Kryddtimjan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kryddtimjan
Status i världen: Livskraftig (lc)
Thymus vulgaris - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-271.jpg
Thymus vulgaris L.
Från Franz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Planzen Bild 271, 1897
  • A Blommande planta, verklig storlek
  • 1. Blad, förstorat
  • 2. Kalk, förstorad
  • 3., 4., 5. Bkomma, sedd från olika håll
  • 6. Honblomma, förstorad
  • 7. Tvåkönad blomma, uppskuren på längden, förstorad
  • 8. Ståndare, sett från olika håll, förstorade
  • 9. Dito, uppskurna, förstorade
  • 10. Pollenkorn, förstorat
  • 11. Pistill med fröämnet uppskuret
  • 12. Pistill, förstorad
  • 13. Frukt, förstorad
  • 14. Frön, verklig storlek
  • 15., 16. Frön, uppskurna, förstorat
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteTimjansläktet
Thymus
ArtKryddtimjan
T. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Thymus vulgaris
AuktorL.
Synonymer
Se lista i artikeln
Hitta fler artiklar om växter med

Kryddtimjan (Thymus vulgaris L.) är en växt inom familjen kransblommiga växter. Den är en av de cirka 350 arterna i timjansläktet (Thymus),[1] där även bland andra stortimjan och backtimjan ingår.

Ej besläktad med basilikatimjan, (Calamintha nepeta ssp. glandulosa).

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Andra namn på svenska [2]

  • Timjan
  • Trädgårdstimjan
  • Äkta timjan

Vetenskapliga namn

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Hybrider[redigera | redigera wikitext]

Beskrivning [2][redigera | redigera wikitext]

Kryddtimjan är en flerårig städsegrön [3] tuvbildande dvärgbuske, som kan bli ett par decimeter hög. Stjälken är fyrkantig och hårig med nedre delen vedartad. Övre delen risigt förgrenad.

Växten omges av en behaglig doft, även utan blommor.

Blom-ställning
(Kvast)

Blommar juni – oktober med 3 – 6 mycket ljust lila, ibland nästan vita blommor runt grenen i de övre bladvecken. De sitter på korta skaft, vanligen i grupper om tre. Storleken 4 – 6 mm.

Fyra ståndare; de två yttre är utskjutande.

Bladen är 4 – 10 mm med inrullade kanter, undersidan hårig. De är nästan utan skaft, och sitter vanligtvis sex och sex längs grenarna.

Frukten innehåller 4 bruna nötter.

Näringsvärdet hos kryddtimjan är lågt, och betande djur bryr sig inte om den. Däremot är den omtyckt av bin, vars honung blir mörk av kryddtimjannektar.

Förökas lätt med frön, sticklingar eller delning av rotklumpen. Det är också möjligt att jordslå en bit av stammen på en nedböjd gren. Toppen skall hållas ovan jord. Efter en tid utbildas rötter i jorden, och grenen kan sedan klippas bort från moderplantan.

En mekanism, som uppstäcktes 1960, är att det i mycket varmt väder nattetid bildas lättflyktig eterisk olja i bladen. När oljan avdunstar på dagen ger det svalka åt växten. Oljan skrämmer också angripande skalbaggar, och dess antiseptiska egenskap ger skydd mot växtsjukdomar.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Kryddtimjan växer vilt i västra delen av Medelhavsområdet.

Frankrike
Italien
Överst, till höger förstoring av alpområdet.
Längst ned blomnings-tiden på höjder enligt tre-kanten ovanför.

Finns introducerad i Ticino i Schweiz, men sällsynt.

I Alperna når kryddtimjan åtminstone 1 500 m ö h, aldrig mer än 2 000 m ö h.

I Sverige härdig under milda vintrar från Skåne och norrut till DalarnaGästrikland, men kan frysa bort under mycket kalla vintrar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Timjanodling spreds under medeltiden norrut i Europa, via munkarnas trädgårdar. I Sverige har timjan sedan 1400-talet odlats som kryddväxt, mer allmänt sedan 1500- eller 1600-talet. På Öland kan den påträffas förvildad, spridd från trädgårdsodlingar.[4]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Torra marker, kalkgynnad. Soligt och i varma lägen. Tål torka bra.

