Östtimor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Timor Lorosa'e
Timor-Leste
Östtimor
Flagga
ValspråkHonra, Pátria e Povo
(portugisiska för "Ära, fosterland och folk")
Nationalsång: Pátria
Huvudstad
(och största stad)
Dili
Officiella språk tetum, portugisiska
Demonym östtimorian[1]
Statsskick republik
 -  President Francisco Guterres
 -  Premiärminister Rui Maria de Araújo
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 28 november 1975 
 -  Erkänd 20 maj 2002 (av Indonesien
Area
 -  Totalt 14 874 km² (155:e)
 -  Vatten (%) försumbart[2]
Befolkning
 -  2014 års uppskattning 1 201 542 [2](156:e)
 -  Befolkningstäthet 80,8 inv./km² (99:e)
BNP (PPP) 2013 års beräkning
 -  Totalt 25,41 miljarder USD[2] (173:e)
 -  Per capita 21 400 USD 
Valuta USA-dollar (USD)
Tidszon UTC+9
Topografi
 -  Högsta punkt Foho Tatamailau, 2 963[2] m ö.h.
Nationaldag 28 november
Nationalitetsmärke TL
Landskod TL, TLS, 626
Toppdomän .tl
Landsnummer 670

Östtimor eller Timor-Leste, formellt Demokratiska republiken Östtimor,[1] är en stat i sydöstra Asien. Landet utgörs av den östliga delen av ön Timor och exklaven Oecusse på den nordvästra delen av ön samt av öarna Atauro och Jaco.

Kring 42 % av landets befolkning är under 15 år gammal.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Timor kommer från ordet timur, som betyder ”öster” på malajiska. Timor-Leste är det portugisiska namnet för Östtimor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Östtimors historia

Efter att ha lytt under kolonialmakten Portugal sedan 1600-talet förklarade sig Östtimor självständigt den 28 november 1975.

Endast nio dagar senare, den 7 december 1975, invaderade Indonesien Östtimor och utropade det till landets tjugosjunde provins.[3]

USA:s president Gerald Ford besökte Indonesien tillsammans med Henry Kissinger alldeles före invasionen och gav sitt godkännande för invasionen. Den amerikanska regeringen, som deklarerat Suharto som "en man i vår smak", valde dessutom att stödja den indonesiske diktatorn till den grad att den senare tillsatta sanningskommissionen drog slutsatsen att det militära utrustningsstödet varit avgörande för Indonesiens framgång.

U.S. supplied weaponry was crucial to Indonesia's capacity to intensify military operations from 1977 in its massive campaigns to destroy the Resistance in which aircraft supplied by the United States played a crucial role.
[4]

Mellan 1975 och 1999 höll Indonesien Östtimor i ett järngrepp med hjälp av övergrepp, lönnmord och politiska fängslanden. Över 200 000 människor dödades av regeringens soldater.

Den 12 november 1991 öppnade indonesiska styrkor eld mot tusentals obeväpnade civila vid kyrkogården Santa Cruz i Dili och minst 270 människor dödades.[5] Massakern fångades på film av journalisten Max Stahl.[6] Händelsen, som blivit känd som massakern vid Santa Cruz, har setts som en vändpunkt för kampen mot Indonesiens ockupation.[7]

Självständighetskampen kunde dock aldrig helt slås ner. Den leddes av gerillarörelsen Falintil. Till slut, efter internationella påtryckningar, tvingades Indonesien att hålla en folkomröstning i slutet av augusti 1999 om Östtimor skulle bli självständigt eller inte. 98,6 % av de röstberättigade deltog och 78,5 % av dem röstade för självständighet.

Efter valet genomförde den pro-indonesiska milisen (med stöd av den regelrätta indonesiska armén) ett antal räder där ett stort, men okänt, antal människor dödades, våldtogs och misshandlades. Huvudstaden Dili och stora delar av landet förstördes innan en Australien-ledd fredsstyrka tog över oktober 1999, följt några månader senare av en administration utsedd av FN. [8]

Till slut, efter direkta påtryckningar från regeringen Clinton, tvingades Indonesien att acceptera valresultatet och ge Östtimor självständighet den 20 maj 2002. Östtimor tilläts bli medlem i FN den 27 september 2002.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Östtimor ligger på östra delen av ön Timor, tillhör Malackaarkipelagen och är den största och östligaste bland Små Sundaöarna. Norr om ön ligger Ombaisundet och Wetarsundet, och syd om ön ligger Timorhavet som skiljer ön från Australien. Väst om landet ligger på samma ö den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Den högsta punkten i Östtimor är Mount Ramelau, som når en höjd om 2 986 meter över havet.

