Kassakrav
Kassakrav är ett lagstadgat krav på finansinstitut som innebär att de måste hålla tillgångar, som motsvarar en viss del av finansinstitutets in- och upplåning, på ett vanligtvis räntelöst konto i centralbanken.[1] Kassakrav förekommer i de flesta länder och fungerar då som ett penningpolitiskt verktyg för att påverka affärsbankernas likviditet och kreditgivning, samt att styra marknadsräntorna.[1] Om exempelvis centralbanken höjer kassakravet så måste bankerna låna upp likviditet vilket i sin tur pressar upp marknadsräntorna i ekonomin.[2] Kassakrav skyddar även bankkunders insatta pengar[1] eftersom banker blir tvingade att ha likvida tillgångar som förhindrar eller minskar riskerna för bankrusningar.[3]
Då kontot i centralbanken i regel är räntefritt så innebär kassakravet i realiteten en kostnad för finansinstituten eftersom de annars hade kunnat placera pengarna på något sätt som ger avkastning.[2] En undersökning av Internationella valutafonden från 2010 visade att endast nio länder slopat kassakravet: Australien, Danmark, Kanada, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Storbritannien, Sverige och Östtimor.[3]
Kassakrav i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Enligt Riksbankslagen 6 kap. 6 § får Sveriges riksbank, i penningpolitiskt syfte, införa kassakrav på finansinstitut om max 15 % av finansinstitutets placeringar eller förbindelser. [4]
Riksbanken sänkte kassakravet till 0 % den 1 april 1994 och kassakrav har inte använts som ett penningpolitiskt styrmedel i Sverige sedan dess[1][2]. Anledningarna till att Riksbanken slopade kassakravet var att man ansåg det inte vara så effektivt som andra penningpolitiska medel som lånefaciliteter och öppna marknadsoperationer[2]. Kassakrav ansågs också att snedvrida konkurrensen på finansmarknaden då banker fick en extra kostnad till skillnad mot andra kreditinstitut som inte omfattades av kassakravet[1]. Under 1970- och 1980-talen var det ganska vanligt att Riksbanken ändrade på kassakravet i rent penningpolitiskt syfte[1].
Kassakrav i Euroområdet[redigera | redigera wikitext]
Kassakrav i Euroområdet, eller minimireserver som det kallas i svenska översättningar av EU-förordningar, får inte överstiga 10 % men kan vara 0 % [5]. Kassakravet är 0 % för repoavtal och skulder med löptid över 2 år och tillgångarna hålls på kassakravskonton, med ränta, i respektive medlemslands centralbank[6]. Då Euron infördes 1999 var ECB:s kassakrav på 2 % men den 18 januari 2012 sänktes det till 1 %[7]. Syftet med denna sänkning var att minska bankernas likviditetsbehov och stimulera finansmarknaden[8].
Kassakrav i Kina[redigera | redigera wikitext]
Den kinesiska centralbanken Kinas folkbank använder aktivt kassakravet som ett penningpolitiskt verktyg för att påverka landets ekonomi[9]. Folkbanken har ändrat kassakravet på finansinstitut flera gånger sedan mitten av 2000-talet och i långt större utsträckning än vad andra centralbanker gör[9]. Typiskt används höjda kassakrav för att bekämpa inflation och sänkning av kassakravet görs för att stimulera ekonomin[9]. År 2008 infördes två parallella system med kassakrav för stora respektive små banker, där kassakravet är något högre för de stora bankerna[9].
Den 25 augusti 2015 sänkte Kinas folkbank kassakravet för stora banker från 18,5 % till 18 %[10].
Kassakrav i USA[redigera | redigera wikitext]
Kassakrav regleras i lagen Depository Institutions Deregulation and Monetary Control Act från 1980 och ger USA:s centralbank Federal Reserve rätt att ställa kassakrav på finansinstitut mellan 8 och 14 % av finansinstitutets in- och upplåning[11]. Centralbanksstyrelsen (Board of Governors) har befogenhet att ändra storleken på kassakravet efter behov[12].
Från och med 21 januari 2016 gäller följande kassakrav[12]:
- Mindre än 15,2 miljoner USD, inget kassakrav
- Mellan 15,2 miljoner och 110,2 miljoner USD, kassakrav på 3 %
- Över 110,2 miljoner USD, kassakrav på 10 %
Kassakravet har varit 10 % sedan 2 april 1992 då centralbanksstyrelsen sänkte det från 12 %[12]. Sedan oktober 2008 betalar Federal Reserve ränta på finansinstitutens kassakrav[12].
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Lotsberg, Kari Penning- & valutapolitik, sid 45-47, 1994:2 Arkiverad 8 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Att förebygga och hantera finansiella kriser, sid 322-323, SOU 2013:6
- ^ [a b] Simon Gray Central Bank Balances and Reserve Requirements Februari 2011, International Monetary Fund
- ^ Lag (1988:1385) om Sveriges riksbank 6 kap. 6 §
- ^ RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver
- ^ EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav)
- ^ How to calculate the minimum reserve requirements Europeiska centralbanken läst 2015-12-12
- ^ European Central Bank Monthly Bulletin February 2012 p 29-30
- ^ [a b c d] Guonan Ma, Yan Xiandong och Liu Xi China’s evolving reserve requirements, November 2011 Bank for International Settlements
- ^ China cuts rates, reserve ratio after stocks plummet again CNBC, publicerad 2015-08-25, läst 2015-12-12
- ^ H.R.4986 - Depository Institutions Deregulation and Monetary Control Act of 1980
- ^ [a b c d] Reserve Requirements Board of Governors of the Federal Reserve System, läst 2015-12-12