Kurt Haijby

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kurt Haijby
Kurt Haijby (t.v.) och Henning Sjöström (t.h.)
FöddKurt Alfred Johansson
14 maj 1897
Maria Magdalena församling, Stockholm Sverige
Död27 augusti 1965 (68 år)
Hägerstens östra kyrkobokföringsdistrikt, Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragRestaurangägare
MakaAnna Bohlin, född Holmberg
(g. 1931–1937 och sedan sambo till hennes död 1964)

Kurt Alfred Haijby, ursprungligen Johansson, född 14 maj 1897 i Maria Magdalena församling i Stockholm, död 27 augusti 1965 i Hägerstens östra kyrkobokföringsdistrikt i Stockholm[1], var en svensk restaurangägare, känd på grund av Haijbyaffären.[2] Han dömdes för att ha utpressat kung Gustav V genom att hota med att hävda att de hade en sexuell relation. Haijbyaffären gick ut på att det var en rättsskandal där hovet och rättsväsendet försökt tysta Haijby med ekonomisk ersättning och trakasserier, som den fällande domen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kurt Haijby var son till laxhandlaren Alfred Johansson och Maria Berglind.[3] Fadern var fisk- och vinhandlare i Gamla Stan som därtill var leverantör till hovet. Han påstod att han sålde majblommor till kung Gustav V år 1909 eller 1912 och att kungen då gjorde närmanden mot honom och att han inte berättade om det för någon innan han nådde vuxen ålder.[4]

Från 18 års ålder tjänstgjorde han som uppassare på olika svenska ångfartyg och därefter bland annat som kontorsanställd, skådespelare och illusionist. Vid den här tiden tog han namnet Haijby, men kallade sig också bland annat Hamilton. Han dömdes under åren 1915–1925 sex gånger till straffarbete för stöld och förfalskning, samt år 1923 för synnerligen grovt vållande till annans död av en poliskonstapel i Göteborg.[5] Han var då inhyrd strejkbrytare och polismannen sökte upp Haijby för att denne misstänktes ha förfalskat en kamrats namnteckning för att få ut ett paket adresserat till kamraten. Enligt Haiby själv försökte han ta sig ifrån polismannen och använda sin pistol för att ta sitt liv, när polismannen försökte avstyra självmordet och i tumultet vådasköts till döds. Rätten köpte förklaringen, och Haijby dömdes inte för mord men ändå till 18 månaders straffarbete.[6]

Efter avtjänat straff förde han ett kringflackande liv, bland annat i Frankrike, där han gick med i främlingslegionen men deserterade, och i USA, innan han 1931[7] i Stockholm gifte sig med en tio år äldre änka, Anna Bohlin (1887–1964),[1] ogift Holmberg, från Härnösand.[5] Hon drev ett kafé på Lidingö, men paret skaffade påföljande år restaurang Lido på Kungsgatan 15 i Stockholm, men med sitt kriminella förflutna hade han svårigheter att få utskänkningstillstånd. För att få hjälp till vinrättigheter sökte han 1933 audiens hos den 74-årige Gustaf V.[8] Enligt Haijbys egen berättelse inleddes därefter ett sexuellt förhållande mellan dem som skulle ha varat något år.[9] Haijby hade angående sin önskan om vinrättigheter även sökt överståthållaren Torsten Nothin som strax därefter, genom en vakthavande kammarherre, fick beskedet att kungen önskade att tillståndet skulle beviljas. Nothin misstänkte att det rörde sig om utpressning eftersom Haijby på grund av brottsbelastning inte kunde komma ifråga för vinrättigheter, och tog därpå kontakt med hovet som medgav att penningutbetalningar till Haijby hade skett.[10]

År 1934 gick såväl restaurangföretaget Lido som makarna Haijby i konkurs. I april 1936 lämnade makarna in en skilsmässoansökan där Anna Haijby uppgav att maken var otrogen mot henne med Gustaf V som skilsmässoskäl.[6] Skillsmässohandlingar är offentliga handlingar, vilket gjorde att detta uppmärksammades av myndigheterna. Det spekuleras därför i att skilsmässan och skilsmässoskälen var påhittade just för att kunna sätta press på hovet.

