John Wodehouse, 1:e earl av Kimberley
| John Wodehouse, 1:e earl av Kimberley | |
 | |
| Född | 7 januari 1826[1] Wymondham, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 8 april 1902[2][1] (76 år) London |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Christ Church College Eton College  |
| Sysselsättning | Politiker[3], diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Brittiska överhuset (–) Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Kejsardömet Ryssland (1856–1858)[4] Lordsigillbevarare (1868–1870) Kansler för hertigdömet Lancaster (1882–1882) Överhusets ledare (1892–1894) Kronrådets lordpresident (1892–1894) Storbritanniens utrikesminister (1894–1895) | |
| Arbetsgivare | Storbritanniens utrikesministerium[4] |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Maka | Lady Florence FitzGibbon (g. 1847–)[5] |
| Barn | John Wodehouse, 2nd Earl of Kimberley (f. 1848) Lady Alice Wodehouse (f. 1850)[6] Armine Wodehouse (f. 1860) |
| Föräldrar | Henry Wodehouse[6] Anne Gurdon[6] |
| Utmärkelser | |
| Strumpebandsorden | |
| Redigera Wikidata | |
John Wodehouse, 1:e earl av Kimberley, född 7 januari 1826 i Wymondham i Norfolk, död 8 april 1902 i London, var en brittisk statsman. Han var syssling till sir Philip Wodehouse.
Vid sin faders död 1846 ärvde han titeln baron Wodehouse. I överhuset anslöt han sig till whigpartiet och var understatssekreterare för utrikes ärenden i Aberdeens och Palmerstons ministärer 1852-1856 samt maj 1856 till mars 1858 brittisk envoyé i Sankt Petersburg, den förste efter Krimkriget. Wodehouse var ånyo i Palmerstons ministär understatssekreterare för utrikes ärenden 1859-1861 och sändes december 1863 till Köpenhamn på en fruktlös mission i syfte att genom förhandlingar med Rysslands och Frankrikes därvarande sändebud åstadkomma en fredlig lösning av Slesvig-Holsteinska frågan. Han var en kort tid 1864 understatssekreterare för Indien och därpå november 1864-juni 1866 lordlöjtnant på Irland, där han kraftigt ingrep mot de feniska oroligheterna; till lön därför upphöjdes han 1866 till earl av Kimberley. Wodehouse var i Gladstones första ministär (december 1868-februari 1874) först lordsigillbevarare med säte i kabinettet och därpå, sedan juli 1870, kolonialminister och genomförde som sådan 1871 annexionen av Griqualand West.
I samband därmed fick den på det nyförvärvade området uppväxande diamantgruvstaden efter honom namnet Kimberley. 1872 genomdrev han införandet av ansvarig självstyrelse i Kapkolonin. I Gladstones andra ministär var Wodehouse först kolonialminister april 1880-december 1882 och därefter till juni 1885 minister för Indien. Hans sydafrikanska politik var svag och vacklande och ledde till förlusten av Transvaal 1881. Wodehouse var i Gladstones tredje ministär, februari-augusti 1886, minister för Indien, erhöll samma post jämte lordpresidentsysslan i den fjärde Gladstoneministären augusti 1892-mars 1894 och var utrikesminister i ministären Rosebery mars 1894-juni 1895. Från 1896 var han den liberala oppositionens ledare i överhuset och gav som sådan ministären Salisbury värdefullt stöd under andra boerkrigets första kritiska skede. Han var en god departementschef och följde i politiken whigtraditionen från Palmerstons tid, dock utan dennes beslutsamma energi.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Wodehouse, 2. John i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p3636.htm#i36354, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6pr8695, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-john-wodehouse-2, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p3636.htm#i36354, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
|