN 91-631-3664-3
  • Rigstam, Ulf (red.) (2005). Arkitekturguide för Helsingborg. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-975719-0-3
  • Grahn, Sidney (2006). Henckelska gården. I Helsingborgs stadslexikon. Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3