Konsul Perssons villa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Konsul Perssons villa
Villa
Konsul Perssons villa i juli 2009, huvudfasaden mot väst.
Konsul Perssons villa i juli 2009, huvudfasaden mot väst.
Land Sverige Sverige
Kommun Helsingborgs kommun
Ort Helsingborg
Adress Södergatan 1
Koordinater 56°2′37.4″N 12°42′5.5″Ö / 56.043722°N 12.701528°Ö / 56.043722; 12.701528
Kulturmärkning
Enskilt
byggnadsminne
16 januari 1967
 - Beteckning i BBR Villan 1
Arkitekt Gustav Friederich Hetsch
Byggherre Gustav von Essen
Ägare Helsingborgs kommun
Färdigställande 1848
Arkitektonisk stil Senklassicism
Coat of arms of Helsingborg, Sweden.svg Portal:Helsingborg

Konsul Perssons villa, även känd som Essenska villan, var på sin tid den största privatbostaden i Helsingborg. Den byggdes 1848 för greve Gustav von Essen efter ritningar av den tyskfödde arkitekten Gustav Friederich Hetsch och låg då mycket naturskönt i stadens södra utkant. Sitt nuvarande namn fick byggnaden efter den framstående företagaren och politikern, konsul Nils Persson, som bodde i villan från 1883 till sin död 1916. Dennes son, Ivar P:son Henning, flyttade därefter in. Han donerade villan 1923 till Helsingborgs stad. Därefter har villan bland annat använts som kontor för Affärsverken, sjuksköterskeskola och senare musikskola. Numera används byggnaden av studentföreningen vid Campus Helsingborg, Stampus. Villan byggnadsminnesmärktes 1967, och märkningen förtydligades och utökades 2001.[1][2]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden är belägen sydost om korsningen Södergatan–Södra Storgatan och Bergaliden–Trädgårdsgatan, något indragen från gatan, omgiven av en lummig park. Framför byggnaden ligger en öppen grön plats mot Södergatan med ett centralt placerat springvatten i gräsmattan. Bakom villan reser sig abrasionsbranten landborgen och i en ravin i denna leder en gångstig upp genom vad som tidigare var villans trädgård.

Själva villan är uppförd i senklassicistisk stil och har inte förändrats avsevärt sedan uruppförandet.[3] Byggnadskroppen är sammanhängande och kubisk med endast ett fåtal utskjutande delar: en mittrisalit på fram- och baksidorna och en uppglasad verandautbyggnad i söder. Byggnaden är i tre våningar, med fasader av gulvit slätputs, som vilar på en källarvåning med rusticerade kvaderstenar med små källarfönster. Ovanför denna ligger en sockelvåning med mer elegant utformade kvaderimitationer och stickbågade fönsternischer. Gränsen mellan källar- och sockelvåningarna samt sockelvåningen och de övre våningarna är markerade med gesimser. Gördelgesimsen, som skiljer sockelvåningen och den andra våningen, är profilerad och utförd med meanderutsmyckning. Andra våningen är utformad som en piano nobile, en representationsvåning enligt italienskt mönster, med högre fönster markerade av profilerade överstycken och smidesjärnräcken.[3] Fasaden på andra och tredje våningarna är slätputsad. Tredje våningens fönster är en aning mindre och endast mittpostfönster, medan de två nedre våningarna har korspostfönster. Över dessa ligger en takgesims med en underliggande fris bestående av medaljonger med stjärnmönster.[4]

Över entrén på huvudfasaden ligger ett entréparti uppburet av doriska kolonner med stenbalustrad och ovanpåliggande balkong med räcken i smidesjärn. Mittrisaliten avslutas högst upp av ett genombrutet takräcke. Den södra verandan sträcker sig till den andra våningen och är uppförd helt i gjutjärn, vilket tillåter den att ha mycket stora fönsterytor som utnyttjats genom stickbågiga fönster i sockelvåningen och rundbågiga fönster i representationsvåningen. Taket är ett valmat, lågsluttande koppartak med murade skorstenar i vardera krön.[4]