Nationalparken Nino Konis Santana

Landskapet domineras av en bergskedja med flera inaktiva vulkaner. Från bergen rinner många floder ned mot kusten. Under den indonesiska ockupationen minskade den ursprungliga skogen vilket har lett till jorderosion och landet är mycket känsligt för översvämningar.[9]

Landet åtnjuter ett tropiskt klimat, och det är normalt sett varmt och fuktigt, det förekommer dock regniga och torra perioder. Huvudstaden är Dili, och den näst största staden är Baucau. Den enda internationella flygplatsen ligger i Dili, och det finns flygfält i Baucau och Oecusse, som används för inrikesflyg. Dilis flygplats kan inte ta emot större flygplan.

I den östligaste delen av Östtimor ligger nationalparken Nino Konis Santana med sjön Ira Lalara. Parken är ett viktigt fågelskyddsområde. Kusten runt parken är omgiven av korallrev och är en del av världens rikaste biologiska mångfald.[10]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Presidentvalskampanj 2007

Östtimor är en republik med presidenten som högsta ledare. Presidenten väljs i allmänna val och presidenten utser därefter statsministern ur det parti som fått flest röster. De största partierna är Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor, FRETILIN[a] och Nationella rådet för återuppbyggnad av Timor, CNRT.[b][11]

Landets förste president blev Xanana Gusmão. Gusmão ställde inte upp för en andra period i presidentvalet 2007 utan kom istället att byta ämbete med premiärministern José Ramos-Horta. Ramos-Horta skottskadades i ett attentat 11 februari 2008. Han angreps i presidentresidenset och träffades av skott i magen.[12]

Den sittande presidenten Jose Ramos-Horta förlorade i presidentvalet 2012. I andra valomgången i april 2012 segrade Taur Matan Ruak mot den f.d. talmannen, Fretilinledaren Francisco Guterres ”Lu Olo”.[13]

Östtimor

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Östtimors administrativa indelning
Huvudartikel: Östtimors distrikt

Östtimor är indelad i 13 distrikt som är grupperade i 5 regioner. Dessa distrikt är vidare indelade i 65 smådistrikt, som i sin tur är indelade i 442 mindre administrativa enheter, sucos.[14]

Region 1

  • Distrikt: Baucau, Lautem, Viqueque

Region 2

  • Distrikt: Ainaro, Manatuto, Manufahi

Region 3

  • Distrikt: Aileu, Dili, Ermera

Region 4

  • Distrikt: Bobonaro, Covalima, Liquiçá

Region 5

Distriktet Oecusse ligger på den västra delen av ön Timor, som en exklav i den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Av landets 442 sucos räknas 38 vara av tätortskaraktär, vilka är grupperade i 15 centralorter.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Östtimor är ett utvecklingsland och kännetecknas av djup fattigdom och ojämn inkomstfördelning. Jordbruket har inte utvecklats och baseras fortfarande till stor del på självhushållning. Men det senaste decenniet förutsättningar för en god utveckling skapats efter åratal av interna stridigheter.[15]

Östtimor är helt beroende av bistånd. Förenta nationerna, Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken har hjälp till att återuppbygga ekonomin. 70 procent av befolkningen lever på att odla mat för egen konsumtion.[16]

Energi- och vattenförsörjning[redigera | redigera wikitext]

Norge har bidragit till att bygga upp elnätet på Östtimor och byggt ett vattenkraftverk i bergen söder om Baucau.[17] Wärtsilä i Finland har levererat sju oljekraftverk till Dili.[18] Fortfarande använder hälften av alla hushåll dieselgeneratorer för att producera hushållsel. För matlagning använder 90 procent ved.

Vattenförsörjningen är ett problem. Endast 66 procent av hushållen har tillgång till rena dricksvattenkällor.

Naturresurser[redigera | redigera wikitext]

Östtimor har stora tillgångar av olja och naturgas och det finns indikationer om flera mineraler.[c][19]

Omstridd gräns i Timorsjön

Men Australien gör anspråk på en stor del av oljetillgångarna i havet eftersom den den maritima gränsen är omtvistad.[20] Australien hävdade att havsgränsen skulle dras mitt emellan Indonesien och Australien[21] och hade stöd av USA som förordade att Portugisiska Timor skulle ingå i Indonesien. Ett avtal tecknades 1972 mellan Australien och Indonesien.[22] I juni 1974 upptäcker ett oljebolag en oljekälla vid Greater Sunrise söder om medianlinjen. [23] 2016 vänder sig premiärminister Rui Araújo till FN och begär fastställande av Östtimors exklusiva ekonomiska zon. [24] De stora oljefälten Greater Sunrise och Bayu-Undan hamnade i Östtimors zon.

