Grön Ungdom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grön Ungdom
Grön Ungdom Logga
Språkrör Hanna Lidström
Grundat 1986
Huvudkontor Pustegränd 1-3, Stockholm
Antal medlemmar 6700 [1] (5:e)
Ideologi(er) Grön ideologi
Moderparti Miljöpartiet de Gröna
Närstående organisation(er) Gröna Studenter
Internationellt samarbetsorgan Global Young Greens
Europeiskt samarbetsorgan Federation of Young European Greens
Webbplats www.gronungdom.se

Grön Ungdom är Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund, bildat 1986.

Grön Ungdom är en del av Miljöpartiet de gröna, och medlemskap i Grön Ungdom innebär automatiskt medlemskap i Miljöpartiet, fram till det år då man fyller 26. Medlemmar i Grön ungdom får till exempel inneha uppdrag för Miljöpartiet förutom där det finns lagfästa åldersgränser. Samma principer gäller inom studentförbundet Gröna Studenter.

Symbolen[redigera | redigera wikitext]

Efter en medlemsomröstning bytte Grön Ungdom 2012 logotyp till ett grönt löv där förbundets namn står skrivet. 547 personer deltog i omröstningen.[2]

Innan dess hade förbundet en grön fot som logotyp. Denna antogs på riksårsmötet i Göteborg 2005 och symboliserar [källa behövs] det avtryck som människor gör på jorden under sin livstid, och hur viktigt det är att detta avtryck ska vara lika enkelt att få bort som ett fotavtryck på en sandstrand där vågorna slår upp. Symbolen användes i flera år innan den antogs officiellt, anledningen torde vara [källa behövs] att det lades en motion om att Grön Ungdom skulle anta den gröna stjärnan, som ansågs vara en symbol för hela den gröna rörelsen, därför antogs istället denna symbol som man använt i många år som officiell symbol.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Antalet medlemmar är (2015) 6700 personer[1]

Grön Ungdom tillsammans med Sverigedemokratisk Ungdom är de enda av Sveriges riksdagspartiers ungdomsförbund som inte anklagats för att fuska med medlemssiffror. Detta beror i Grön Ungdoms fall på att man alltid har haft ett centraliserat medlemsregister, där man automatiskt rensats ut om man inte förnyat sitt medlemskap. Till och med det år man fyller 26 blir man även automatiskt ansluten till moderpartiet och behöver inte betala någon avgift dit.

Riksårsmötet[redigera | redigera wikitext]

RÅM, Varje år hålls riksårsmötet som är förbundets högsta beslutande organ. Där väljs organisationens förtroendevalda och de övergripande styrdokumenten fastslås. En valberedning lägger inför årsmötet förslag på vilka som ska väljas till förtroendeuppdrag. På riksårsmötet 2013 valde medlemmarna att rösta för införandet av ett ombudssystem där regionerna har rätt att skicka ombud till årsmötet.

Förbundskonferensen[redigera | redigera wikitext]

Förbundskonferensen äger rum varje höst. Förbundskonferensen bereder de förslag som ska läggas fram på riksårsmötet och väljer beredningsgrupp för valberedning.

Förbundsstyrelsen[redigera | redigera wikitext]

FS, Det högst beslutande organet mellan riksårsmötena är förbundsstyrelsen. Denna grupp har till uppdrag att förvalta Grön Ungdom praktiskt och politiskt. På riksårsmötet fastställer medlemmarna styrdokumenten "budget" och "verksamhetsplan" som vägleder förbundsstyrelsen i förvaltningen. Förbundsstyrelsen består av 7-13 personer inklusive språkrören och sammanträder minst fyra gånger per år.

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Grön Ungdom har två språkrör liksom sitt moderparti Miljöpartiet, men till skillnad från Miljöpartiet kan båda Grön Ungdoms språkrör vara kvinnor. Detta har dock aldrig varit fallet. Sedan 2016 är Mårten Roslund och Hanna Lidström Grön Ungdoms språkrör.

Kongressombud[redigera | redigera wikitext]

Grön Ungdoms kongressombud väljs av årsmötet och deras uppgift är att verka i enlighet med förbundets vilja på Miljöpartiet de Grönas årliga kongress. Kongressombuden väljs för varje år och arbetar formellt på uppdrag av riksårsmötet.

