Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer

	Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer
Typ	Ideell förening
Sätesort	Stockholm
Grundad	1940-talet
Medlemsantal	83 föreningar (2022)
Styrelse
Ordförande	Noura Berrouba
Vice ordförande	Elias Fjellander och Marcus Karlén
Ledamöter	Lovisa Roos, Katja Holböll, Sigge Eriksson, Raja Mohammed Ali & Max Horttanainen
Övriga nyckelpersoner
Generalsekreterare	Hannah Kroksson
Valberedning	Max Ås, Ida Hansson, Gaga Jakhaskvili, Jonatan Widmark & Hedvig Forsgren
Revisorer	Kave Noori & Matilda Alling
	www.lsu.se

Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU), är en partipolitiskt och religiöst obunden samarbetsorganisation för svenska ungdomsorganisationer. LSU utvecklar unga ledare och deras organisationer samt arbetar för att förbättra ungdomsorganisationers villkor i Sverige och världen. Medlemmar i LSU är 83 ungdomsorganisationer^[1], varav majoriteten organiserar unga utifrån hobby eller ställningstagande, tio procent utifrån etnicitet eller religion och tio procent utifrån funktionsnedsättning.

Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer har sina rötter i den 1942 bildade Sveriges Ungdomsberedskap, som fanns i folkförsörjningens tjänst ("ett samarbetsorgan mellan riksorganisationer och myndigheter, med uppgift att i folkförsörjningens kritiska läge stärka den svenska ungdomens vilja till insatser på försörjningens område”). Prins Gustav Adolf var den förste ordföranden 1942–1947 och efterträddes av Gunnar Sträng 1947–1950. År 1948 hade Sveriges Ungdomsberedskap 48 medlemsorganisationer.

År 1949 bildas Sveriges Ungdomorganisationers Landsråd (SUL) som ett forum för ungdomsorganisationer, framför allt de partipolitiska, för att gemensamt arbeta med internationella frågor och överbrygga internationella motsättningar i samband med kalla kriget. De partipolitiska ungdomsförbunden dominerade arbetet under många år.

På 1990-talet förändrades arbetet och de partipolitiska ungdomsförbundens dominans minskade. Istället ökade engagemanget från andra ungdomsorganisationer, exempelvis Svenska Scoutförbundet, Röda Korsets Ungdomsförbund, Ungdomens Nykterhetsförbund, Sveriges Elevkårer, Sveriges elevråd - SVEA, Svenska muslimer för fred och rättvisa och Sveriges Unga Katoliker. Rollen som en plattform för ungdomsorganisationer att få representation i internationella sammanhang såsom Europarådet, FN och EU kvarstod, medan också det ömsesidiga samarbetet med ungdomsorganisationer i utvecklingsländer ökade. Frågor som ledarskapsutveckling, organisationsutveckling och gemensam påverkan för att stärka villkoren för ungas organisering i Sverige fick också större betydelse.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Ett par medlemsorganisationer uttryckte kritik för LSU:s påverkansarbete, då frågor organisationen lyft för debatt allt mer uppmärksammats i media. Detta ledde till att Moderata Ungdomsförbundet lämnade organisationen 2001 och att fem partipolitiska ungdomsförbund aviserade i februari 2009 att de övervägde lämna LSU om organisationen fortsatte att driva frågor med ett ungdomsperspektiv.^[2]