Naturbruk[redigera | redigera wikitext]

Enligt 2004 års folkräkning arbetar 78 procent inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

Jordbruk[redigera | redigera wikitext]

Kaffe är en viktig exportgröda och odlas på berget Rameleau’s sluttningar. 67 000 hushåll är engagerade i dessa odlingar. En stor del av produktionen köps upp av Starbucks.[25]

Skogsbruk[redigera | redigera wikitext]

När portugiserna lämnade Östtimor 1975 var landet till 50 % täckt av skog. Men därefter har avskogningen gått skrämmande fort. Indonesien avverkade teak, sekvoja, sandelträ, och mahogny och 1999 återstod bara 1 % av skogsmark. Den utbredda användningen av ved för matlagning har också bidragit till avskogning. Från år 2000 har FN:s utvecklingsprogram startat flera program för återplantering.[26]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Heligt hus i Lospalos.

Östtimors kultur har drag av Portugal, katolska kyrkan och Indonesien, men det finns även inslag från melanesisk kultur. I deras skapelsemyt finns legenden om den gamla krokodilen som dog och kroppen blev till ön Timor. Timoreser i diasporan säger att de lämnat krokodilen.[27]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

De traditionella husen är delade i två grupper, sovhus (Uma Tidor) och heliga hus (Uma Lulik). Husen är i allmänhet kvadratiska och har branta tak. De heliga husen står på pålar. Under den indonesiska ockupationen förstördes de flesta heliga hus. Sedan självständigheten byggs nya heliga hus och denna arkitektoniska stil har också använts för moderna byggnader såsom presidentpalatset, flygplatsen i Dili och hamnen i Dili.

Tatueringar[redigera | redigera wikitext]

Traditionell tatuering hos en kvinna från Suai.

Timorön har en lång tradition av tatueringar. Var femte person har tatueringar. Vid begravningar kunde de närmaste släktingarna få en tatuering till minne av den avlidna. I Suai var det vanligt med tatueringar vid förlovningsceremonier. Fästmannen utför en tatuering på fästmöns armar.[28]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Timoresiska dansare

Östtimors musik har påverkats av Portugal och Indonesien med sina musikstilar Fado respektive Gamelan. Traditionell folkmusik utförs av kvinnor som välkomnar männen när de kommer hem från ett krig.[29]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Östtimors mest kända författare är Xanana Gusmão. Under sin kamp för självständighet skrev han två böcker som beskriver östtimoresiska folkets kultur och värderingar. Senare skrev han en självbiografisk bok, Resistir é Vencer (Motstånd och seger).

Andra författare är:

  1. Luís Cardoso.[30]
  2. Fernando Sylvan.[31]
  3. Jorge Barros Duarte.[31]
  4. Crisódio Araujo.[31]
  5. Jorge Lauten.[31]

Matlagning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Östtimorianska köket

Det östtimorianska köket använder regionala matvaror som fläsk, fisk, basilika, tamarind, grönsaker, majs, ris och rotfrukter. Köket är influerat av maträtter från Sydostasien och portugisiska kolonier.[32]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religionsfrihet är garanterad i författningen och respekteras även i praktiken. Nästan alla östtimorianer är katoliker, men det finns också små grupper av protestanter, muslimer, hinduer och buddhister. Traditionella inhemska religioner utövas också. Islam kom till området med inflyttade indoneser, främst under 1990-talet.[33]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

  • Befolkningstillväxt: 2,44 % (2014)
  • Medianålder: 18,5 år (2014)
  • Fruktsamhet: 34,48 födda per 1 000 invånare (2014)
  • Dödlighet: 6,18 döda per 1 000 invånare (2014)
  • Migrationstakt: -3,87 migranter per 1000 invånare (2014)
  • Total fertilitet: 5,11 barn per kvinna (2014)
  • Spädbarnsdödlighet: 38,79 dödsfall per 1 000 levande födda (2014)
  • Förväntad livslängd vid födsel: 67,39 år (2014)
    • Män: 65,87 år (2014)
    • Kvinnor: 69,01 år (2014)
  • Befolkningens läs- och skrivkunnighet, 15 år och över: 58,3 % (2010)
    • Män: 63,6 %
    • Kvinnor: 53 %
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 2,7 % (2008)
  • Ungdomsarbetslöshet, 15-24 år: 14,8 % (2008)
    • Män: 10,4 %
    • Kvinnor: 22,7 %

Åldersstruktur (2014):

  • 0–14 år: 42,4 % (varav män: 261 794; kvinnor: 247 486)
  • 15-24 år: 19,8 % (varav män: 120 256; kvinnor: 117 268)
  • 25-54 år: 29,3 % (varav män: 170 179; kvinnor: 182 278)
  • 55–64 år: 4,8 % (varav män: 29 867; kvinnor: 28 156)
  • 65 år och äldre: 3,6 % (varav män: 21 215; kvinnor: 23 044)

Könsfördelning (2014):