Internationella Utskottet[redigera | redigera wikitext]

Det Internationella Utskottet valdes fram till riksårsmötet 2013 av Förbundsstyrelsen men väljs sedermera av riksårsmötet. Utskottet ansvarar för Grön Ungdoms internationella relationer och ska framföra Grön Ungdoms åsikt inom dessa. Formellt sätt har Förbundsstyrelsen som högsta beslutande organ mellan årsmöten också veto-rätt på det Internationella Utskottets beslut.

Avdelningar[redigera | redigera wikitext]

Grön Ungdom består av region- och lokalavdelningar samt medlemsföreningar. Regionavdelningarna täcker upp större ytor i landet och är tänkta att möjliggöra samarbete och kommunikation mellan lokalavdelningar. Lokalavdelningarna är mindre avdelningar som är kopplade till en eller ett par närliggande kommuner. Medlemsföreningar infördes i stadgarna efter riksårsmötet 2012 och dessa fungerar som rikstäckande intresseföreningar.

Regionavdelningarna och dess lokalavdelningar:[3]

  • Dalälven
    • Dalarna
    • Gävle
    • Uppsala
  • Mälardalen
    • Västmanland
    • Sörmland
    • Örebro
  • Stockholmsregionen
    • Botkyrka
    • Södertörn
    • Stockholms stad
  • Norr
    • Härnösand
    • Jämtland
    • Västerbotten
    • Norrbotten
    • Sundsvall
    • Örnsköldsvik
  • Syd
    • Blekinge
    • Hässleholm
    • Helsingborg
    • Landskrona
    • Lund
    • Malmö
  • Öst
    • Gotland
    • Jönköping
    • Kronoberg
    • Kalmar
    • Linköping
    • Norrköping
  • Väst
    • Bohuslän
    • Göteborg
    • Lerum-Allingsås
    • Halland
    • Sjuhärad
    • Skaraborg
    • Tvåstad
    • Värmland

Historia[redigera | redigera wikitext]

1986-1990[redigera | redigera wikitext]

Förbundet bildades den 28-30 november 1986Sollentunaholms herrgård utanför Stockholm där ett 60-tal unga miljöpartister samlats för att bilda förbundet. 1987 godkände Miljöpartiets kongress Grön Ungdom som partiets officiella ungdomsförbund och Tomas Håkansson och Katja Wagner väljs till de första ordförandena, senare infördes samma språkrörssystem som Miljöpartiet de gröna. Per Ängquist valdes till förste sammankallande i förbundsstyrelsen. Samma år startades också medlemstidningen New Zine, som några nummer senare byter namn till Nisse Hult. Nästföljande år inrättas den första förbundsstyrelsen.

Federationstiden 1990-1992[redigera | redigera wikitext]

1990 omvandlas förbundet till en federation av självständiga lokalavdelningar, som förbinds genom rådsmöten tre gånger per år. 1992 avskaffas federationen och en mer traditionell riksorganisation inrättas.

1992-1999[redigera | redigera wikitext]

Under 1993 avlyssnar Säpo två av Grön Ungdoms telefoner, i december 2002 kräver språkrören Zaida Catalan och Gustav Fridolin Säpo på en ursäkt. Uppgifterna om avlyssningen hittades i Säkerhetstjänstkommissionens rapport om Säpos övervakning. Säpos anledning till avlyssningen var, enligt Säkerhetstjänstkommissionens rapport att förbundet hade kopplingar till "utomparlamentariska aktivistkretsar". En medlem i Grön Ungdom misstänktes för förberedelse till sabotage mot Jas 39 Gripen.[4]

1995 hade Grön Ungdom för första gången egna ombud till Miljöpartiet de Grönas Kongress. Samma år valdes även förbundets egen kandidat, den före detta förbundssekreteraren Ulf Holm, in i Europaparlamentet.

Under 1997 intensifierar Grön Ungdom sitt arbete med att försöka få organisationen att bygga på nätverk istället för lokalavdelningar, någonting som aldrig lyckades fullt ut.

1999 valdes Gustav Fridolin och Sofi Löfstedt till språkrör för Grön Ungdom. Ingen av dem var valberedningens förslag. Gustav Fridolin var endast 15 år gammal vid valet.

2000-[redigera | redigera wikitext]

Förbundet nådde för första gången över 2000 medlemmar valåret 2002 och nådde sedermera också stora framgångar när Gustav Fridolin 2003 avgick som språkrör efter att ha kommit in i riksdagen som den då yngsta ledamoten någonsin. När han kom in i riksdagen uttalade han sig också och sade att alla ungdomsförbund borde läggas ned. Budskapet har senare delvis upprepats när dåvarande språkröret Maria Ferm under Almedalen 2009 sade att det borde vara förbundets mål att avskaffa sig själva genom att unga kan påverka på riktigt även i moderpartierna[5].

