Karl Friedrich Eichhorn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Friedrich Eichhorn.

Karl Friedrich Eichhorn, född den 20 november 1781 i Jena, död den 4 juli 1854 i Köln, var en tysk rättslärd, son till Johann Gottfried Eichhorn och kusin till Johann Albrecht Friedrich von Eichhorn.

Eichhorn blev juris professor i Frankfurt an der Oder 1805, i Berlin 1811, i Göttingen 1817 och för andra gången i Berlin 1832.

År 1833 blev han övertribunal- och legationsråd, 1838 medlem av preussiska statsrådet och 1843 medlem av övercensurdomstolen. År 1847 tog han avsked från statens tjänst.

Jämte Savigny började Eichhorn inom rättshistorien tillämpa samma historisk-filologiska metod, som Barthold Georg Niebuhr genomförde i sin romerska historia. Han räknas därför bland ledarna av den historiska skolan inom tysk rättsvetenskap.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Deutsche Staats- und Rechtsgeschichte (1808-23; femte upplagan 1843-44)
  • Einleitung in das deutsche Privatrecht etc. (1824; femte upplagan 1845)
  • Grundsätze des Kirchenrechts der katholischen und evangelischen Religionsparthei in Deutschland (1831-33)

Eichhorn var jämte Savigny och Göschen grundläggare av Zeitschrift für geschichtliche Rechtswissenschaft.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Eichhorn, 2. Karl Friedrich, 1904–1926.