Hugo Fischer
Den här sidan handlar om filosofen Hugo Fischer, för biologen, se Hugo Fischer (biolog).
| Ernst Hugo Fischer | |
| Född | 17 oktober 1897[1][2] München |
|---|---|
| Död | 11 maj 1975[2] (77 år) Ohlstadt, Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Leipzigs universitet  |
| Sysselsättning | Filosof, sociolog, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Münchens universitet Leipzigs universitet |
| Redigera Wikidata | |
Hugo Fischer, född den 17 oktober 1897 i Halle an der Saale, död den 11 maj 1975 i Ohlstadt, var en tysk filosof och sociolog.
Fischer var en kännare av Friedrich Nietzsches, Karl Marx och Georg Wilhelm Friedrich Hegels filosofi, och var verksam vid universitetet i Leipzig. Under Weimarrepubliken umgicks han med bland andra Ernst Jünger och Ernst Niekisch, och tillhörde kretsen runt den konservativa revolutionen.[3]
Fischer emigrerade 1938 till Norge och senare till Storbritannien. I Oslo var han chef för forskningsavdelningen Institutt for Samfunnsforsking og Arbeidslære under Ewald Bosse, i Storbritannien levde han som privatlärd och reste flera gånger till Indien. 1949 undervisade han som gästprofessor västerländsk filosofi vid universitetet i Benares. Efter andra världskriget återvände han till Tyskland och fick 1956 en gästprofessur för "Civilisationens filosofi" vid Münchens universitet.
Skrifter (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Nietzsche Apostata oder die Philosophie des Ärgernisses. Erfurt 1931.
- Karl Marx und sein Verhältnis zu Staat und Wirtschaft. Jena 1932.
- Die Aktualität Plotins. Über die Konvergenz von Wissenschaft und Metaphysik. München 1956.
- Die Geburt der Hochkultur in Ägypten und Mesopotamien. Der primäre Entwurf des menschlichen Dramas. Klett, Stuttgart 1960.
- Ungekürzte Neuauflage, Ullstein, Frankfurt am Main/ Berlin/ Wien 1981, ISBN 3-548-39017-X.
- Theorie der Kultur. Das kulturelle Kraftfeld. Seewald, Stuttgart 1965.
- Die Geburt der westlichen Zivilisation aus dem Geist des romanischen Mönchtums. Kösel, München 1969.
- Vernunft und Zivilisation, die Antipolitik. Seewald, Stuttgart 1971.
- Lenin. Der Machiavell des Ostens. [1933] Matthes & Seitz, Berlin 2017, ISBN 978-3-95757-469-5.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 6 maj 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 127770223.[källa från Wikidata]
- ^ Heidegren, Carl-Göran: Preussiska anarkister. Ernst Jünger och hans krets under Weimarrepublikens krisår, Bokförlaget Augusti, 2016
|