Johan Schönheit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johan Henrich Schönheit, död 1706, var en fältskär och landsfiskal i Umeå som den 30 juli 1706 i Marstrand avrättades för häderi och spridande av otillåtna skrifter.

Exakt var och när Schönheit föddes är inte känt, men han omtalas ofta som "livländaren" och antas ha varit från Riga i nuvarande Lettland.[1] Belagt är att han tog värvning hos svenskarna i inledningen av Karl XI:s skånska krig (1674–1679), och under kriget tjänstgjorde som regementsfältskär i Norge.[2]

Västerbottens förste läkare[redigera | redigera wikitext]

Trots att han saknade formell examen rekryterades Schönheit år 1680 till Västerbotten, som länets förste landsbarbermester och därmed läkare och kirurg. I den rollen ingick han både i länets civila sjukvårdsorganisation, direkt underställd landshövdingen, och i Västerbottens regementsstab, som leddes av överste Reinhold Johan von Fersen. Båda lovordade fältskärens yrkeskunnande inför Kungl. Maj:t för att ge Schönheit tillfälle till examination, men någon sådan kom aldrig till stånd.[2]

Ett annat problem var finansieringen av hans lön. Kronan bidrog inte; kostnaden var ett ansvar för landshövdingen, som fick beviljat att varje hemman skulle betala 1 öre – men det var frivilligt, några påtryckningar fick inte ske. År 1683 ordnade landshövdingen därför så att Schönheit fick disponera skattehemmanet Böle gård på älvens södra sida (i nuvarande stadsdelen Teg), men redan två år senare begärde landshövdingen att också få ta ut en årlig avgift av borgarna i de västerbottniska städerna, för att inte riskera att Schönheit skulle lämna länet. Man lyckades också få tillstånd för Schönheit att tullfritt införa medikamenter till ett värde av 200 daler silvermynt årligen – trots att några stockholmska apotekare skaffat sig ensamrätt på sådan handel.[2]

År 1688 utsågs han av landshövding Kruse till landsfiskal (och därmed länets åklagare). En otrohetsaffär med en borgarhustru blev dock ett uppmärksammat ärende i Umeå rådstugurätt, innan Schönheit 1693 anklagade den nye landshövdingen Gustaf Douglas och några rådsherrar för svindleri av skattemedel – vilket året därpå resulterade i att Douglas blev frikänd och Schönheit kastad i fängelse, där han kom att ägna sig åt religiösa grubblerier.[2][1]

Publicist och rabulist[redigera | redigera wikitext]

Under fängelsetiden tycks han ha läst den tyske författaren Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausens roman Des vortrefflich keuschen Josephs in Ägypten Lebensbeschreibung samt des Musai Lebens-Lauff från 1671, för den 2 maj 1694 anhöll Schönheit vid Stockholms konsistorium om censurens godkännande för tryckning av hans fria översättning Kyske Josephs.[3]

Konsistoriet i Stockholm hänvisade Schönheit vidare till Härnösands konsistorium, dit han ansågs höra, men även de hänvisar vidare då staden saknar tryckeri. Även i Strängnäs blev han avvisad, innan han på nytt försökte i Stockholm, som nu tog sig an manuskriptet. Pastor Nikolaus Bergius tog sig an uppdraget, och fann översättningen språkligt undermålig och inte särskilt uppbygglig. Men pastorn ger i maj 1695 ändå ett villkorat löfte om imprimatur (trycktillstånd) om Schönheit kan förmå sig att ändra vissa syndiga och ogudaktiga delar.[3]

Censor librorum Gustaf Peringer Lillieblad tog sig an redigerandet, men gav upp efter några sidor och skrev till konsistoriet att han "ej mera har tid till sådana barbarismens och obscenitetens rättande", och föreslog Schönheit att ta hjälp av en studiosus (skrivkunnig student). Om alla hänvisningar till "främmande och obekanta syndare" togs bort och det svenska språket förbättrades, skulle större delen av boken kunna tryckas. Men Schönheit följde inte uppmaningen utan fortsatte utan censorns godkännande. Senvåren 1696 var upplagan om 500 exemplar färdig.[3]

Sveriges första roman[redigera | redigera wikitext]

Upplagan drogs in och Johan Henrik Schönheit flydde 1697 till Hamburg för att undgå lagen. Han ville dock fortsätta disputera frågan om den olovliga publikationen och skickade därför 1701 en egenskriven pamflett till kanslipresident Bengt Gabrielsson Oxenstierna och rådsherren Johan Gabriel Stenbock[1].

I tal och skrift påstod han, att i Sverige fanns ingen rätt kristlig kyrka; – att Nattvarden vore en förödelsens styggelse; – att presterna och högskolans professorer voro själamördare och ogudaktiga tyranner; – att magistraten och slottshövdingen i Marstrand samt domrarna i Svea hovrätt voro tjuvar och nidingar; – att Karl den tolftes regering höll svenska folket i neslig träldom, osv.[1]

På grund av detta blev han 1703 mer eller mindre kidnappad och fördes till Stockholm där han blev dömd till livstids straffarbete och kåkstrykning. I fängelset greps han av religiös väckelse och hans smädelser transformerades till hädelser och han ansågs av överheten sprida vederstyggliga meningar om Jesu lekamen och blod och ifrågasatte Guds ord.[4] Vid en ny rättegång dömdes han till döden.[5]

För detta blev han grymt avrättad i Marstrands fästning den 30 juli 1706. Först brändes hans böcker på bål. Därefter fick han den högra handen avhuggen, tungan utdragen med en krok och till sist huvudet avhugget, och därefter brändes kroppen på bål.

Ganska precis 50 år senare fick Sverige världens första tryckfrihetslagstiftning.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Jonny Ambrius, Att dömas till döden, Strömbergs bokförlag, 1996

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Anders Fryxell. ”Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /”. sid. 196. http://runeberg.org/svhistfry/20/0204.html. Läst 29 maj 2016. 
  2. ^ [a b c d] Olsson, Lars-Gunnar (2013). ”Fältskär blev Umeås förste läkare”. i Olsson Lars Gunnar, Haugen Susanne, Edlund Lars-Erik, Tedebrand Lars-Göran. Umeå 1314–2014: 100 berättelser under 700 år. Skellefteå: Artos & Norma. Libris länk. ISBN 9789175806686 
  3. ^ [a b c] Olsson, Lars-Gunnar (2013). ”Kyske Joseph. Sveriges första tryckta egentliga roman”. i Olsson Lars Gunnar, Haugen Susanne, Edlund Lars-Erik, Tedebrand Lars-Göran. Umeå 1314–2014: 100 berättelser under 700 år. Skellefteå: Artos & Norma. Libris länk. ISBN 9789175806686 
  4. ^ ”Kyske Josef”. www.kb.se. https://www.kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2020-01-30-kyske-josef.html. Läst 31 januari 2020. 
  5. ^ [a b] Marita Hellberg-Danielsson (3 maj 2016). ”Lång och farlig väg till det fria ordet”. Nerikes Allehanda. http://na.se/nyheter/orebro/1.3827135-lang-och-farlig-vag-till-det-fria-ordet. Läst 7 juni 2016.