Katarina Brodin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Katarina Brodin

Ämbetsperiod
1995–1998
Företrädare Lars Grundberg
Efterträdare Elisabet Borsiin Bonnier

Född 8 september 1934 (86 år)
Örebro i Örebro län, Sverige
Nationalitet Svensk Sverige
Yrke Diplomat

Katarina Brodin, född den 8 september 1934 i Örebro i Örebro län,[1] är en svensk diplomat.

Hon tog examen vid Helsingfors handelshögskola 1955 och studerade internationell politik vid University of Washington 1955–1956. Åren 1958–1959 studerade hon vid London School of Economics och tog 1959 politices magister-examen vid Helsingfors universitet. År 1971 tog hon filosofie licentiat-examen vid Stockholms universitet och 1977 filosofie doktor-examen där.

Brodin tjänstgjorde som redaktör och forskare vid Utrikespolitiska institutet 1961–1974 och som forskare vid Försvarets forskningsanstalt 1974–1976. Åren 1976–1984 var hon sakkunnig vid Försvarsdepartementet och 1984–1991 departementsråd vid politiska avdelningen på Utrikesdepartementet. Hon var minister vid Sveriges ambassad i Helsingfors 1991–1995 och ambassadör i Tallinn 1995–1998.

Katarina Brodin var 1978–1980 ledamot av NORDSAM, expert i 1978 års försvarskommission 1978–1979, expert i 1988 års försvarskommission 1989–1990 samt ledamot av Skandinaviska Enskilda Bankens råd för samhällsekonomiska frågor 1980–1992. Hon invaldes 1979 som ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var därmed den första kvinnan som invaldes i akademien.[2]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Finlands utrikespolitiska doktrin. En innehållsanalys av Paasikivis och Kekkonens uttalanden åren 1944–1968 (Läromedelsförlagen, Stockholm 1971).
  • Förenta staternas officiella utrikespolitiska doktrin. En analys av officiella amerikanska uttalanden åren 1970–1972 (Utrikespolitiska institutet, Stockholm 1973).
  • Analys av utrikespolitiska doktriner. Utvärdering av ett forskningsprojekt (Utrikespolitiska institutet, Stockholm 1973).
  • Hot och försvar. Några centrala frågeställningar i finländsk säkerhetspolitik (Centralförbundet Folk och Försvar, Stockholm 1975).
  • Studiet av utrikespolitiska doktriner. Teori och två empiriska tillämpningar (doktorsavhandling; Försvarsdepartementet, Stockholm 1977).
  • Säkerhetspolitisk utveckling i Norden (Försvarsdepartementet, Stockholm 1978).
  • Avspänningen i öst och väst (med Ingjald Starråker; Försvarsdepartementet, Stockholm 1979).
  • ”Finland och stabiliteten i Norden”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar, 1979, s. 311–319.
  • Internationell säkerhetspolitisk miljö. Framtida hot och konflikter (med Sven G. Linder och Sven Erik Östling; Försvarsdepartementet, Stockholm 1980).
  • Hot och säkerhet (med Sven G. Linder och Sven Erik Östling; Centralförbundet Folk och Försvar, Stockholm 1981).
  • Säkerhetspolitisk utveckling i Nordeuropa (Försvarsdepartementet, Stockholm 1982).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Cronenberg, Arvid: ”Från första världskriget till nutid” i Norberg, Erik (red.): Fäderneslandets försvar. Kungl. Krigsvetenskapsakademien 1796–1996 (Atlantis, Stockholm 1996), s. 293.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anderson, Björn: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 2016), s. 90.
  • Jönsson, Lena: Vem är det 2001 (P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 2000), s. 178.
  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 186.