Hilding Hagberg
| Hilding Hagberg | |
 Hilding Hagberg
| |
| Mandatperiod 1933–1964 | |
| Valkrets | Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets (1933–1952) Stockholms stads valkrets (1953–1964) |
|---|---|
| Tid i befattningen 1951–1964 | |
| Företrädare | Sven Linderot |
| Efterträdare | C.-H. Hermansson |
| Född | 28 oktober 1899 Gällivare, Norrbottens län[1] |
| Död | 17 december 1993 (94 år) Luleå, Norrbottens län |
| Gravplats | Örnäskyrkogården[2] |
| Nationalitet | Svensk |
| Politiskt parti | Sveriges kommunistiska parti (1917-1977) |
| Övrig politisk anknytning |
Arbetarpartiet kommunisterna (1977-1993) |
Karl Hilding Hagberg, född 28 oktober 1899 i Gällivare[1], död 17 december 1993 i Luleå, var en svensk politiker och tidningsman. Hagberg var ledamot av Sveriges riksdags andra kammare 1933–64 samt partiordförande i Sveriges kommunistiska parti (nuvarande Vänsterpartiet) 1951–64.
Biografi
Hilding Hagberg föddes i Gällivare, Norrbottens län.[1] Han kom som 14-åring till Kiruna där han arbetade i gruvorna och engagerade sig fackligt och politiskt.[3] Han gick med i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (mellan 1921 och 1967 Sveriges kommunistiska parti, SKP) 1917, samma år som partiet grundades.[4] 1930–47 var Hagberg chefredaktör för Norrskensflamman i Luleå, och 1943–58 var han politisk redaktör för partiets huvudorgan Ny Dag. Han hade en stark förankring bland norrbottenskommunisterna, där han också hade kommunala uppdrag, bl.a. som ledamot av Kiruna kommunfullmäktige 1926–30, Luleå kyrkofullmäktige 1931–34 och Norrbottens läns landsting 1934–40.[5]
Hagberg valdes 1951 till partiordförande i SKP efter Sven Linderot, och var känd för sin Moskvatrogna hållning. Han försvarade bland annat Sovjetunionens militära ingripande i samband med Ungernrevolten 1956, nedskjutningen av den svenska DC3:an över Östersjön 1952, byggandet av Berlinmuren, utvisningen av den sovjetiske författaren Aleksandr Solzjenitsyn samt ingreppen mot fackföreningen Solidaritet i Polen. I inrikespolitiken stödde han nästan alltid Socialdemokraterna mot borgerliga blockbildningar i riksdagen.[3]
Vid 1964 års partikongress efterträddes Hagberg som partiordförande av C.-H. Hermansson. Han drog sig efter detta tillbaka till en pensionärstillvaro i Malexander. Där skrev han bland annat boken Röd bok om en svart tid, som behandlar SKP:s historia under andra världskriget. Han lämnade dock inte politiken helt. Sedan SKP (då under namnet Vänsterpartiet kommunisterna, VPK) fördömt Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968 och gått tillbaka stort i valet samma år, krävde Hagberg Hermanssons avgång som partiordförande. Hagberg ansåg att partiet skulle återgå till den Moskvatrogna, marxist–leninistiska linjen.[3]
1972 flyttade Hagberg tillbaka till Luleå och började åter regelbundet medverka i Norrskensflamman. Han blev en förgrundsfigur i norrbottenskommunisternas kamp mot Hermansson och Lars Werner och deras tidning Ny Dag.[3]
Vid partisplittringen 1977, då en grupp Moskvatrogna bröt sig ur och bildade Arbetarpartiet kommunisterna (APK), gick Hagberg över till APK. Under 1980-talet utgavs Hagbergs skrift Socialismen i tiden i tre band på APK:s bokförlag Fram.
I augusti 1993 lämnade Hagberg APK.[6] Avhoppet följde på avslöjandet samma år om att partiet under flera år mottagit minst 13 miljoner kronor i kontanter från det sovjetiska kommunistpartiet.[6] Hagberg angav även som skäl till avhoppet att han ansåg att partiet befann sig på "sönderfallets botten" och saknade framtid i svensk politik.[6]
1995 utgavs Hagbergs memoarer Jag är och förblir kommunist postumt på Carlssons bokförlag.
Bibliografi
- Nya tider, nya uppgifter, 1958
- Röd bok om svart tid, 1966
- I Marx-Lenins anda, 1968
- Socialismen i tiden. 1, 1982
- Socialismen i tiden. 2, 1983
- Socialismen i tiden. 3, 1986
- Hagberg, Hilding (1995). Jag är och förblir kommunist: minnen. Stockholm: Carlsson. Libris 7622004. ISBN 91-7203-014-3
Referenser
Noter
- ^ [a b c] ”Hagberg, Karl Hilding”, Sveriges befolkning 1980 (CD-ROM), Stockholm: Sveriges släktforskarförbund, ISBN 91-87676-37-0
- ^ Svenskagravar.se, Hagberg, Karl Hilding, läs online, läst: 20 april 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Ljungberg, Dick (19 december 1993), ”Hilding Hagberg död”, Dagens Nyheter
- ^ H Hagberg talar 1 maj, TT (publicerad i Dagens Nyheter), 28 april 1992
- ^ ”Hilding Hagberg”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hilding-hagberg. Läst 21 januari 2017.
- ^ [a b c] Hilding Hagberg lämnar APK, TT (publicerad i Dagens Nyheter), 5 augusti 1993
Övriga
- Muschik, Alexander (2005). Die beiden deutschen Staaten und das neutrale Schweden: eine Dreiecksbeziehung im Schatten der offenen Deutschlandfrage 1949-1972. Nordische Geschichte ; 1. Münster: Lit. Libris 10122420. ISBN 3-8258-9044-9
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Hilding Hagberg.
| Företrädare: Sven Linderot |
Partiordförande i Sveriges kommunistiska parti 1951–1964 |
Efterträdare: C.-H. Hermansson |