Kungstärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungstärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Royal Tern.jpg
Vinterdräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteThalasseus
ArtKungstärna
T. maximus
Vetenskapligt namn
§ Thalasseus maximus
Auktor(Boddaert, 1783)
Utbredning
New Royal Tern.png
Utbredningsområde i rött
Synonymer
  • Sterna maxima Boddaert, 1783
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kungstärna[2] (Thalasseus maximus) är en havsfågel i familjen måsfåglar som förekommer dels i östra Amerika, dels i Västafrika.[3]

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten delas upp i två distinkta monotypiska underarter som förekommer i Amerika respektive Afrika:[3]

DNA-studier tyder på att dessa två taxon inte är varandras närmaste släktingar, där albididorsalis möjligen står närmare iltärnan. Dessa resultat har ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare förde man en mängd tärnor till släktet Sterna. Fylogenetiska studier av Bridge et al. 2005 påvisade att den sammanslagningen inte gav monofyletiska släkten och man bestämde därför att dela upp familjen i fler släkten för att bättre spegla tärnornas utveckling och släktskap.[4] På grund av detta förs kungstärnan numera av de flesta auktoriteter till släktet Thalasseus tillsammans med bland andra kentsk tärna och iltärna.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult kungstärna i häckningsdräkt.
Kungstärna i flykten.

Kungstärnan mäter 42–49 centimeter och har ett vingspann på 86–92 centimeter.[5] Som adult har den har vitt huvud, bröst och undersida, orange vingovansida, mörka ben, rödorange kraftig näbb och under häckningssäsongen svart hätta.[5] På undersidan av handen har den en smal mörk bakkant.[5] I vinterdräkt har den mindre svart hätta och vit panna.[5] Juvenilen har en kontrastrik vingovansida i olika grå nyanser, gulorange ben och bara delvis svart hätta.[5] Den afrikanska underarten albididorsalis är något mindre än nominatformen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kungstärnan lever utmed kuster och återfinns nästan enbart i saltvattenbiotoper, som flodmynningar, mangrove och laguner. Den födosöker också, men mycket mer sällan, ute på öppet vatten och då vanligtvis inom 100 meter från land. Den lever främst av småfisk som ansjovis, vekfisk och havsgös, men tar även insekter och mindre skaldjur.[6] Den lägger vanligtvis ett ägg, men två förekommer, direkt på marken i en uppskrapad grop.[7] Äggen ruvas av båda föräldrarna i 30–31 dagar.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Sterna maxima Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-05-17.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Bridge, Eli S. (19 maj 2005). ”A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution” (PDF). Molecular Phylogenetics and Evolution "35" (2): ss. 459–469. doi:10.1016/j.ympev.2004.12.010. PMID 15804415. http://www.cmnh.org/site/Files/Ornithology/MPETerns.pdf. 
  5. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 202-203. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Favero, Marco; Silva R., M. Patricia; Mauco, Laura (1 June 2000). ”Diet of Royal (Thalasseus Maximus) and Sandwich (T. Sandvicensis) Terns Durrin the Austral Winter in the Buenos Aires Province, Argentina”. ORNITOLOGIA NEOTROPICAL (The Neotropical Orinthology Society) 11: sid. 259–262. http://www.ibiologia.unam.mx/pdf/links/neo/rev11/vol_11_3/orni_11_3_259-262.pdf. Läst 17 maj 2012. 
  7. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom