Intelligenskvot

Från Wikipedia
(Omdirigerad från IQ)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”IQ” leder hit. För andra betydelser, se IQ (olika betydelser).
Mergefrom.svg
 Det har föreslagits att Intellektuell särbegåvning bör infogas här. (2022-10) (Se diskussion)
Jämförelser mellan olika IQ-skalor
Procent av
befolkningen 		Wechsler-
skalan 		Stanford-
Binet 		Cattell
2,2% av befolkningen har lägre IQ 70 68 52
25% av befolkningen har lägre IQ 90 89 83
Medelvärde 100 100 100
25% av befolkningen har högre IQ 110 111 116
9% av befolkningen har högre IQ 120 121 132
2,2 % av befolkningen har högre IQ 130 132 148
0,0001% av befolkningen har högre IQ 171 176 214

Intelligenskvot (IK[1], vanligen förkortat IQ för tyska Intelligenz-Quotient, efter arbeten av den tyske psykologen William Stern) är en reduktionistisk metod, med vilken man har för avsikt, att försöka kvantifiera intelligens.[2][3] Det föreligger mycket debatt beträffande huruvida IQ ens lyckas indikera intelligens.[3][4][5]

Olika omdiskuterade metoder förekommer för att genom olika IQ-test försöka fastställa en människas intelligens efter en skala. Skalan är satt så att 100 utgör medelvärdet i en population och övriga värden antas normalfördelade. Olika skalor finns, som använder olika standardavvikelse i normalfördelningen. De mest kända är Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan. Alla skalor har medelvärdet 100, men eftersom standardavvikelsen skiljer mellan dessa, så är enbart ett talvärde utan angiven skala mångtydigt (se tabellen). I den mest använda skalan, Wechsler, är standardavvikelsen satt till 15, i Stanford-Binet till 16 och i Catell till 24.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Alfred Binet skapade det första moderna IQ-testet för att identifiera utvecklingsstörda barn.

De första intelligenstesten togs fram av den franske psykologen Alfred Binet, som studerade barn i syfte att upptäcka barn med inlärningsvårigheter.[6][7] William Stern skapade ett indikationsinstrument som baserade sig på kvoter, varifrån ordet intelligenskvot kommer. För att erhålla indikatorer på begåvning, delade Stern de resultat barnen presterade på test med barnens ålder. Idag normaliseras istället IQ-test på en större population, i allmänhet bestående av män och kvinnor i olika åldrar. Normaliseringen består i att man statistiskt fastslår vilket testresultat som ska placeras in var på skalan, och i regel anges inte en persons intelligens med en exakt siffra, utan med ett konfidensintervall.

Ungefärlig fördelning av IQ hos människor

Validitet och social signifikans[redigera | redigera wikitext]

Hälsa[redigera | redigera wikitext]

Människor med högre IQ har generellt sett lägre vuxen morbiditet och mortalitet. Posttraumatiskt stressyndrom[8] och schizofreni[9][10] förekommer enligt särskilda studier mindre hos människor med högre IQ. Människor i svår depression har dock också visats ha lägre IQ än när de är symptomfria och lägre kognitiv förmåga än människor utan depression med jämförbar verbal intelligens. Detta innebär att lägre Intelligenskvot även kan tyda på underliggande depression eller stressrelaterade sviter.[11][12]

Signifkans för monetär anförskaffning[redigera | redigera wikitext]

Det finns ingen statistiskt signifikant korrelation mellan kvantitet av monetära medel och IQ.[13][14]

Wechslers värderingstabell[redigera | redigera wikitext]

WAIS-testet (Wechsler Adult Intelligence Scale IV) är sannolikt det närmaste man kommer ett allmänt erkänt IQ-test. Den senaste versionen används i dag av yrkesverksamma psykologer över hela världen.[källa behövs] Olika IQ-tester har mycket stark korrelation med varandra, så en person brukar få mycket liknande resultat oberoende av vilket test som används (se generell intelligensfaktor).

Nedanför följer Wechslers värderingstabell som ger en uppfattning om en persons intellektuella nivå i förhållande till befolkningen som helhet.

