Karl Binding

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Binding.

Karl Binding, född 4 juni 1841 i Frankfurt am Main, död 7 april 1920, var en tysk rättsvetenskapsman. Han var berömd för sina teorier om retributiv rättvisa, och för boken han skrev med läkaren Alfred Hoche, Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv), vilken användes av nazisterna för att legitimera eutanasiprogrammet Aktion T4. Han var far till Rudolf Binding.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karl Binding föddes i Frankfurt am Main, men flyttade till Göttingen för att studera historia och rättsvetenskap. Han låg ett kort tag i Heidelberg där han vann pris, men återkom till Göttingen där han 1864 tog habilitation med ett arbete på latin om romersk rätt. Efter två år som föreläsare där, utsågs han till professor i Basel, gifte sig samma år, och utgav boken Geschichte des burgundisch-romanischen Königreichs. I Basel blev han vän med bland andra Jakob Burckhardt och Friedrich Nietzsche. 1869 flyttade familjen till Freiburg, och Binding deltog som frivillig i fransk-tyska kriget. Efter mellanspel vid universitet på flera orter, hamnade han i Leipzig vid vilkets universitet han skulle kvarbli i fyrtio år, som föreläsare, professor, och rektor. Under första världskriget undervisade han tyska soldater och bulgariska intellektuella.

1920 utkom Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens; den bestod av två delar av vilka Binding skrivit den första och Alfred Hoche den andra. Binding avled under tryckningen.[1] I verket argumenterar Binding för att självmord inte borde vara olagligt eftersom det var ett uttryck för människans makt över sin kropp; därifrån drar han slutsatsen att det är nödvändigt att utrota liv som inte är värdiga att leva. Eutanasi borde därför bli lagligt, menade Binding.[2] Han definierar sådana ovärdiga liv som allvarligt sjuka människor och idioter - sådana har, enligt Bindings resonemang, varken viljan att leva eller viljan att dö.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Agamben, s. 87
  2. ^ Se Agamben, s. 87
  3. ^ Agamben, s. 88

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]