Impala

	Impala; Status i världen: Livskraftig (lc)
	En impala i Etosha nationalpark, Namibia
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Partåiga hovdjur; Artiodactyla
Underordning	Idisslare; Ruminantia
Familj	Slidhornsdjur; Bovidae
Underfamilj	Aepycerotinae; Gray, 1872
Släkte	Aepyceros; Sundevall, 1847
Art	Impala; A. melampus
Vetenskapligt namn
	§ Aepyceros melampus
Auktor	(Lichtenstein, 1812)
Utbredning
	Utbredningsområde (underarterna i olika färg)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

För musikalbumet, se Impala (musikalbum). För bilmodellen, se Chevrolet Impala.

En impala (Aepyceros melampus grekiska: aipos "hög" ceros "horn" + melas "svart" pous "fot") är en mellanstor afrikansk antilop. Namnet impala kommer från zuluspråket.

Kännetecken

Arten når en mankhöjd omkring 90 centimeter och en vikt mellan 40 (honor) och 65 (hannar) kilogram. Pälsen är på ovansidan rödbrun och på sidorna lite ljusare. Buken, främre halsen och hakan är vitaktig. Vid båda sidor om svansen finns en svart strimma. Hälen är däremot svartbrun. Impalan har ett smalt huvud, stora ögon och öronen slutar i en spets. Hannar har upp till 90 centimeter långa horn som påminner om en lyra.

Utbredning, habitat och underarter

Impalorna håller till på savanner i Kenya, Tanzania, Moçambique, Namibia, Botswana, Zambia, Zimbabwe, södra Angola, nordöstra Sydafrika och Uganda (därav huvudstadens namn - Kampala). Habitatet utgörs huvudsakligen av den öppna savannen. I Etosha-nationalparken i Namibia lever en underart, A. m. petersi, som kännetecknas av en svart teckning på nosen. Underarten finns även utanför nationalparken men inte lika talrikt.

Alla andra populationer bildar den andra underarten, A. m. melampus, vilket har klarlagts med hjälp av genetiska undersökningar.^[2]

Hot

Hela arten listas av IUCN som livskraftig (LC) men underarten A. m. petersi listas som nära hotad (NT).

Levnadssätt

Honor av impala och deras ungdjur lever i flockar av 10 till omkring 100 individer. Dessutom finns flockar av hannar som inte nått könsmognad och gamla hannar som är för svaga för att kvarhålla ett eget revir. Alla andra hannar lever ensamma och har ett territorium där de tar kontroll över alla honor.

Under flykten når impalan höga hastigheter och utför hopp som ibland är 9 meter långa. Vanligtvis springer de bara fram till närmaste gömstället.

Under parningstiden bevakar en hanne vanligtvis en grupp av honor. Han imponerar genom att visa sina horn, att lägga öronen bakåt och att lyfta svansen. Om två konkurrerande hannar träffar varandra uppstår strider som kan delas i tre sekvenser. I den första gäspar inkräktaren och visar buken samt tungan. Sedan sänker han huvudet neråt för att uppmana till strid. I den andra fasen står rivalerna med lyft huvud mittemot varandra samt går fram- och bakåt. Om ingen känner sig tillräcklig skrämd sätter de hornen mot varandra för att pressa bort rivalen. Sår uppstår vanligen inte.

Galleri

Närbild på huvudet
En grupp Impalor i Sydafrika
Impala i Zambia
Hoppande Impala i Kenya
Hona av underarten A. m. petersi

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 29 oktober 2008.

^ Aepyceros melampus på IUCN:s rödlista, auktor Mallon, D. et. al. (2008), besökt 21 november 2008.
^ LOUISE GRAU NERSTING and PETER ARCTANDER: Phylogeography and conservation of impala and greater kudu. Molecular Ecology (2001) 10 , 711–719 online

Externa länkar

Wikispecies har information om Aepyceros.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Impala.
Bilder & media

[IUCN-1] Aepyceros melampus på IUCN:s rödlista, auktor Mallon, D. et. al. (2008), besökt 21 november 2008.

[Nersting_and_Arctander_2001-2] LOUISE GRAU NERSTING and PETER ARCTANDER: Phylogeography and conservation of impala and greater kudu. Molecular Ecology (2001) 10 , 711–719 online

[1]

[2]