Nuvarande verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Villan har haft flera olika funktioner och utgör numera (2011) lokaler för Campus Helsingborgs studentföreningar Stampus, Studentföreningen AGORA, Helsingborgsspexet, Ingenjörssektionen, Alumniföreningen, MiH Future, FENA (Föreningen för Entreprenörskap och Nyföretagaranda) och studentkören Stämpus.[5][6] Alla föreningarna har kontor på tredje våningen och på andra våningen finns det konferenslokaler. Stampus bedriver nattklubbsverksamhet på bottenvåningen där det också finns en sittningssal som rymmer 70 gäster; i källaren finns ett fullt utrustat restaurangkök som används av Stampus mat- och barlag. På torsdagskvällar finns i villan en restaurang, som sedan kl 22 går över till pubverksamhet med bar och dansgolv.[7][8] Villan hyrs även ut till olika arrangemang, exempelvis konferenser eller fester.[9]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Villans tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Bild på villan från före ombyggnaden 1884, då den fortfarande var i sitt uruppförande.

Greve Gustav von Essen kom till Helsingborg 1839 efter att ha utnämnts till major vid Skånska husarregementet. Tidigare hade han haft en karriär vid hovet i Stockholm där han bland annat varit kammarherre och hovstallmästare. Sin första tid i Helsingborg hyrde han in sig i gården i tomterna 125 och 126, belägen vid hörnet av Kullagatan och Hästmöllegränden. Så småningom ville han däremot skaffa sig en mer ståndsmässig bostad,[10] och förvärvade därför 1847 en liten tomt belägen strax utanför den dåvarande södra tullen, öster om den landsväg som ledde till Landskrona och som senare kom att bli Södergatan. Han ägde redan ett flertal tomter i området, bland annat den i söder intilliggande tomt nr. 234, även kallad "Stampen", tomt nr. 233 belägen en bit längre söderut och en stor del av den så kallade "Tobakslyckan". Vid 1800-talets början hade det på tomten legat ett envåningshus omgärdat av ett stengärde.[11] Ritningarna hade von Essen klara, de hade ritats redan 1846 av professorn vid den danska Kunstakademien i Köpenhamn, Gustav Friederich Hetsch.[12] Hetsch var en av senklassicismens stora förespråkare och huset fick sitt utseende därefter.[13]

Originalritningarna är bevarade i Kunstakademiets arkiv där man kan se att byggnaden från början var tänkt att vara större, med fyra i hörnen liggande, tornliknande flygelbyggnader med valmade pyramidtak, tänkta att sträcka sig till den andra våningen. Detta blev dock inte av då von Essen ansåg det bli alldeles för dyrt. De slutliga originalritningarna är bevarade i Helsingborgs museers arkiv på Kulturmagasinet.[14]

År 1848 utsågs von Essen till chef för Skånska husarregementet och samma år stod villan klar. Tillsammans med sin fru – den Londonfödda friherrinnan Ida Mary von Rehausen – och sex barn flyttade von Essen in i den nya bostaden.[10] Huset var utan jämförelse den största privatbostaden i Helsingborg under en lång tid.[3]

Beskrivning runt 1850[redigera | redigera wikitext]

Genom ett brandförsäkringsbrev från 1850 kan man få en bra bild av hur villans interiör kan ha sett ut vid denna tid. Källarvåningen utgjordes av ekonomiutrymmen med köket, som var inklätt i glaserat kakel, placerat i den norra änden. Här fanns även åtta skafferier, packrum och tre boningsrum för personal. Dessa var grupperade runt två förstugor där trappor av kalksten ledde upp till entrévåningen. Taket var gipstak och golvet bestod av bränd golvsten.[15]