  • Vid födseln: 1,07 män per kvinna
  • 0-14 år: 1,06 män per kvinna
  • 15-24 år: 1,03 män per kvinna
  • 25-54 år: 0,93 män per kvinna
  • 55–64 år: 1,01 män per kvinna
  • 65 år och äldre: 0,96 män per kvinna
  • Hela befolkningen: 1,01 män per kvinna

Statistik tagen från CIA World Factbook.[2]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2014 43,2 (Repressed) 170 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2014 29,04 (0 är bäst) 77 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2013 30 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) 119 av 177
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2013 0,620 - Medium human development 128 av 187

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Frente Revolucionária de Timor-Leste Independente, krävde självständighet.
  2. ^ Conselho Nacional de Reconstrução de Timor, bildat 2007, bildat av Gusmão.
  3. ^ Med mineraler avses guld, mangan, koppar mm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 99. http://www.regeringen.se/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf 
  2. ^ [a b c d e f] ”Country: Timor-Leste” (på engelska). The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/tt.html. Läst 10 november 2014. 
  3. ^ History of East Timor – Indonesia invades På engelska. Läst 1 maj 2015
  4. ^ East Timor truth commission finds U.S. "political and military support were fundamental to the Indonesian invasion and occupation"; The National Security Archive, 24 January 2006 På engelska. Läst 1 maj 2015
  5. ^ Klas Lundström. ”Tjugo år efter massakern i Santa Cruz” (på sv). Fria.Nu. http://www.fria.nu/artikel/90555. Läst 4 februari 2017. 
  6. ^ ”'Cold Blood' AI Winner” (på en). www.webcitation.org. Arkiverad från originalet den 9 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DXbCGoUv?url=http://www.library.ohiou.edu/indopubs/1992/06/04/0013.html. Läst 4 februari 2017. 
  7. ^ ”East Timorese Recall Santa Cruz Massacre Ten Years Ago That Marked Turning Point Inresistance to Indonesian Occupation”. Democracy Now!. http://www.democracynow.org/2001/11/12/east_timorese_recall_santa_cruz_massacre. Läst 4 februari 2017. 
  8. ^ Skakigt Östtimor går till val Svenska Dagbladet, 15 mars 2012
  9. ^ ”Östtimors geografi”. Läst 17 december 2017.
  10. ^ ”Timor-Leste’s National Park”. Läst 17 december 2017.
  11. ^ ”Östtimor”. globalis.se Läst 17 december 2017.
  12. ^ ”Östtimors president skottskadad”. Dagens Nyheter. 11 februari 2008. http://www.dn.se/nyheter/varlden/osttimors-president-skottskadad/. 
  13. ^ http://www.landguiden.se/Aktuellt/~/link.aspx?_id=BFFEE8EBBDCE43A29C9F780AB845AAD9&_z=z
  14. ^ Direcção Nacional de Estatística, Östtimor
  15. ^ ”The world bank in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016.
  16. ^ ”Ekonomi och handel”. Läst 5 december 2016.
  17. ^ ”Utbygging av elektrisitetsnettet i Öst-Timor”. Läst 6 december 2017.
  18. ^ ”Wärtsilä awarded operations and maintenance power plant located in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016.
  19. ^ ”Timor-Leste Natural Resources”. Läst 4 december 2016.
  20. ^ ”East Timor scraps oil and gas treaty with Australia”. Läst 6 december 2016.
  21. ^ McGrath 2017, s. 2.
  22. ^ McGrath 2017, s. 53-54.
  23. ^ McGrath 2017, s. 65-66.
  24. ^ McGrath 2017, s. 181-183.
  25. ^ ”Granpa of all Coffee”. Läst 7 december 2016.
  26. ^ ”East Timor – Forestry”. Läst 4 december 2016.
  27. ^ ”East Timorese Global Diaspora”. Läst 17 december 2017.
  28. ^ ”The 4th wall”. Läst 22 december 2017.
  29. ^ ”Traditionell musik i Östtimor”. Läst 17 december 2017.
  30. ^ ”Fernando Cardoso”. Läst 26 december 2017.
  31. ^ [a b c d] ”Banco da Poesia”. Läst 26 december 2017.
  32. ^ ”Food of East Timor”. Läst 17 december 2017.
  33. ^ Utrikespolitiska institutet, Landguiden

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gudmund, Jannisa, "The Crocodile's Tears - East Timor in the Making" (doktorsavhandling 1997)
  • Lundström, Klas "Krokodilernas land - Ett reportage om Östtimor". Sekel bokförlag, 2012
  • Rosengren, Peter, "Det triangulära interagerandet kring Östtimorkonflikten - Australien, USA och Indonesien". Lunds Universitet, Historiska Institutionen, 2001.
  • Robinson, Geoffery, "East Timor 1999: Crimes Against Humanity"
  • McGrath, Kim (2017). Crossing the line- Australia’s Secrete History in the Timor Sea. ISBN 9781863959360