C.-H. Hermansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
C.-H. Hermansson


Ämbetsperiod
1964–1975
Företrädare Hilding Hagberg
Efterträdare Lars Werner

Ämbetsperiod
1963–1985
Valkrets Stockholms kommun

Född Carl-Henrik Hermansson
14 december 1917
Bollnäs, Gävleborgs län
Död 26 juli 2016 (98 år)
Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti Vänsterpartiet
Utbildning politices magister

Carl-Henrik Hermansson, vanligen kallad C.-H. Hermansson, född 14 december 1917 i Bollnäs, Gävleborgs län, död 26 juli 2016 i Stockholm[1], var en svensk politiker (kommunist). Han var partiledare för Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) 1964–1975 (fram till 1967 under namnet Sveriges kommunistiska parti, SKP) samt riksdagsledamot 1963–1985. Han var gift från 1941 med Märta Katz (1916–2001) som han hade två döttrar med.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hermansson växte upp i Sundsvall, där han i mitten av 1930-talet blev politiskt engagerad i SSU. Efter att ha flyttat till Stockholm för akademiska studier blev han medlem i den socialistiska studentorganisationen Clarté. Detta ledde till att han blev utesluten ur SSU och 1941 gick han därför över till Sveriges kommunistiska parti. Sedan han blivit pol. mag. anställdes han 1941 av tidningen Ny Dag och han var dess chefredaktör 1959–1964.

Partiet var vid denna tid medlem i Komintern och direkt styrt från Kreml. Ny Dag och SKP stod således på Sovjets sida 1939 i Finska vinterkriget och försvarade också Nazitysklands ockupation av Norge. Under den s.k. Ungernrevolten 1956 ställde sig SKP på Sovjet sida, liksom då Berlinmuren byggdes 1961.[2]

Hermansson bidrog under hela sin verksamma period i partiets ledning och särskilt under sin tid som partiledare till att partiet skulle fjärma sig från Sovjetunionen och ansluta sig till eurokommunism.[3] Han var "en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen".[4] På partikongressen 1967 deklarerades det att internationell solidaritet inte bara skulle begränsas till kommunistpartier, utan även innefatta alla rörelser, partier och grupper som i olika länder kämpar för fred, nationellt oberoende, frihet och socialism. Det betydde också samverkan med vänstersocialistiska partier, såsom socialdemokratiska partier.[5]

1968 tog Hermansson starkt avstånd från Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien under Pragvåren. Han krävde omedelbart att Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen skulle frysas – något som gjorde honom ensam bland de svenska partiledarna. Två år senare hade Hermansson emellertid tonat ner kritiken, och VPK sände delegater till Tjeckoslovakien för att närvara vid en partikongress organiserad av den sovjetlojala regering som installerats efter invasionen. Hermansson förklarade att även om VPK fortfarande var kritiskt mot Warszawapaktländernas invasion, ville han "upprätthålla goda förbindelser" med Tjeckoslovakiens kommunistiska parti.[6]

Trots det offentliga avståndstagandet från den sovjetiska ledningen vårdade VPK under Hermanssons partiledartid sina nära relationer med det sovjetiska kommunistpartiet. Hermansson uttalade så sent som den 27 januari 1981, i Radioprogrammet Apropå, sin orientering österut:

"Här handlar det ju inte heller om att man skall sitta i ett litet land uppe i Norden och moralisera över utvecklingen i andra länder och säga att det där är bra, det där är dåligt. --- Man kan inte göra det, därför att det skulle vara att tillämpa, så att säga, svenska fördomar och svenska föreställningar på utvecklingen i hela världen. Det vore helt orimligt. Det är ju dock så att det pågår en politisk kamp i världen. Imperialismens krafter väjer inte för ett tredje världskrig och det är oerhört viktigt att se till att man är placerad i rätt kraftfält i den kampen."

Markant i Hermanssons arbete var ett stort intresse för ekonomisk politik och de konkreta ägarförhållandena i det svenska näringslivet. Han var också tidig att förfäkta en bredare förståelse av klassbegreppet och betonade exempelvis att den växande gruppen offentliganställda var en del av arbetarklassen i bred bemärkelse,[källa behövs] och att detta borde påverka vänsterns strategier och retorik.

Under sin tid i SKP:s ledning före Ungernrevolten var Hermansson, som hela partiet, lojal mot Sovjetunionen och dess ledning. Hermansson reste även till Stalins begravning den 9 mars 1953 i Moskva där han höll ett tal som han efteråt kom att ångra.

Marxismen … förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Människor gör, understryker Marx, själva sin historia. De stora personligheterna spelar en betydelsefull roll i historien, men de blir stora endast om de förstår de föreliggande historiska förutsättningarna och vet hur man skall förändra dem. Stalin var en sådan stor historisk personlighet med den djupaste kunskapen om naturens och samhällets utvecklingslagar. Han förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Stalin var en av alla tiders mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade den under de nya betingelser som utvecklingen skapat. [7] Hermansson har kallat sitt ovannämnda uttalande för ”okunnigt och dumt” (TT 4 mars 2003).

Hermansson har blivit känd för uttrycket "Någon jävla ordning ska' det va’ i ett parti"[8]. Detta uttalande, som TV-sändes, fälldes i ett tal på en partikongress 1969 med anledning av all splittring och internt bråk inom partiet. Eftersom det vid denna tid var ytterst ovanligt att någon svor i TV har uttrycket "någon jävla ordning" närmast blivit bevingat.

Hermansson var den rikaste partiledaren på sin tid. Orsaken till det var hustruns förmögenhet och sambeskattningen av makar.

Hermansson avled den 26 juli 2016, 98 år gammal.[9]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”CH Hermansson har avlidit”. dn.se. 27 juli 2016. http://www.dn.se/nyheter/politik/ch-hermansson-har-avlidit/. Läst 27 juli 2016. 
  2. ^ http://www.svd.se/sa-minns-vi-c-h-hermansson/om/ledare
  3. ^ Almgren, B, Inte bara Stasi… Relationer Sverige–DDR 1949–1990
  4. ^ Schmidts, W, CH:s politiska testamente
  5. ^ Hermansson, CH. ”Fortsätt granskningen SVT!”. Vänsterpartiet. Arkiverad från originalet den 3 november 2004. http://web.archive.org/web/20041103020926/http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/23972.cs. 
  6. ^ http://www.socalt.org/index.php?option=com_content&task=view&id=761&Itemid=3
  7. ^ Molin, Kari (9 oktober 2005). ”C H kallar sig inte längre kommunist”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/c-h-kallar-sig-inte-langre-kommunist. Läst 8 november 2009. 
  8. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=600830
  9. ^ http://www.expressen.se/nyheter/ch-hermansson-har-avlidit--blev-98-ar/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hilding Hagberg
Vänsterpartiet kommunisternas partiledare
1964–1975
Efterträdare:
Lars Werner