Karin Falck
- För barnskådespelaren som spelade Ninni i "Rännstensungar", tillika TV-producenten, se Karin Falck (skådespelare)
| Karin Falck (f. Edström) | |
 Karin Falck och Hans Dahlberg på galapremiären av Hamiltonfilmen – I nationens intresse i Stockholm den 9 januari 2012. | |
| Född | 6 februari 1932 i Säffle, Värmland, Sverige |
|---|---|
| Yrke/uppdrag | Regissör, programledare och TV-producent |
| Make | 1) 1953–1960: Ragnar Sohlman 2) 1960: Åke Falck (död 1974) 3) 1980: Hans Dahlberg (sambo) |
| Barn | Rolf Sohlman Anna Sohlman Carolina Falck |
Anna Karin Margareta Falck, under en period Sohlman Falck, född Edström 6 februari 1932 i Säffle, är en svensk regissör, programledare och TV-producent.
Karriär
När Karin Falck började på TV hade hon läst teaterhistoria vid Stockholms Högskola där hon skrev en uppsats om barnteater. Hon blev sedan assistent åt Elsa Olenius som startat Barnteatern (nuvarande Vår Teater).[1]
Hon började sin TV-karriär 1954 som scripta i Alf Sjöbergs TV-uppsättning av Hamlet.[2] Nyfikenhet på tevemediet fick henne att söka till Radiotjänsts första producentkurs 1955.[3] Handledarna kom från BBC i London.[4] Andra kvinnliga TV- pionjärer på kursen var Ingrid Samuelsson, Marianne Anderberg, Lena Fürst och Barbro Svinhufvud.[1]
Karin Falck anställdes vid Sveriges Radio redan 1956, och blev då Sveriges första kvinnliga producent.[5] Falck var alltså med redan i televisionens barndom och har producerat och regisserat en mängd underhållningsprogram för Sveriges Television. Hon jobbade där fram till 1986.[6] Hon bildade därefter sitt eget bolag Karin Falck Produktion AB.
Karin Falck var programledare för SVT:s första ungdomsprogram Lördagsträffen som följdes av Källarklubben och Vi Unga. På 1970-talet var hon programledare för kaféprogrammet Halvsju. Falck var även programledare för Melodifestivalen 1975 och ledde också Eurovision Song Contest samma år (i och med att Sverige hade vunnit ESC 1974). Hon står bakom folkkära serier som bland annat I nöd och lust, Svenssons lördag, Estrad och Gäster med gester. Hon har regisserat såpoperor som Varuhuset, Storstad och Rederiet. Hon har även regisserat teaterföreställningar och krogshower, bland annat flera av Lill-Babs största framgångar. År 2007 tilldelades hon TV-priset Kristallens hederspris.[7]
Familj
Karin Falck var 1953–1960 gift med Ragnar Sohlman och från 1960 med producenten och regissören Åke Falck, som dog 1974. Sedan 1970-talet är hon nu sambo med Hans Dahlberg. Hon är mor till skådespelaren och regissören Rolf Sohlman, producenten Anna Sohlman och författaren Carolina Falck. Hon är även farmor till låtskrivaren och artisten Tristan Sohlman som bland annat skrev låten My own worst enemy till Hamiltonfilmen I nationens intresse, som också är son till Rolf Sohlman.
Karin Falck är syster till TV-journalisten Runo Edström, som medverkade i Halvsju.
Teater
Regi
| År | Produktion | Teater |
| 1977 | Kar de Mummas kavalkad, revy Kar de Mumma |
Folkan[8] |
| 1985 | Fantomen Urban Wrethagen och Peter Emanuel Falck |
Scalateatern[9] |
Referenser
Noter
- ^ [a b] ”DN gratulerer/65 år: På jakt efter manuskript. Karin Falck anser att TV har tappat en generation skrivare” (på svenska). 4 februari 1997. http://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerer65-ar-pa-jakt-efter-manuskript-karin-falck-anser/. Läst 1 november 2016.
- ^ ”Våra Förebilder - möt Karin Falck! - 1,6 & 2,6 miljonerklubben”. www.1.6miljonerklubben.com. http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/?id=272. Läst 25 oktober 2016.
- ^ ”Karin Falck: "Nu gäller enbart lustarna"”. http://www.hd.se/2007-02-06/karin-falck-nu-galler-enbart-lustarna. Läst 25 oktober 2016.
- ^ ”Karin Falck”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66863&iv=BIOGRAPHY. Läst 1 november 2016.
- ^ ”Karin Falck berättar tv-minnen!”. www.hemmets.se. http://www.hemmets.se/karin-falck-berattar-tv-minnen/. Läst 5 november 2016.
- ^ "Karin Falck", Nationalencyklopedin, 1991
- ^ ”Karin Flck”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66863&iv=BIOGRAPHY. Läst 1 november 2016.
- ^ Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723
- ^ Marcus Boldemann (24 februari 1985). ”Musikalen 'Fantomen' på Scala: Publikfriande stökig”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1985-02-24/54/21. Läst 30 augusti 2015.