Då homosexuella handlingar mellan vuxna var kriminaliserade kunde Haijby bli dömd för otukt om han erkände eller offentligt gick ut med sina påståenden kring kungen. Gustaf V hade rättslig immunitet, men en skandal skulle ha skadat monarkins och kungahusets anseende. I kretsen kring hovet var det allmänt känt att Gustaf V hade homosexuella böjelser och hade gjort närmanden mot manlig personal.[11]

Enligt Haijby fick man henne att ändra motiveringen på initiativ av riksmarskalken och mot en ersättning av 15 000 kr. Hovets advokat Conrad Quensel fick i uppdrag att förmå Kurt Haijby att emigrera, och skulle betala honom ett mindre belopp än det som var avsett för Anna Haijby.[12] Han hävdade att han först skickades till USA, men att inga pengar kom och att han inte släpptes in när han kom tillbaks några månader senare. Hovet betalade för en kaffehandel till hans försörjning och att starta en pensionatsrörelse.[6]

I september 1938 inleddes en undersökning mot Haijby beträffande misstanke om sexuell otukt mot minderåriga på Särö. Under förhören antydde Haijby att han hade en affär med Gustaf V.[13][14] Misstankarna gällde två pojkar, 11 och 13 år gamla, av vilka den äldre med föräldrarnas tillåtelse delat hotellrum med Haijby en vecka på Särö och några månader senare rymt hemifrån i avsikt att per cykel ta sig från Göteborg till Kurt Haijby i Stockholm.[15][16] Det blev inget åtal men han placerades på menatalsjukhuset Beckomberga, ofrån vilket han blev utskriven i slutet av 1938. Efter utskrivningen begav han sig till Tyskland, enligt egen uppgift på uppmaning. I Tyskland greps han, och fälldes, för sexuella kontakter med två ynglingar. Efter avtjänat straff utvisades han till Sverige och hamnade åter på Beckomberga. Han skrev boken Patrik Kajson går igen som kom ut 5 december 1947 och som beskriver händelserna. Bokens hela upplaga köptes av polischefen Axel Zetterqvist för att undivka spridning eller uppmärksamhet genom yttrandefrihetsmål.[6][17]

Haijbyaffären[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Haijbyaffären

Gustav V avled 1950, och 1952 gick Haijby till Justitiekanslern för att få en utredning om han trakasserats av hovet eller hovet närstående ämbetsmän. Han hävdade att det varit överståthållaren Nothin som var den mest drivande. Justitekanslern kunde inte se några övergrepp av någon ämbetsman, men menade att det fanns bevis för att Haijby utpressat hovet, och inledde en förundersökning som ledde till åtal och bakom stängda dörrar dömdes han till åtta års straffarbete.[11] Han försvarades av Henning Sjöström som menade att pengarna som begärts och betalats var för skadestånd och gåvor och inte utpressning, och att överståthållare Nothin var ansvarig för trakasserier som syftade att hålla honom borta från kungen.[6][17] Hovrätten tog upp överklagan och sänkte straffet till sex års straffarbete, och förhandlingarna skedde inför öppna dörrar men med det mesta materialet hemligstämplat. Nu kom affären ut till en bredare allmänhet, och blev en del av "rättsröteaffärerna", den här kallad Haijbyaffären, under 1950-talet. Bland annat engagerade sig Vilhelm Moberg, som intevjuade Haijby i fängelset och menade att relationen mellan gamla kungen och Haijby var ett faktum, och att hovet betalat ut pengar för tystnad men också förslkt tysta Haijby med andra trakasserier.

Det är klarlagt att Haijby fick stora summor av hovet, eller av myndighetspersoner nära hovet, till sig själv sin hustru eller sina verksamheter. Det är inte klart att han faktiskt hade en intim relation med kungen eller att han trakasserades av hovet eller av hovet närstående.[11][10]

Bortgång[redigera | redigera wikitext]

Haijby frigavs 1956 och tillbringade sina sista år i Hägersten där han bodde med Anna Haijby, med vilken han fortfarande var lagligt skild sedan 1937, men sammanlevt ändå till och från med: Han tog sitt liv några månader efter hennes död 1964. De är begravda i familjegrav på Solna kyrkogård.[18][19]

