Landsfiskal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Landsfiskal var en rättsvårdande kunglig (statlig) tjänsteman, som bland annat fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. Landsfiskalen hade sitt arbetsområde på landsbygden och i vissa städer under landsrätt, till skillnad från stadsfogde och stadsfiskal.

I samband med omorganisationen av fögderiförvaltningen 1 januari 1918 infördes beteckningen landsfiskal istället för den tidigare benämningen länsman på samma ämbete. Samtidigt fördes landsfiskalerna organisatoriskt in under respektive länsstyrelse.

Chefer över landsfiskalerna blev landsfogden, som ersatte de tidigare kronofogdarna. Dessförinnan hade kronofogdarna lytt under justitiekanslern, som var landets riksåklagare fram till 1948. Länsmännen, som före 1918 hjälpte och lydde under kronofogden som dennes anställda, togs bort 1918, eftersom landsfiskalen tog över både kronofogdens och länsmannens uppgifter. Landsfiskalerna avskaffades den 1 januari 1965 enligt SFS 1964:32.[1] Åklagarverksamheten överfördes till en distriktsåklagare, exekutionsverksamhet till en utmätningsman i den ny kronofogdemyndighet och övrig verksamhet till en polismyndighet i samband med förstatligandet av den dittills huvudsakligen kommunala polisen i Sverige.

Vid tiden strax före landsfiskalsämbetets avskaffande fanns landsfiskaler i 353 landsfiskalsdistrikt, där de var åklagare, polischefer och utmätningsmän. Som åklagare och polischefer lydde de under landsfogden, i övrigt under länsstyrelsen. För att bli landsfiskal fordrades under senare år juris kandidatexamen eller distriktsåklagarexamen samt genomgången polischefsutbildning. Landsfiskalen tillsattes (enligt instruktionen den 14 december 1917) av Kunglig Majestäts befallningshavande.[2]

Distrikt[redigera | redigera wikitext]

Varje landsfiskalsdistrikt hade en anställd landsfiskal som lydde under landshövdingen. Landsfiskalen utgjorde allmän åklagare inom sitt distrikt.[2]

Den första indelningen i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 januari 1918 (enligt beslut den 7 september 1917).[3] Antalet landsfiskalsdistrikt utgjorde samma datum 491 stycken (enligt förordningen skulle antalet vara 489 men två stycken länsmansdistrikt blev landsfiskalsdistrikt på övergångsstat). Antalet länsmansdistrikt, som ersattes av landsfiskalsdistrikt, utgjorde 522 stycken år 1910.[4]

En ny indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 oktober 1941 (enligt kungörelsen den 28 juni 1941) och antalet distrikt minskades till 408 (jämfört med 490 distrikt år 1930).[5][6]

Lagar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.”. Svensk författningssamling. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1964323-om-fullgorande-_sfs-1964-323/. Läst 18 oktober 2015. 
  2. ^ [a b] Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för landsfiskalerna; given Stockholms slott den 14 december 1917 Svensk författningssamling 1917:903.
  3. ^ Transumt av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län, angående rikets indelning i fögderier och landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 7 december 1917 Svensk författningssamling 1917:687.
  4. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1920, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden; Folkmängdens fördelning efter hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1923. Sid. 21*. http://www.webcitation.org/6TbpfnsYC. Läst 2014-10-26 
  5. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. Sid. 20* - 21*. http://www.webcitation.org/6TCcNWXzt. Läst 2014-10-09 
  6. ^ Kungl. Maj:ts kungörelse angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 28 juni 1941 Svensk författningssamling 1941:682.

Se även[redigera | redigera wikitext]