Ivo Cramér
| Ivo Cramér | |
| Född | 5 mars 1921[1][2][3] Göteborgs Kristine församling[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 30 april 2009[1][2][3] (88 år) Västerleds församling[2], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[4] kartor |
| Medborgare i | Sverige[5] |
| Sysselsättning | Koreograf, dansare, regissör |
| Maka | Tyyne Talvo Cramér |
| Utmärkelser | |
| Litteris et Artibus (1988) | |
| Redigera Wikidata | |
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Martin Ivo Fredrik Carl Cramér, född 5 mars 1921 i Göteborg, död 30 april 2009 i Stockholm, var en svensk dansare, koreograf, balettchef och regissör. Han var son till Carl-Rudolf Cramér och brorson till Harald Cramér samt gift med Tyyne Talvo Cramér.
Cramér arbetade ofta i folkloristiskt inspirerad stil med en burlesk ådra och mimiska inslag. Hans dansdramer har ofta haft historiska och religiösa motiv. Nyckelverket Den förlorade sonen är till exempel inspirerat av dalmålningar från 1700-talet som skildrar den bibliska berättelsen om den förlorade sonen.
Efter utbildningen hos Birgit Cullberg och Kurt Joos-Lederer anslöt sig Cramér till Cullbergbaletten. 1945–47, den första Cramér-Baletten. 1946–47 grundade och ledde han tillsammans med Birgit Cullberg Svenska Dansteatern. 1948–49 Balettmästare på San Carlos Operan, Lissabon. 1967–75 och 1980–86, den andra Cramér-Baletten. 1975–80 var han balettchef på Kungliga Teatern. Från 40-talet och framåt skapade Cramér 200 balettverk, 140 iscensättningar av operor, operetter, musikaler, revyer och talpjäser samt ett flertal produktioner för svensk och utländsk TV.
Cramér hade en stark anknytning till Strömstad och bodde här under många år i sin vackra villa på Lilla Vatulandsgatan, vilken också tjänade som bas för hans fru Tyyne, och Ivo Cramérs stiftelse. Cramér samarbetade nära med Kjell Kraghe, bland annat regisserade Cramér två av Kraghes revyer och gemensamt producerade de en dansföreställning för Riksteatern. Ivo Cramérs dansgrupp Cramér-ensemblen genomförde under flera år föreställningen "Domaredansen" vid domarringen i Blomsholm samt kyrklig dans i Strömstads kyrka, bland annat den älskade gestaltningen av "Fader Vår".
Priser och utmärkelser
- 1962 – Carina Ari-medaljen
- 1988 – Litteris et Artibus
- 1996 – Strömstads kommuns kulturpris
Koreografi
- 1944 – Flickan och Djävulen
- 1957 – Den förlorade sonen "Fem dansade dalmålningar". Kgl. Teatern 27/4 1957. (Redan 1947 vid Svenska Dansteaterns turné?) (musik: Hugo Alfvén – i denna ingår det stycke som senare med Alf Henriksons text blev känt som Roslagsvår)
- 1961 – Karneval
- 1984 – Ronja Rövardotter
- 1990 – Kronbruden
Teater
Regi (ej komplett)
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1956 | Can-Can |
Cole Porter och Abe Burrows | Oscarsteatern[6] |
| 1958 | Madame Pompadour |
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall | Oscarsteatern[7] |
| 1962 | Tre valser Drei Walzer |
Johann Strauss d.ä., Johann Strauss d.y. Paul Knepler och Armin Robinson |
Oscarsteatern[8] |
| 1963 | Boyfriend |
Sandy Wilson | Scalateatern[8] |
| 1969 | Ungkarlslyan Promises, Promises |
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon | Oscarsteatern[9] |
| 2002 | Jeppe på berget Jeppe paa Bierget |
Ludvig Holberg Bearbetning Kent Andersson |
Gunnebo slottsteater |
| 2003 | Jeppe på berget Jeppe paa Bierget |
Ludvig Holberg Bearbetning Kent Andersson |
Gunnebo slottsteater |
Koreografi (ej komplett)
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1961 | Vita hästen Im weißen Rößl |
Hans Müller och Ralph Benatzky | Egon Larsson | Oscarsteatern[10] |
Referenser
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 19210305-0817 Cramér, Martin Ivo Fredrik Carl, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 1196637865, läst: 30 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Cramér, MARTIN IVO FREDRIK CARL, Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 februari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”'Can-Can' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015.
- ^ [a b] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723
- ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Folke Hähnel (7 december 1961). ”Värdshuset Vita Hästen åter öppnat på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-07/332/16. Läst 22 augusti 2015.