Entrévåningen nådde man utifrån genom dubbla entrédörrar i ek med mässingshandtag. Väl inne möttes man av en förstuga med kalkstensgolv och putsade väggar i vilka sex gipstavlor i basrelief var infattade. Relieferna var avgjutningar gjorda av original av den danske skulptören Thorvaldsen. Från förstugan ledde en bred trappa i kalksten upp till en stor hall med gipstak och kalkstensgolv. Väggarna gavs uttryck med pilastrar och nischer. I övrigt bestod våningen av 13 olika boningsrum, varav ett tillhörde greven.[15]

I den andra våningen, representationsvåningen, låg en centralt placerad salong med kontakt ut till balkongen över entrén. Norr om salongen låg matsalar med tillhörande anrättningsrum och den södra delen utgjordes av grevinnans sovrum med toalettrum (innehållande Helsingborgs första vattenklosett[16]) och förmak samt bibliotek. Tre av rummen hade förgyllda listverk och dörrornament.[15] Den översta våningen bestod av 13 bostadsrum där parets fyra barn hade var sitt och två av rummen tillhörde guvernant respektive lärare. De resterande sju var gästrum. Våningarna förbands med en gjutjärnstrappa i det utbyggda mittpartiet på husets baksida och en spiraltrappa i gjutjärn i byggnadens södra del. En mathiss förband köket med alla de övre våningarna.[17] Byggnaden hyste också under von Essens tid en omfattande konstsamling bestående av 116 tavlor, till största delen arvegods efter hustruns far, envoyén Gotthard Mauritz von Rehausen.[18]

Tomten som tillhörde huset sträckte sig upp på landborgen i öster där det fanns en mindre trädgård med en tillhörande damm, som var en rest från det gamla vallgravssystemet runt stadens befästningar. På denna sidan av tomten låg bland annat stall med plats för fyra hästar, ett ridhus och en byggnad med en stor danssal på övervåningen. I söder på landborgen låg ett åttakantigt lusthus i två våningar.[19]

Efter von Essen[redigera | redigera wikitext]

Militärer utanför villan under dess tid som expedition för 1. militärdistriktet.

År 1853 blev von Essen generalmajor och utnämndes till generalbefälhavare för 1. militärdistriktet, som i och med detta flyttade sin expedition till Helsingborg.[13] År 1860 utnämndes von Essen till överhovstallmästare och 1863 begärde han avsked från sin tjänst och drog sig tillbaka till sitt fädernegods, Wiks slott, i Uppland, där han dog 1874. Efter von Essens avsked och flytt 1863 förblev villan i familjens ägo, som hyrde ut byggnaden till von Essens efterträdare som generalbefälhavare och villan var ibland uppdelad mellan flera olika familjer. Dessutom låg 1. militärdistriktets expedition i villan.[19]

Skvadronen ur Skånska husarregementet var sedan 1870-talet inhyst i en provisorisk manskapskasern i Ålgränden i norra Helsingborg. Ett förslag till helt nya kasernbyggnader hade redan tidigare sänts av regementschefen till magistraten i Helsingborg och denna ansökte vid denna tid hos Kunglig Majestät om byggets godkännande. Beslutet dröjde dock, och först 1882 kunde husarregementet flytta in i de nya kasernerna på Söder.[20] Hit flyttade även militärdistriktets expedition.

I familjen Perssons ägo[redigera | redigera wikitext]

År 1883 köptes villan av den förmögne konsuln Nils Persson, som bodde i huset fram till sin död 1916. Persson lät bygga om entrén till byggnaden efter ritning av stadsarkitekten i Helsingborg, Mauritz Frohm, som gav byggnaden dess nuvarande utseende.[21] Man lät även förstora den tredje våningens fönster.[3] En beskrivning av hur husets inredning tedde sig under denna tid ges av Nils Perssons son, Ivar P:son Henning:[22]

I bottenvåningens södra del inhystes konsulens privata kontor och på våningen ovanför låg Perssons Fosfatfabriks kontor. Föräldrarnas sovrum låg på översta våningen. Inredningen var tidstypisk för det sena 1800-talet med mörka möbler och tyger och trångt inredda rum. Salongen på mellersta våningen var bland annat inredd med möbler av svart päronträ, klädda i rött siden, samt två svarta bord. Där fanns även en mindre soffa med tillhörande fåtölj, båda i blommig sidenklädsel med en bård av blå plysch. Det ursprungliga parkettgolvet täcktes av en stor matta. I den intilliggande matsalen var möblemanget av mörk ek med brun skinnklädsel, där detta förekom.

