Klorsyrlighet
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Klorsyrlighet | |
  | |
| Systematiskt namn | Klor(III)syra |
|---|---|
| Övriga namn | Väteklorit |
| Kemisk formel | HClO2 |
| Molmassa | 68,4597 g/mol |
| Utseende | Färglös vattenlösning |
| CAS-nummer | 13898-47-0 |
| SMILES | O=ClO |
| Löslighet (vatten) | Löslig |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Klorsyrlighet (HClO2) är en svag syra som inte existerar i fritt tillstånd utan enbart som lösning i vatten. Salter av klorsyrlighet kallas kloriter.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Klorsyrlighet är ett kraftigt oxidationsmedel som verkar blekande. Klorsyrlighetens salter kallas kloriter, varav många är tämligen stabila, i synnerhet under basiska betingelser. I klorsyrlighet har klor oxidationstalet III, och föreningen antar en böjd geometri.
Klor är den enda av de fyra halogenerna som kan bilda en syra på formen HXO2. Fluor kan inte bilda en sådan förening och motsvarande föreningar av brom och jod har aldrig påvisats även om de är teoretiskt möjliga.
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Hypokloritsyra – HClO
- Klorsyra – HClO3
- Perklorsyra – HClO4