Hummelmora hage

Hummelmora hage.

De gamla ekarna ger Hummelmora hage en speciell prägel.

Hummelmora hage, eller Hummelmora ängar, är ett ängsområde i Görvälns naturreservat, som ligger söder om Görvälns slott och norr om Sandviks gård och gränsar till Mälaren i västra Viksjö i Järfälla kommun. I samband med exploateringen av Viksjö på 1960-talet kom bland annat området kring Hummelmora att läggas ut som grönområde. Sedan 1966 ägs marken av Järfälla kommun. Hummelmora ingår sedan 1998 i Görvälns naturreservat. Landskapet hålls öppet av betande får och kor. I hagen finns fina hasselbuskar och flera stora naturminnesmärkta ekar, som är över 600 år gamla. I området har människor länge brukat marken. För många olika djur och växter är gamla ekar viktiga. Den döda veden är också viktig för många insekter.

De gamla ekarna

En av de gamla ekarna i Hummelmora hage, som är naturminnesmärkt. Stora ekar är de vanligaste naturminnena i Sverige. Vanligtvis är det små områden med särpräglade träd eller flyttblock som skyddas som naturminne.

Eken med naturminnesmärkningen.

En av länets finaste ekar finns i Görvälns naturreservat i Järfälla. De riktigt stora träden trivs i Järfälla. De gamla ekarna som står i Hummelmora hage är uppskattningsvis omkring 600 år gamla. Ekarna är naturminnesförklarade. I hela Järfälla kommun finns det sex så kallade jätteträd. De ger Hummelmora hage en speciell parklik prägel.

En av de finaste ekarna i länet är en gigantisk ek, som växer vid Mälarens strandkant i Görvälns naturreservat. "Den ser ut att vara hämtad ur en sagobok." Den är över 500 år gammal och mäter minst 6,5 meter i omkrets. I Järfälla finns minst fem andra ekar som är lika stora och med en omkrets på sex meter eller mer. Inräknat med en stamgrovlek på minst fem meter finns hela tjugo riktigt stora träd i Järfälla, enligt länsstyrelsens kartläggning. 90 procent av jätteträden i Järfälla bedömer länsstyrelsen stå i goda miljöer, jämfört med 70-80 procent av beståndet i andra delar av länet. I hela länet har länsstyrelsens experter hittat 367 träd med en omkrets på minst tre meter, varav 90 procent är ekar.

Ängsmarkerna

Från 1700-talets slut var Hummelmora torp bostad för Viksjös skogvaktare. När ägaren till Kallbrunna gård i Hummelmora hage, Nils Ryning (1520-1578), lät slå sin löväng i juli 1562 hade ekarna redan skuggat marken i 200 år, det vill säga ekarna är från 1300-talet. Marken brukades då som äng, det vill säga den var inhägnad för att hålla djuren utanför. På eftersommaren slogs gräset med lie för att ge foder åt djuren till vintern. Av träden fick marken skugga. De drog också med sina djupa rötter upp näring som kom örterna tillgodo när löven fälldes varje höst. Man samlade också ekollon till grisarna/svinen och nötter från hasselbuskarna. Genom hamling (beskärning) beskar man buskarna och då fick man finare grenar som sparades till vinterfoder för djuren.

Någon gång under 1800-talet upphörde ängsbruket och marken började man att använda som betesmark. Idag brukas området som betesmark för får i hagen och de håller de gamla ängsmarkerna öppna.

Ängsmarkerna i Hummelmora hage.

En av de gamla ekarna i hagen.

Hummelmora äng är botaniskt intressant inte bara med tanke på de gamla fridlysta ekarna. Vid en kallkälla strax nedanför parkeringen blommar tibast tidigt på våren och i slutet av maj blommar den märkliga klorofyllfria vätterosen under hasselsnåren. Hasseln ger också föda till den ovanliga nötkråkan som särskilt under september-oktober kan ses då den samlar hasselnötter för att lagra upp för vintern.

Viksjös skogar var intressanta och var en av anledningarna till att fastighetsbolaget Hufvudstaden AB och Viksjö AB köpte området 1921. Stockholm behövde nämligen ved i stora mängder för uppvärmning. Hufvudstaden köpte år 1921 egendomen Viksjö i Jakobsberg till Lennart Palme, som då avgått som direktör. Viksjö bedrev jordbruk i området.

I närheten av Hummelmora äng staplade man upp veden. Från bryggor nere vid sjön Mälaren forslades veden sedan in till Stockholm, det var en verksamhet som var nog så viktig även under andra världskrigets dagar.

Hummelmora hage har länge varit ett populärt utflyktsmål. Redan för över hundra år sedan gjorde folket från Viksjö gård utflykter hit och satt och drack kaffe under de månghundraåriga ekarna.

Alldeles norr om Hummelmora hage ligger den lilla ön Koffsan mellan Skäftingeholmen och fastlandet. Det var här som Carl von Linné besökte sjökrogen i juni 1731, på en båtresa mellan Uppsala och Stockholm.