Klarar kyla ned till —15 °C. Ett tjockt snötäcke hjälper överlevnad, när det är mycket kallt i luften.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Släktnamnet Thymus härleds från det grekiska namnet på timjan, thymos eller thymon. Det finns en mängd teorier om vad detta skall syfta på.
  • Artepitetet vulgaris betyder vanlig, och kan härledas från latin vulgus = allmän, vardaglig.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Bladen av timjan kan användas färska eller torkade som krydda till bland annat soppa, sås, grytor, kött och fisk. I södra Sverige används timjan traditionellt i ärtsoppa.[2] Smaken utvecklas bäst, när soppan är mycket het.

Färsk timjan håller sig högst någon vecka, men kan med bibehållen smak djupfrysas.

Beståndsdel i en bouquet garni.

I det antika Grekland och Rom användes timjan (någon av arterna i timjansläktet) som rökelseoffer, vinkrydda och till att smörja in de döda. I Grekland var växten helgad åt kärlekens gudinna Afrodite, i Rom åt hennes motsvarighet Venus.[2]

I Norden användes timjan till en kyrkbukett, som kvinnorna vid högmässan hade i beredskap att lukta på för att hålla sig vakna under predikan, som i äldsta tider hölls på för allmänheten obegriplig latin.

Genom historien har kryddtimjan även haft medicinsk betydelse, bland annat som medel mot andningsproblem.[5]

Från bladen kan genom en 8 timmar lång ångdestillation utvinnas en eterisk olja, timjanolja (Oleum thymi, Thymi aetheroleum). Oljan innehåller en rad olika kemiska substanser, med halter, som verierar stort alltefter växtplataens belägenhet och vädret vid skörden.

Ren olja är brandfarlig och frätande på hud. Inandning av dess ångor skadligt.

Användes utspädd för smaksättning av mat och tandvårdprodukter samt vid aromterapi.

Ett antal typiska oljevarianter har definierats, med huvudbeståndsdelen som benämning:

Typ  Huvudinnehåll  Benämning Lokaler a)

Geraniol 90 % geraniol,
geraniolacetat, C12H20O2
Thymus vulgaris L. geranioliferum Ett litet område 1 000 m ö h i Albion i Alpes-de-Haute-Provence.
Linalool ~95 % linalool,
linalylacetat, C12H20O2
Thymus vulgaris L. linaloliferum Överallt, där kryddtimjan finns mellan 500 och 1 000 m ö h.
Tujanol ≤56 % tujanol, C10H18O Thymus vulgaris L. thajanoliferum Corbièresområdet i Aude och Larzac-platån.
Terpineol ≤43 % alfaterpineol, C10H18O,
10 – 20 % cis-myrcenol, C10H16
Thymus vulgaris L. terpineoliferum Corbièresområdet i Aude och Larzac-platån.
Karvakrol ≤85 % karvakrol, ~0,5 % tymol Thymus vulgaris L carvacroliferum Sydsluttningen av Mont Ventoux upp till 1 400 m ö h.
Tymol ≤65 % tymol, 5 – 10 % karvakrol Thymus vulgaris L. thymoliferum Överallt, där kryddtimjan finns
1,8-Cineol 1,8-Cineol, C10H18O Eukalyptol Producerande lokal saknas i Frankrike, men finns i Spanien
p-cymène p-Cymen Thymus vulgaris L. paracymeniferum Förstadium till karvakrol och tymol
––––––––––––––––
a) Resultat vid fältarbeten och analyser 1980

Andra, mer eller mindre betydande beståndsdelar i oljan är garvämnen, triterpen, fenolkarbonsyraor, bifenyl, mycen (C10H16), borneol och över 20 olika flavonoider.

Växtplatsen är avgörande för vilken typ som dominerar. Halterna styrs huvudsakligen av vädret och skördetiden.

Diverse egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Tymol används inom parfymindustrin.

Farmakopénamn[redigera | redigera wikitext]

Timjan har ingått i svenska farmakopén från 1775 och till åtminstone 1925, eventuellt även något längre.

Produkt från huvudarten:

  • Herba thymi vulgaris
  • Herba thymi
  • Thymi herba

Produkt från underarter:

  • Thymus vulgaris thymoliferum
  • Thymus aestivus
  • Thymus ilerdensis
  • Thymus valentianus
  • Thymus webbianus

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”timjan - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/timjan. Läst 11 juni 2018. 
  2. ^ [a b c d] Shenet: Timjan
  3. ^ "trädgårdstimjan". NE.se. Läst 3 februari 2013.
  4. ^ "Kryddtimjan". Den virtuella floran. Läst 3 februari 2013.
  5. ^ Raattamaa, Wilhelm (2000): "Timjan/trädgårdstimjan". Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Vaxteko.nu. Läst 3 februari 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]