Internationella finsk-ugriska kongressen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Finsk-ugriska kongresser (engelska: International Congress for Fenno-Ugric Studies; ryska: Международный конгресс финно-угроведов; förkortning CIFU) är pannationalistiska sammankomster som firades under mellankrigstiden och efter kommunismens sammanbrott.

I såväl Finland, Estland och Ungern bildades efter första världskriget organisationer som hade sin grundval i den finsk-ugriska släktskapen. Konstantin Päts, E.N. Setälä och greve Pál Teleki ledde dem. Mellan åren 1921-36 organiserades fem finsk-ugriska kulturkongresser. Finland, Estland och Ungern stod omväxlande som värd för dessa sammankomster.

I samband med andra världskriget och under efterkrigstiden undertrycktes den finsk-ugriska panrörelsen av Sovjetunionen och även i Finland tonades den ned. År 1960 organiserades dock en finsk-ugrisk vetenskaplig kongress med tonvikt på lingvistik. Ungern, Finland och Sovjetunionen svarade för värdskapet. Men när man 1995 skulle bestämma sig för var nästa kongress skulle äga rum uppstod problem i och med Sovjetunionens fall. Estland fick anordna nästa kongress.

År 1993 beslöt Estlands, Finlands och Ungerns utbildningsministrar om ett åtgärdspaket för att stärka de finsk-ugriska folkens status i samhället och att återge dem deras självkänsla. Under 1990-talet har Estland och Paul Ariste varit särskilt verksamma i uppgiften att återskapa en finsk-ugrisk intelligentia i Ryssland.

SURI är ett informationscentrum för finsk-ugriska folk, som arbetar med stöd av Unesco med att samla och sprida information om de uraliska folken. Det finns även en hemsida på Internet.

Kongresser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]