Bildgalleri Hummelmora hage

• 
  Vätterosen är en helt rosaröd, eller sällan vit, parasit och hör till det fåtal växter som saknar klorofyll. Vätterosen blommar redan i april-maj.
• 
  Stigen i hagen.
• 
  Ängsmarkerna i hagen.
• 
  Stigen ner till Mälaren.
• 
  Ekarna växer ända nere vid Mälaren.
• 
  Klipphällarna vid vattnet.

Hummelmora torp

Huvudartikel: Hummelmora torp

Hummelmora torp från väster, augusti 2015.

Hummelmora torp från söder, augusti 2015.

I Hummelmora hage ligger Hummelmora torp, som nämns för första gången 1618 i en dombok. Torpet ägs av Järfälla kommun och nyttjas som sommarbostad. Torpet tillhörde Viksjö, och har sedan 1700-talets senare del varit skogvaktareboställe och torp under Viksjö gård.

Skogen måste bevakas mot skogstjuvar som kan från Svartsjölandet. Torparen Jon Eriksson, som var änkling, hade förlovat sig med en piga. Men innan paret hann gifta sig dog Jon. Pigan lade då beslag på Jons ägodelar och hans barn blev arvlösa. Hon dömdes dock att lämna tillbaka vad hon tagit.

Någon gång under de kalla nödårsvintrarna 1867-1869 förirrade sig vargar ner till södra Uppland. Man spårade dem över Mälarisarna och såg att de tagit sig iland vid Hummelmora. Folk bådades upp och man lyckades jaga in vargarna i en liten dalsänka där de slogs ihjäl. Stället kallades sedan för Vargmötet, en plats som man numera inte riktigt vet var den låg.

Stället är mycket vackert beläget i en sluttning ner mot Mälaren i Hummelmora hage, omgivet av en gles lövskog där flera gamla ekar är naturminnesförklarade. Marken som betas av får är dels öppen, dels beväxt med lövträd och buskar. Torpet Hummelmora är en stuga i en våning och har ytterväggar beklädda med stående rödfärgad locklistpanel. Knutlådor och omfattningar är vita. Den ursprungliga dörren är ersatt med en nyare. Omkring år 1905 byggdes stugan till på höjden för att kunna inrymma rum på vinden. Stugans ursprungliga eldstadsanordning finns kvar, kompletterad med en vedeldad spis.

Hummelmora hage nås lättast med bil eller med cykel från Jakobsberg via Vattenverksvägen. Parkering finns i anslutning till hagen.

I Hummelmora hage låg, förutom Hummelmora torp, också Kallbrunna torp och Sandvik torp. De tre torpen Hummelmora, Lövholmen på södra delen av Skäftingeholmen och Sandudden vid brofästet till Koffsan ligger på mark som tillhörde Viksjö gård i Järfälla.

• 
  Fåren betar alldeles utanför torpet.
• 
  Fåren betar i hagen vid torpet.
• 
  Grinden till torpet i Hummelmora hage.
• 
  Torpets gamla matkällare inbäddad i grönska.
• 
  Marken vid torpet sluttar ner mot Mälaren.
• 
  Mälaren ligger alldeles nedanför torpet.
• 
  Litet norr om torpet kan man se Sanduddens båthamn.

Kallbrunna torp

Huvudartikel: Kallbrunna skogvaktarboställe

Här låg Kallbrunna skogvaktarboställe, öster om Hummelmora torp. På platsen vid Kallbrunna torp växer nu "ett par små buskar".

Husgrund till Kallbrunna torp. Enligt fornminnesinventeringen 1980 fanns på platsen en 7 x 4,5 m stor husgrund med ett spisröse 2 x 2 m längs den sydvästra långsidan.

Kallbrunna torpplats låg cirka 300 m från P-platsen vid Vattenverksvägen. Kallbrunna var av och till bebott fram till 1879. Några byggnader finns inte längre kvar vid Kallbrunna, som låg cirka 250 m sydöst om Hummelmora torp och cirka 300 m norr om Sandvik, invid vägen Sandvik-Skäftinge, på det område som nu också kallas Hummelmora hage. Vid torpplatsen finns en stensamling, som kan vara efter spisröset eller skorstensstocken. Om 1500-talsgården Kallbrunna låg på samma plats vet man inte.

Här låg på 1500-talet en gård, som tycks ha försvunnit i slutet av århundradet. Hundra år senare tillhörde området Veddesta, dit Sandvik också hörde. Gränsen mellan Veddesta och Viksjö gick genom Hummelmora hage eller Kallbrunna äng, som den förr kallades.

