Kransblommiga växter

	Kransblommiga växter
	Pepparmynta (Mentha × piperita)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Kransblommiga växter; Lamiaceae
Vetenskapligt namn
	§ Lamiaceae
Släkten
	Basilikasläktet (Ocimum); Blåsugesläktet (Ajuga); Brunörtssläktet (Prunella); Citronmeliss-släktet (Melissa); Dånsläktet (Galeopsis); Frossörtsläktet (Scutellaria); Glasbärssläktet (Callicarpa); Gulplistersläktet (Lamiastrum); Isopsläktet (Hyssopus); Jordrevesläktet (Glechoma); Klerodendrumsläktet (Clerodendrum); Kyndelsläktet (Satureja); Lavendelsläktet (Lavandula); Mandarinhattssläktet (Holmskioldia); Mejramsläktet (Origanum); Myntasläktet (Mentha); Nepetasläktet (Nepeta); Plistersläktet (Lamium); Salviasläktet (Salvia); Skäggbusksläktet (Caryopteris); Syskesläktet (Stachys); Teaksläktet (Tectona); Timjansläktet (Thymus); Vitexsläktet (Vitex); Se även lista över de kransblommiga växternas släkten

Kransblommiga växter^[1], läppblommiga växter^[2] eller plisterväxter^[3] (Lamiaceae)^[4]^[5] är en familj i ordningen plisterordningen, klassen tvåhjärtbladiga blomväxter, fylumet kärlväxter och riket växter.^[4] Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Lamiaceae 618 arter^[4]. Bland dessa finns många kryddväxter, såsom basilika, pepparmynta, rosmarin, kryddsalvia, mejram, oregano och kryddtimjan.

De flesta växter i denna familj är örter eller buskar. Tidigare hette familjen Labiatae, vilket berodde på att blommorna oftast har kronblad som växt ihop och bildat en överläpp och en underläpp, och är därmed zygomorfa. Bladen innehåller aromatiska oljor. Stamtvärsnittet är kvadratiskt.

Kransblommiga växter finns över i stort sett hela världen och i alla slags miljöer.

Kransblommiga växter har en egendomlig utformning av delfrukterna, nämligen det lilla knöl- eller valkformiga bihang vid deras bas, som benämnes foten och som kan anses för ett från fruktfästet lösgjort parti. Hos blåsugesläktet (Ajuga) är denna "fot" starkt utvecklad, liksom hos brunörtssläktet (Prunella), frossörtssläktet (Scutellaria) och framförallt hos gulplister (Lamiastrum galeobdolon), där den köttiga foten upptar 1/3 av fruktens hela längd. Samma egendomliga organ återfinnes hos flera strävbladiga växter, till exempel lungörtssläktet (Pulmonaria) och vallörtssläktet (Symphytum), där en liten vitaktig tapp utgår från den svarta fruktens skålformiga fästyta. Man har funnit, att detta organ i sina celler innehåller fet olja, och hos flera växter, särskilt blåsugesläktet, uppsöka myror de mogna frukterna för att bortsläpa dem till sina bon, varvid de i synnerhet ses intressera sig för den så kallade foten. De växter, på vilka myror sålunda gärna uppehåller sig, lockade av någon välfägnad eller andra förmåner, kallas myrmekofila (myrlockande eller myrvänner): de har tagit myrans arbetsamhet i sin tjänst, i detta fall för fruktspridningens räkning. Sugor saknar varje annat spridningsmedel. Det är däremot ovisst, vartill myrorna bruka dess små frukters oljehaltiga bihang, men i några andra fall är det ådalagt, att det tjänar myror och andra smådjur till föda.