Hudfärg
Hudfärg är färgen på främst människors hud.
Inom traditionell västerländsk konst avses med hudfärg vanligen en gulbeige färg som påminner om nordeuropéers hudfärg. En konsthistorisk term för hudfärg är karnation, efter carne, (kött).
Färgen på huden bestäms främst av mängden melanin som avgör hudens brunhet, men även mängden karotenoider som påverkar hudens gulhet. En person eller djur utan melanin kallas albino. Hudfärgen kan även påverkas temporärt genom att utsätta huden för ultraviolett strålning för att åstadkomma en så kallad solbränna.
Hudfärgen varierar mellan olika områden på jorden och är generellt sett mörkare i områden med starkare ultraviolett strålning från solen. I områden med kraftig sol skyddar den mörka hudfärgen mot hudcancer och solbränna, medan en ljusare färg underlättar produktionen av D-vitamin.[1]
Hudfärgen har också betydelse för att hjälpa kroppen hålla rätt balans mellan vitamin D och folsyra. Den mörka huden skyddar mot UV-strålning som förstör folsyran i blodet, folsyra är en mycket viktig komponent vid fostrets utveckling. Samtidigt behöver människan solens strålar för att bilda D-vitamin, när människan flyttade till områden med mindre strålning var en ljusare hud till fördel, då den mörka huden blockerade solens strålar och människor med för mörk hud fick D-vitaminbrist. [2][3]
Typer[redigera | redigera wikitext]
Människan kan grovt indelas i 6 olika hudtyper som främst används för att klassificera hur väl man tål solens UV-strålning.
Hudtyp 1 – Hit hör människor med mycket ljus hudfärg som alltid bränner sig i solen och inte blir bruna
Hudtyp 2 – Hit hör människor med ljus hudfärg som bränner sig lätt och blir något bruna
Hudtyp 3 – Hit hör människor med en beige hudton som bränner sig ibland och lätt blir bruna
Hudtyp 4 – Hit hör människor med ljusbrun hy som inte bränner sig särskilt mycket och lätt blir bruna
Hudtyp 5 – Hit hör människor med mörkbrun hy och som tål solen väl, sällan bränner sig och blir mycket bruna
Hudtyp 6 – Hit hör människor med mycket mörk hudfärg som aldrig bränner sig[4]
Européer tillhör vanligtvis hudtyperna 1 till 4. Hudtyp 1 till 2 är typiska Skandinaviska och Keltiska hudtyper, hudtyp 3 är vanlig hos östasiater medan hudtyp 4 är vanligast runt Medelhavet och i Sydamerika. Hudtyp 5 och 6 är typisk hos människor från Afrika (söder om Sahara) och Karibien.[5]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Barsh, Gregory S. (13 okt. 2003). ”What Controls Variation in Human Skin Color?” (på engelska). PLOS Biology 1 (1): sid. e27. doi:. ISSN 1545-7885. PMID 14551921. PMC: PMC212702. https://journals.plos.org/plosbiology/article?id=10.1371/journal.pbio.0000027. Läst 6 januari 2023.
- ^ Jablonski, N. G. (10 april 2010). ”Colloquium Paper: Human skin pigmentation as an adaptation to UV radiation”. Proceedings of the National Academy of Sciences "107": ss. 8962–8. doi:. PMID 20445093.
- ^ Jablonski, Nina G. (10 april 2000). ”The evolution of human skin coloration.”. Journal of human evolution "39" (1): ss. 57–106. doi:. PMID 10896812. Arkiverad från originalet den 5 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150105164235/http://www.bgsu.edu/departments/chem/faculty/leontis/chem447/PDF_files/Jablonski_skin_color_2000.pdf.
- ^ Australian Radiato Protection and Nuclear Safety Agency: Fitzpatrick skin type Arkiverad 31 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ http://huddoktor.com/patient/Hudfärg/252.html