Kallbrunna utgjorde ¼ hemman. År 1545 ägdes Kallbrunna av friherre Nils Eriksson Ryning (1520-1578), far till riksamiralen och riksmarsken Axel Nilsson Ryning (1552-1620), och är således frälsegård. Nils Ryning var son till riksrådet Erik Bengtsson Ryning, som avrättades i Stockholms blodbad 1520. Ännu enligt 1562 års frälse- och rusttjänstlängd ägde Nils Ryning gården, som ska erlägga 2 mark i avradspenningar, göra 6 dagsverken och motta 4 hästar till utfodring. Dessa äldsta belägg visar att Kallbrunna varit en självständig gård och att den vid denna tid inte låg under Veddesta, som ju är skattegård, utan i stället hör till det ryningska gårdskomplexet i Järfälla dit även de båda gårdarna i Viksjö samt Högby, Fastebol, Vam och Vålberga räknas. Om detta äldre Kallbrunna legat på samma plats som det senare Kallbrunna är ovisst.

På 1690 års karta över Veddesta finns ingen bebyggelse markerad på den plats där Kalbrunna sedermera kom att ligga. Först på 1730-talet dyker namnet Kallbrunna upp i kyrkoböckerna och först från ganska sent 1700-tal finns Kallbrunna och Sandvik markerade på lantmäterikartor. På 1760-talet benämns platsen Kallbrunna i mantalslängderna och är fortfarande boplats för skogvaktgare. På kartan över Veddesta skog 1775 nämnes Kallbrunna direkt som Veddesta skogvaktarboställe. På en senare karta över Veddesta skog 1788 markeras fortfarande bebyggelse vid Kallbrunna, som av och till var bebott ända fram till 1879, först av skogvaktare och sedan av torpare.

De båda torpen låg då på den utjord till Veddesta som kallas Veddesta krog. Både Kallbrunna och Sandvik var på 1770-talet mer att betrakta som torp än som gårdar i egentlig bemärkelse. På 1700-talet var Kallbrunna skogvaktarboställe. Det var nödvändigt med övervakning av skogen för man hade ofta påhälsning av vedtjuvar, som tog sig över sjön för att stjäla skog från Järfällasidan. Också Lövstabor ertappades med att olovandes hugga skog på Veddestas område.

Sandviks gård

Sandviks gård, sommaren 2015.

Sandviks gård, huvudbyggnaden från norr.

Bebyggelse vid Sandviks gård finns markerad på en karta från 1650-talet på platsen vid den nuvarande gården. Men på 1690-talet verkar platsen överges och först på 1770-talet finns Sandvik med i både husförhörslängden och mantalslängden, så troligen bebyggdes Sandvik först på 1770-talet. Den förste kände ägaren var amiralitetsfältskäraren Lars Kammecker. Han ägde Veddesta gård och därmed Veddesta skog, där Sandvik ligger. Sandvik har också en egen ångbåtsbrygga, det visar att sjövägen förr var viktig för resande till och från Sandvik.

Sandviks gård är vackert beläget invid Mälaren med fri utsikt mot Mälarstranden. Området kring gårdsplanen har rik lövträdsvegetation med flera naturminnesförklarade gamla ekar. Åt sydväst avgränsar en vattendamm gårdsplanen och i östlig riktning ansluter trädgårdsanläggningen.

Sandvik var utarrenderat under 1800-talets första hälft. Det finns flera välkända personer som haft anknytning till Sandvik. Författaren Carl Jonas Love Almqvist och hans gode vän Johan August Hazelius, far till Arthur Hazelius (Skansens skapare), var intresserade av att hyra Sandvik på 1820-talet för att förverkliga sina drömmar om det idealiserade bondelivet, men något arrende av dem kom aldrig till stånd. Fram till 1859 hörde Sandvik till Veddesta gård under benämningen Veddesta skog och den utarrenderades då med tillhörande ägor. Samma år friköptes gården av kapten J. A. Hafström, som använde gården som sommarställe. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes troligen under denna tid. Senare, i slutet av 1800-talet, ägde Sveriges förste statsminister, friherre Louis De Geer den äldre (1818-1896), gården under ett tiotal år. Under 1900-talet har Sandvik haft ett flertal ägare. Bland annat använde Svensk Filmindustri huvudbyggnaden som lager för gamla filmer. År 1976 överläts gården och strandremsan till Järfälla kommun, som idag hyr ut husen till föreningar och till en hyresgäst i huvudbyggnadens övervåning.

Referenser

• Birgitta Johansson, Kulturstigar, Viksjö-Görväln, Järfälla kultur 1993.ISBN 91-630-1793-8

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Hummelmora hage.
  Bilder & media
• Wikimedia Commons har media som rör Görvälns naturreservat.
  Bilder & media
• Hummelmora, torp under Viksjö av Lars Gustafsson j:r, Ur Järfälla Hembygdsblad 2002/2-3. 14 sidor text, fotografier och karta.
• Skötselplan för Görvälns naturreservat, Remissversion 2013-05-29. Järfälla kommun 2013, Lokala Natursatsningen. 71 sidor, text och bilder.
• Görväln, Naturreservat i Stockholm, Produktion och text: Järfälla kommun, Park- och naturavdelningen. 2006. Folder.
• Görväln, Länsstyrelsen Stockholm. Information.