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Delar av hans liv porträtterades i TV-serien En kunglig affär (2021), där Haijby spelas av Sverrir Gudnason och hustrun spelas av Sanna Krepper.[20]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Haijby, Kurt (1947). Patrik Kajson går igen: roman. Stockholm: Modern tid. Libris 1399060 
  • Haijby, Kurt (1951). Ett lysande följe. Stockholm: Modern tid. Libris 1452230 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 8: 1830–2020. Sveriges släktforskarförbund. 2021 
  2. ^ Nationalencyklopedin (1992). NE HF band 08. NE Nationalencyklopedin. sid. 300. Libris 12306121. ISBN 978-91-976240-7-7 
  3. ^ Åhlén Bengt, red (1953). Svenskt författarlexikon: biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur. [2] 1941-1950. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 113134 
  4. ^ juni 2020, Text-Daniel Ryden 4 (4 juni 2020). ”Scoutpojken som orsakade skandal”. Popularhistoria.se. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/hovet/kurt-haijby-scoutpojken-som-orsakade-skandal. Läst 9 januari 2022. 
  5. ^ [a b] Borg, Martin (2017). Brotten som skakade Sverige. ISBN 978-91-7545-544-0. OCLC 1193221104. https://www.worldcat.org/oclc/1193221104. Läst 3 januari 2022 
  6. ^ [a b c d e] Knut-Göran Källberg (10 augusti 2018). ”Kungens älskare pressade hovet på miljoner för att hålla tyst”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/qs/the-crown/kungens-alskare-pressade-hovet-pa-miljoner-for-att-halla-tyst/. Läst 9 januari 2021. 
  7. ^ Vigselbok för Kungsholm EII:11 (1928–1935) s 124 nummer 145 för 1931
  8. ^ Heuman, Maths (1978). Rättsaffärerna Kejne och Haijby. Stockholm: Norstedt. sid. 246. Libris 7152853. ISBN 9117872022 
  9. ^ Sjöstrand, Lars (13 november 2012). ”Fallet Kurt Haijby – politisk psykiatri i folkhemmet”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2012/11/fallet-kurt-haijby-politisk-psykiatri-i-folkhemmet/. Läst 3 januari 2022. 
  10. ^ [a b] Söderström, Göran (2008). Advokater återupplivar myter kring ett av Sveriges mer kända rättsövergrepp. Lambda nordica, vol. 13, nr. 3 (2008) ; 1100-2573. Stockholm: Föreningen Lambda nordica. Libris 11714434 
  11. ^ [a b c] Harrison, Dick (16 december 2017). ”Hade Gustaf V en sexuell affär med Kurt Haijby?”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/hade-gustaf-v-en-sexuell-affar-med-kurt-haijby. Läst 3 januari 2022. 
  12. ^ Heuman, Maths (1978). Rättsaffärerna Kejne och Haijby. Stockholm: Norstedt. sid. 255. Libris 7152853. ISBN 9117872022 
  13. ^ Zetterquist, Alvar; Bernhardsson, Carl Olof; Thunvik, Sten (1960). Kriminalchefen berättar. 2 (2., omarb. uppl.). Stockholm: Medén. Libris 198050 [sidnummer behövs]
  14. ^ Nothin, Torsten (1955). Från Branting till Erlander. (1. uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1576591 [sidnummer behövs]
  15. ^ Silverstolpe Fredrik, Söderström Göran, red (1999). Sympatiens hemlighetsfulla makt: Stockholms homosexuella 1860-1960. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 78:2. Stockholm: Stockholmia. Libris 7593299. ISBN 91-7031-095-5 (korr.) (inb.) [sidnummer behövs]
  16. ^ Sjöström, Henning (1973). Dramat om Haijby: en vit bok i Haijbyaffären (2. uppl.). Stockholm: Sjöström & Sjöström. Libris 2799803 [sidnummer behövs]
  17. ^ [a b] ”Patrik Kajson går igen”. www.kb.se. https://www.kb.se/hitta-och-bestall/samlingsbloggen/blogginlagg/2019-08-30-patrik-kajson-gar-igen.html. Läst 9 januari 2022. 
  18. ^ Begravda i Sverige (Version 2.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2012. Libris 13517533. ISBN 9789187676710 
  19. ^ Gravar.se
  20. ^ Radio, Sveriges. ”Haijbyaffären med kärleksglasögon – historien bakom "En kunglig affär" i SVT - P1 Kultur Reportage”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/en-kunglig-affar-i-svt-ser-haijbyaffaren-genom-karleksglasogon. Läst 23 december 2021.