År 2005 valde språkröret Einar Westergaard att ej ställa upp till omval och lämnade samtidigt Miljöpartiet i protest mot det fördjupade samarbetet med socialdemokraterna och den vid den tiden aktuella försvarsuppgörelsen. Som efterträdare valdes Alexander Chamberland (då Göteborg), i konkurrens mot bland annat Anders Wallner (Stockholm) som senare kom att bli Miljöpartiets partisekreterare[6]. Chamberland lämnade fyra år senare Miljöpartiet och Grön Ungdom och gick med i Feministiskt Initiativ istället[7].

Efter Miljöpartiet de Grönas kongress 2005 och antagandet av Gröna Studenter som studentförbund togs även Grön Ungdom upp i partiets stadgar för att tydliggöra att Grön Ungdom är partiets officiella ungdomsförbund. Grön Ungdoms Riksårsmöte 2006 lade ned det rådgivande och politiska riksmötet Förbundsrådet.

På riksårsmötet 2008 valdes Jakop Dalunde och Maria Ferm till språkrör för Grön Ungdom och förbundet valde att göra om förbundssekreterarposten från förtroendevald till anställd. Under 2008 och 2009 profilerade sig förbundet som motståndare till den så kallade FRA-lagen och den signalspaning i kabel denna lag medger.

2009 ändrades namnet på medlemstidningen efter mer än 20 år från Nisse Hult till Avtryck men namnet blev kortlivat då den slutade ges ut efter årsmötet 2011. Under Europaparlamentsvalrörelsen 2009 stödde Grön Ungdoms Riksorganisation det tidigare språkröret Zaida Cataláns kampanj, efter beslut av förbundsstyrelsen.

Under valåret 2010 var Grön Ungdoms prioriterade frågor klimat, migration och jämställdhet[8]. Riksdagsvalet 2010 blev en stor framgång för Grön Ungdom då språkröret Maria Ferm blev inkryssad i riksdagen framför den då sittande riksdagsledamoten Karin Svensson Smith[9]. I januari 2011 fastställdes också medlemsantalet till 4064 medlemmar, en ökning på 83 % sedan 2009. Grön Ungdom var då det procentuellt sätt snabbast växande ungdomsförbundet.

På riksårsmötet 2011 år valdes Rebecka Carlsson och Björn Lindgren till nya språkrör efter att ha blivit föreslagna till uppdragen av valberedningen. De satt båda kvar till riksårsmötet 2013 då Lorentz Tovatt och Magda Rasmusson valdes till deras efterträdare efter att Rebecka Carlsson valt att inte ställa upp för omval[10] och Björn Lindgren efter valberedningens besked att nominera Lorentz Tovatt annonserade att han inte längre kandiderade. Hans beslut var enligt honom själv inte kopplat till valberedningens besked[11].

Under 2013 drev Grön Ungdom en migrationskampanj som bland annat har som mål att samla in 2000 vykort som ska skickades till migrationsminister Tobias Billström. Budskapet i kampanjen var att alla ska vara välkomna till Sverige oavsett varför de vill komma hit.[12]

Supervalåret 2014 prioriterade Grön Ungdom migration och klimat i EU-valrörelsen och klimat och feminism i de allmänna valen. Kongressombuden fick på Miljöpartiets årliga kongress in att ett kapitel i partiprogrammet som döptes till feminism istället för jämställdhet och att feminism blev en femte prioriterad fråga för Miljöpartiet i valrörelsen. Grön Ungdom anordnade bland annat en festivalturné där de kampanjade på festivaler. Förbundet tredubblade sitt medlemsantal under året.

Under 2015 valdes klimat och feminism som prioriterade frågor av riksårsmötet.

Se även: Miljöpartiet de Grönas historia

Förbundsstyrelse och förbundssekreterare[redigera | redigera wikitext]

Ordförande[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1989 och 1994 saknade Grön Ungdom ordförande. Ordförandeposten avskaffades i samband med federationstiden och återinfördes först inför valet 1994.