Då konsul Persson var en mycket social person användes villan ofta för olika fester och bjudningar. Matsalen kunde rymma 24 personer och man arrangerade gärna baler med en gästlista på upp till 60 personer. Balen hölls då i matsalen, medan serveringen skedde genom en buffé i den mindre matsalen.[23] Den tillhörande trädgården var välutnyttjad och där odlades bland annat vinbär, krusbär, jordgubbar, bigarråer, klarbär, plommon, päron och valnötter. Det fanns även ett drivhus där man odlade vindruvor, fikon och persikor.[24] I trädgården anlades också en tennisbana, som troligen var stadens första.[25]

Efter Perssons död ärvdes byggnaden av dennes son, Ivar P:son Henning. Dennes bidrag till byggnaden var att han lät installera ett flertal anrika Mariebergskakelugnar i huset, då han samlade på sådana.[26] P:son Henning donerade 1923 villan med tillhörande tomt till Helsingborgs stad. I donationshandlingarna uppgav P:son Henning att villan borde kallas "Konsul Perssons villa".[3] Trots donationen bodde P:son Henning kvar i byggnaden till 1950, även om byggnaden samtidigt hade andra funktioner. Eftersom P:son Henning var tysk konsul var det tyska konsulatet under 1940-talet inhyst i byggnaden, vilket gjorde att man då kunde se hakkorsflaggan vaja på husets tak.[16] Av ekonomibyggnaderna på landborgen finns numera inga kvar. Den sista byggnaden revs runt 1950 i samband med att vårdhemmet Nya Bergaliden uppfördes.[18]

Efter det att P:son Henning flyttat ut ur villan användes den under en tid som kontor för Helsingborgs kommunala affärsverk och därefter hyste byggnaden under en tid en sjuksköterskeskola. De senaste att använda villan innan den fick sina nuvarande hyresgäster var den kommunala musikskolan.[16] När Dunkers kulturhus stod klart 2002 flyttades musikskolan dit och byggnaden stod en tid tom. För att öka stadens attraktivitet som studentstad beslutade Helsingborgs kommun samma år att genomföra en varsam ombyggnad av villan med syftet att upplåta denna till kårverksamheten på Campus Helsingborg.[27] Ombyggnaden genomfördes 2003.[16]

Kulturhistoriskt skydd[redigera | redigera wikitext]

