John Karlzén
| John Karlzén | |
 | |
| Född | John Elias Karlzén 12 januari 1903 Mönsterås församling, Kalmar län |
|---|---|
| Död | 9 december 1960 (57 år) Lycksele församling, Västerbottens län |
| Yrke | Författare, översättare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1934–1960 |
John Elias Karlzén, född 12 januari 1903 i Mönsterås, död 9 december 1960 i Lycksele, var en svensk författare och översättare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Karlzén avlade studentexamen som privatist i Stockholm 1921. Efter studier i Tyskland och Österrike 1922–23 företog han resor till Frankrike, Storbritannien, Spanien och Portugal 1923–24 och var bosatt i Argentina 1924–31.[1]
År 1934 blev Karlzén fil. mag. vid Lunds universitet och var därefter anställd som lärare vid Lunds privata elementarskola. Han företog nya resor till Frankrike 1937, Tyskland 1938 och Storbritannien 1939.[1] 1947–48 var han lektor i spanska vid Lunds universitet, och därefter extralärare vid folkskoleseminariet i Umeå 1953–54, samt vid småskoleseminariet och gymnasiet i Lycksele från 1954 till sin död.[2]
Karlzéns föga omfattande författarskap präglas av kräsen och vig stilkonst.[3] Mycket av det han skrev har en utgångspunkt i hans strapatsrika ungdomstid. I den novellistiskt uppbyggda debutromanen Vägen till paraplyet (1934), som följer en svensk emigrant i Buenos Aires, utgår han från sin vistelse i Argentina. Uppföljaren, romanen ”Si, detta är nytt” (1941), går tillbaka till hans barndom i Småland. Den självbiografiska romanen Så gör man inte (1942) handlar om de resor i Europa som föregick Argentinavistelsen. Han verkade även som litteraturkritiker, bland annat i Bonniers litterära magasin.[4]
Karlzén är begravd på Norra kyrkogården i Lund.[5]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Vägen till paraplyet (Stockholm: Bonniers, 1934)
- Vägen till paraplyet: roman (Bromma: Fripress, 1983)
- ”Si, detta är nytt” (Stockholm: Bonniers, 1941)
- Så gör man inte: blad ur en förspilld ungdom (Stockholm: Bonniers, 1942)
- Så gör man inte: blad ur en förspilld ungdom (Bromma: Fripress, 1981)
- Blå noveller (Stockholm: LT, 1951)
- Blå noveller (Stockholm: LT, 1969)
- Modernister och omoderna: essayer och causerier (Stockholm: LT, 1952)
- Ur min dosa: reflexioner (Stockholm: LT, 1952)
- Insikter och färdigheter: ur min dosa (Stockholm: LT, 1957)
- Råttan: roman, red. Nils A. Bengtsson (Stockholm: LT, 1960)
- Bokgranskaren: noveller och resor, red. Lennart Frick (Göteborg: Zinderman, 1968)
- Memoarer från bokrummet: kulturjournalistik i urval, red. Lennart Frick (Göteborg: Zinderman, 1970)
Medverkande[redigera | redigera wikitext]
- Prosas castellanas, red. (Lund: Gleerups, 1946)
Översättningar[redigera | redigera wikitext]
- Sung Yen Hwa, Halvblod, övers. från engelskan (Lund: Gleerups, 1935)
- Jean Montigny, Sanningen om Frankrike: det politiska sammanbrottet och nyordningen (Toute la vérité sur un mois dramatique de notre histoire) (Malmö: Dagens böcker, 1941)
- Saki, Det fyrkantiga ägget och andra historier (The Square Egg) (Stockholm: Natur & Kultur, 1947)
- Saki, Filantropen och den lyckliga katten och andra historier (Stockholm: Natur & Kultur, 1948)
- Honoré de Balzac, Testamentet (Ursule Mirouet) (Stockholm: Folket i Bild, 1949)
- Pierre Clostermann, Det stora uppdraget: en fransk stridsflygares minnen (Le grand cirque), övers. tillsammans med Sven Christensen (Lund: Gleerups, 1951)
- Georges Bernanos, Herr Ouine (Monsieur Ouine) (Stockholm: Bonniers, 1951)
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Karlzén, John Elias i Vem är Vem?: Skånedelen (första upplagan, 1948)
- ^ Lennart Frick, ”John E Karlzén”, Svenskt biografiskt lexikon band 20 (1973–1975), s. 766. Läst 25 augusti 2023.
- ^ Bra Böckers lexikon (1977)
- ^ Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år (Natur och kultur, 1974), s. 127
- ^ ”SvenskaGravar”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201032239/http://www.svenskagravar.se/gravsatt/56835631. Läst 26 november 2017.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lennart Frick, Den vilsne moralisten: en essay om John Karlzén (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1971)
- Olle Holmberg, ”John Karlzén: ur brev och minnen”, I John Karlzén, Råttan (Stockholm: LT, 1961), s. 9–68
- Carl-Eric Nordberg, Åtta udda (Stockholm: Tiden, 1955)