Språkrör[redigera | redigera wikitext]

Förbundssekreterare[redigera | redigera wikitext]

  • 1987–1988 Christer Öhgren
  • 1988–1993 Ulf Holm
  • 1993–1994 Ulrika Sandén
  • 1994–1996 Josefina Syssner (då Gustavsson)
  • 1996–1997 Johan Lindblad
  • 1997–1999 Teresia Ställborn (omvaldes på årsmötet 1999, men avgick senare samma år, varefter posten var vakant)
  • 2000–2003 Helene Sigfridsson
  • 2003–2005: Henrik Dahlström
  • 2005–2007: Anneli Rannamaa
  • 2007–2008: Anna Johansson
  • 2008–2011: Linnea Haglund

Sammankallande i förbundsstyrelsen[redigera | redigera wikitext]

  • 1986-19?? Per Ängquist
  • 199?-1995 Åsa Romson
  • 1995–1997 Niclas Malmberg
  • 1998–1999 Nicklas Attefjord
  • 1999–1999 Mattias From
  • 1999–2000 Paul Eskilsson
  • 2000–2001 Elin Lundkvist
  • 2001–2002 Lage Rahm
  • 2002–2003 Daniel Bergvall
  • 2003–2005 Tomas Melin
  • 2005–2007 Max Reijer
  • 2007–2008 Martin Wikner
  • 2008–2008 Linnea Haglund
  • 2008–2008 Agnes Sandstedt
  • 2008–2011 Fredrik Frangeur
  • 2011–2013 Malin Hjalmarsson
  • 2013–2015 Anders Lindell
  • 2015-2017 Carolina Bruseman
  • 2017- Sandra Fogelberg

Årsmöten, förbundsråd, Grönt forum och förbundskonferenser[redigera | redigera wikitext]

Årsmöten[redigera | redigera wikitext]

Förbundsråd[redigera | redigera wikitext]

Grönt Forum[redigera | redigera wikitext]

Förbundskonferenser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Aftonbladet: Grön Ungdoms plan för att fjärma sig från Miljöpartiet, Läst 18/2 2015
  2. ^ ”Förbundsstyrelsens verksamhetsberättelse 2012-2013”. Grön Ungdom. https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:JwRZs3HZRVoJ:gronungdom.se/raam-2013/Handlingar2013/RAaM2013%2520PRAKTISKT.pdf+&hl=en&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEEShC0EsLPZY5hfVBsRJEFILUDy81VRDVcD00x0xQnRdvWxOvvK2J-Mt_FC6o5uptq9HlAHtXDv_KQmyRBIJSWaWRW0UcTyjWhpogI6tH50ZGpqdenUdgvrutRNzM9Gwbcb6rfxQP&sig=AHIEtbTv7PsgT7ViuiTX_niCu-ph9LbFew. Läst 23 april 2013. 
  3. ^ Grön ungdoms hemsida Läst 2014-03-02
  4. ^ SOU 2002:91. Magnus Hjort: Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Sida 350. länk
  5. ^ Johanna Melén (13 juli 2009). ”Unga ska kunna påverka på riktigt”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11903007.ab. Läst 23 april 2013. 
  6. ^ Karl-Johan Karlsson (20 maj 2011). ”Anders Wallner MP:s nya partisekreterare”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/anders-wallner-mps-nya-partisekreterare/. Läst 23 april 2013. 
  7. ^ Alexander Chamberland (6 mars 2009). ”Nej, jag anpassar mig inte”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article11687698.ab. Läst 23 april 2013. 
  8. ^ Ferm, Maria. ”Klimat, migration och jämställdhet...”. http://riksarsmote10.blogspot.se/2010/02/klimat-migration-och-jamstalldhet.html. Läst 23 april 2013. 
  9. ^ Zaccheus, Ulrika. ”Åtta inkryssade i riksdagen”. SVT. http://www.svt.se/nyheter/sverige/atta-inkryssade-i-riksdagen. Läst 23 april 2013. 
  10. ^ http://rebeckacarlsson.wordpress.com/2012/09/05/efter-riksarsmotet-2013-soker-jag-mig-vidare-till-nya-utmaningar-och-uppdrag-i-den-grona-rorelsen/
  11. ^ Lindgren, Björn. ”Ett språkrörstestamente”. http://omkandidatur.wordpress.com/. Läst 23 april 2013. 
  12. ^ ”Grön Ungdom lämnar 2597 vykort till Billström”. Grön Ungdom. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/groen-ungdom-laemnar-2597-vykort-till-billstroem-886694. Läst 25 juni 2017. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]