Den 18 maj 1966 inkom en förfrågan hos Riksantikvarieämbetet att Konsul Perssons villa skulle klassas som byggnadsminne och efter behandling byggnadsminnesförklarades villan den 16 januari 1967. Skyddsförklaringen stipulerade att byggnaden inte fick flyttas eller ändras exteriört, samt att den ska få löpande underhåll av ägarna.[1] Eftersom denna skyddsförklaring ansågs vara för allmänt hållen beslutades under 2001 att skyddsbestämmelserna för villan skulle ändras för att tydliggöra dess syfte. Samtidigt tog man tillfället i akt att även skydda byggnadens interiör. Liksom de äldre bestämmelserna anger de nya att villan varken får rivas, byggas till eller förändras i exteriören samt att den ska underhållas löpande. Därutöver anger de nya bestämmelserna att inga förändringar får göras i byggnadens stomme eller dess planlösning och inte heller i fasta inredningar som trappor, golv, eldstäder, takmålningar och stuckaturer, dörrar, dörr- och fönsterfoder, lister och paneler. Skyddet utökades också till att gälla villans terrass, samt planteringarna direkt i anknytning till byggnaden.[2] Förutom byggnadsminnesmärkningen ingår byggnaden i riksintresset för Helsingborgs stad, både för kulturmiljövården och naturvården.[28] Den ingår även i området för kulturhistoriskt värdefull miljö enligt Kulturminnesvårdsprogram för Skåne.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Riksantikvarieämbetet (1967). Byggnadsminnesförklaring av Essenska villan på tomt nr 19 i kvarteret Bastionen, Hälsingborg, Malmöhus län (Dnr B 16/67). Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
  2. ^ [a b c] Länsstyrelsen i Skåne län, Miljöenheten/Kulturmiljö (2001-12-12). Ändring av skyddsbestämmelser till byggnadsminnet Konsul Perssons villa, Essenska villan. Villan 1, Helsingborgs kommun, Skåne län (221-29361-00). Malmö: Länsstyrelsen i Skåne län.
  3. ^ [a b c d e] Haas & Katzeff, s. 173
  4. ^ [a b] Kindström (1985b), s. 287
  5. ^ ”FENA Sverige”. http://fena.nu/. 
  6. ^ Studentföreningar Arkiverad 29 september 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Konsul Perssons villa. Läst 2013-07-10
  7. ^ ”Stampus.se - Villan”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070305105956/http://stampus.org/villan. , läst 2007-05-03
  8. ^ ”Studentföreningen Agora”. http://www.agorastudent.se/. , läst 2010-09-15
  9. ^ Boka villan Arkiverad 16 april 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Stampus.se. Läst 2013-07-10
  10. ^ [a b] Kindström (1985b), s. 285
  11. ^ Grahn, s. 222
  12. ^ Kindström (1985b), s. 284
  13. ^ [a b] Kindström (1985a), s. 51
  14. ^ Kindström (1985b), s. 286
  15. ^ [a b c] Kindström (1985b), s. 288
  16. ^ [a b c d] Grahn, s. 223
  17. ^ Kindström (1985b), s. 289
  18. ^ [a b] Kindström (1985a), s. 54
  19. ^ [a b] Kindström (1985b), s. 290
  20. ^ Ulfsparre, s. 60
  21. ^ Arkitekturguide för Helsingborg, s. 47
  22. ^ Reuterswärd, ss. 364–365
  23. ^ Reuterswärd, s. 368
  24. ^ Reuterswärd, s. 367
  25. ^ Reuterswärd, s. 369
  26. ^ Reuterswärd, s. 365
  27. ^ Svedström, Johan (2002-09-12). Villan 1 : Ombyggnad Konsul Perssons villa Arkiverad 24 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Helsingborg: Kärnfastigheter.
  28. ^ Haas & Katzeff, s. 6

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Grahn, Sidney (2006). Konsul Perssons villa. I Helsingborgs stadslexikon (ss. 222–223). Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3
  • Haas, Jonas & Katzeff, Adam (2003). Helsingborgs stadskärna : bevarandeprogram : antaget i kommunfullmäktige 2002-09-25. Helsingborg: Bevarandeplanskommittén, Helsingborgs stad. ISBN 91-631-3664-3
  • Kindström, Lars-Göran (1985a) "Essenska villan". I Herlin, T & Moberg, R (red.). Helsingborg 900 år. Höganäs: Bokhuset. ISBN 91-7690-156-4
  • Kindström, Lars-Göran (1985b). "Borgerskapets Helsingborg". I Johannesson, Gösta (red.) Helsingborgs historia, del VI:2: Bebyggelse, hantverk, manufaktur. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-20-06743-7
  • Reuterswärd, Elisabeth (1992). "De fattiga och rika. Försörjningsvillkor i Helsingborg 1863–1970". I Ulfsparre, Anna Christina (red.). Helsingborgs historia, del VII:2 : Industri, försörjning, folkrörelser 1863–1970. Stockholm: Norstedts förlag AB. ISBN 91-1-923162-8
  • Stadsbyggnadskontoret, Helsingborgs stad (2005). Arkitekturguide för Helsingborg. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-975719-0-3
  • Ulfsparre, Anna Christina (red.) (1992). Helsingborgs historia, del VII:1 : Befolkning, förvaltning, kommunal service. Stockholm: Norstedts förlag AB. ISBN 91-1-923152-0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]