IQ % av befolkningen
Under 70: mycket låg cirka 2,2 %
70-79: låg cirka 6,7 %
80-89: under normal cirka 16,1 %
90-109: normal cirka 50,0 %
110-119: över normal cirka 16,1 %
120-129: hög cirka 6,7 %
130+: mycket hög cirka 2,2 %

IQ mellan 70 och 85 benämns som normal begåvnings nedre del eller svag begåvning och är inte ovanligt, medan personer med ett IQ under 70 ofta uppfyller kriterierna för någon form av mental utvecklingsstörning.[15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "intelligenskvot". NE.se. Läst 21 januari 2013.
  2. ^ ”intelligence test | Definition, Types, History, & Facts” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/science/intelligence-test. Läst 7 februari 2021. 
  3. ^ [a b] Taleb, Nassim Nicholas (28 december 2019). ”IQ is largely a pseudoscientific swindle” (på engelska). Medium. https://medium.com/incerto/iq-is-largely-a-pseudoscientific-swindle-f131c101ba39. Läst 19 april 2020. 
  4. ^ McClure, Sean (27 juli 2020). ”Intelligence, Complexity, and the Failed “Science” of IQ” (på engelska). Medium. https://seanamcclure.medium.com/intelligence-complexity-and-the-failed-science-of-iq-4fb17ce3f12. Läst 7 februari 2021. 
  5. ^ Bryman, Alan (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (Upplaga 3). sid. 202. ISBN 978-91-47-11206-7. OCLC 1029006790. https://www.worldcat.org/oclc/1029006790. Läst 3 mars 2021. ”"En indikator är således något som [...] används som om det var ett mått på begreppet. [...] Ett intelligenstest är ett [...] exempel[...]” 
  6. ^ ”IQ Debate | Encyclopedia.com”. www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/science/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/iq-debate. Läst 7 februari 2021. 
  7. ^ ”IQ Test: Where Does It Come From and What Does It Measure?” (på amerikansk engelska). Edublox Online Tutor | Development, Reading, Writing, and Math Solutions. 5 juli 2003. https://www.edubloxtutor.com/history-iq-test/. Läst 7 februari 2021. 
  8. ^ Breslau, N. (20 mars 2006). ”Intelligence and Other Predisposing Factors in Exposure to Trauma and Posttraumatic Stress Disorder: A Follow-up Study at Age 17 Years”. Archives of General Psychiatry "63" (11): ss. 1238–45. doi:10.1001/archpsyc.63.11.1238. PMID 17088504. 
  9. ^ Zinkstok, Janneke R (20 mars 2007). ”Association between the DTNBP1 gene and intelligence: a case-control study in young patients with schizophrenia and related disorders and unaffected siblings”. Behavioral and Brain Functions "3": ss. 19. doi:10.1186/1744-9081-3-19. PMID 17445278. 
  10. ^ Woodberry, K. A. (20 mars 2008). ”Premorbid IQ in Schizophrenia: A Meta-Analytic Review”. American Journal of Psychiatry "165" (5): ss. 579–87. doi:10.1176/appi.ajp.2008.07081242. PMID 18413704. 
  11. ^ Sackeim, Harold (20 mars 1992). ”Effects of major depression on estimates of intelligence”. Journal of Clinical and Experimental Neuropsychology "14" (2): ss. 268–88. doi:10.1080/01688639208402828. PMID 1572949. 
  12. ^ Mandelli, Laura (20 mars 2006). ”Improvement of cognitive functioning in mood disorder patients with depressive symptomatic recovery during treatment: An exploratory analysis”. Psychiatry and Clinical Neurosciences "60" (5): ss. 598–604. doi:10.1111/j.1440-1819.2006.01564.x. PMID 16958944. 
  13. ^ Khamsi, Roxanne. ”Smarter people are no better off” (på amerikansk engelska). New Scientist. https://www.newscientist.com/article/dn11711-smarter-people-are-no-better-off/. Läst 7 februari 2021. 
  14. ^ Taleb, Nassim Nicholas (24 juni 2020). ”IQ is largely a pseudoscientific swindle” (på engelska). Medium. https://medium.com/incerto/iq-is-largely-a-pseudoscientific-swindle-f131c101ba39. Läst 7 februari 2021. 
  15. ^ Back & Grunewald (2004). Omsorgsboken. Stockholm: Liber.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Intelligenskvot&oldid=52192520"