Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Från Wikipedia
(Omdirigerad från SSU)
Uppslagsordet ”SSU” leder hit. För andra betydelser, se SSU (olika betydelser).
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
Information
Förbunds­ordförandeLisa Nåbo
Förbunds­sekreterareDiyar Cicek
Historia
Grundat28 oktober 1917 (106 år sedan)
HuvudkontorSveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar10 504 (bidragsgrundade medlemmar enligt MUCF 2019)[1] (2:a)
Ideologi(er)Demokratisk socialism[2]
Struktur
ModerpartiSveriges socialdemokratiska arbetareparti
Internationellt samarbetsorganInternational Union of Socialist Youth (IUSY)
Europeiskt samarbetsorganYoung European Socialists (YES)
Övrigt
Webbplatsssu.se
FörbundstidningFrihet (medieplattform)

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) bildades 1917 och är ungdomsförbund till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) och Landsorganisationen (LO).[3]

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

SSU delar ideologi med resten av arbetarrörelsen, bland annat den demokratiska socialismen, socialdemokratin och feminismen. SSU är en organisation som menar att man måste vara många för att på demokratisk väg kunna göra skillnad.

Som följande beskriver SSU sin vision för samhället i sitt eget principprograms första punkt:

Människans frigörelse är målet för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Vi vill se ett samhälle som grundar sig på demokratins ideal där alla människor kan leva fria och jämlika liv. Alla människor har lika värde och rätt till frihet och egenmakt. I det fria samhället har alla människor möjlighet att forma sina liv och förverkliga sina drömmar. Det är målet för den demokratiska socialismen. Det förutsätter en värld byggd på den demokratiska socialismens principer om frihet, jämlikhet och solidaritet.
– SSU:s principprogram Framåt tillsammans, antaget vid förbundskongressen 2019.[4]

Socialism, feminism, antirasism och ekologisk hållbarhet är ledord i SSU:s samhällsanalys och idéutveckling.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Splittring och skapandet av ett nytt förbund[redigera | redigera wikitext]

År 1917 gick det en våg av kommunism genom hela Europa. Efter att bolsjevikerna, ledda av Vladimir Lenin, störtat den ryska tsaren under ryska revolutionen radikaliserades socialister i många länder och ville att socialdemokratin skulle verka för en revolution. Även Sverige såg denna utveckling vilket resulterade i en splittring av Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP). Många inom partiet var även kritiska till att SAP strävade efter att sitta i regering och vänsterfalangen riktade kritik mot de övriga för att vara "ministersocialister".[5]

Inom Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF), som var SAP:s dåvarande ungdomsförbund, hade vänsterfalangen med Zeth Höglund vunnit majoritet vid kongressen då man hade röstat bort Per Albin Hansson från förbundsstyrelsen. Hansson hade starkt stöd av partiets ledning och ordföranden Hjalmar Branting krävde då att ungdomsförbundet förklarade sin lojalitet gentemot partiet. Ungdomsförbundet kunde dock inte godkänna en skrivning om att "vara redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut", eftersom man upplevde att detta syftade till att tysta oppositionen inom partiet.[6] På Socialdemokraternas kongress 1917 röstades en resolution om att utesluta ungdomsförbundet med en majoritet på 136 röster mot vänsterfalangens 42 röster. Ledningen i SDUF kom sedan att utgöra stommen i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.

Det nya ungdomsförbundet, SSU, bildades under en kongress den 2728 oktober 1917 då 45 ombud mötes i Folkets Hus i Stockholm. Bland deltagarna fanns bland andra Per Albin Hansson och Gustav Möller.

Det tidigare ungdomsförbundet hette enbart Socialdemokrariska Ungdomsförbundet (SDUF). Under lång tid fortsatte SSU:s lokalavdelningar att kallas SDUK - socialdemokratisk ungdomsklubb.

1930-talet[redigera | redigera wikitext]

Bommersviks huvudbyggnad.

Under 1930-talet var så många som 100 000 medlemmar i SSU.[7] För att kunna erbjuda utbildningar till sina medlemmar köpte SSU kursgården Bommersvik.

1940-talet[redigera | redigera wikitext]

Det var först under 1940-talet som SSU började få en fungerande organisation. Rent politiskt närmade man även sig moderpartiet och mycket arbete ägnades åt antinazism.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Den stora frågan för SSU under 1950-talet var om Sverige skulle ha atomvapen eller inte. Striden stod främst mellan Bertil Löfberg som var för atomvapen och Oskar Lindkvist som var emot. Bostadsbristen diskuterades även och idéerna som senare ledde fram till "miljonprogrammet" började växa fram.

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

Olof Palme under en demonstration för Nordvietnam.

Ordförandena Ingvar Carlsson (1961–1967) och Bosse Ringholm (1967–1972) karaktäriserade denna period som en framgångstid för Sverige och de sociala reformerna kunde fortsätta i rask takt för att ständigt utvidga välfärden. Under denna tid var de internationella frågorna viktiga, eftersom man såg stora orättvisor framförallt i utlandet. SSU var stora kritiker av Vietnamkriget, även om det fanns vissa diskussioner inom förbundsstyrelsen som inte ville stå på samma sida som kommunister. Förbundsstyrelsen beslutade senare att det var upp till varje enskild lokalavdelning och medlem att besluta hur de skulle agera.

Förbundet ägnade även mycket tid åt att agitera mot vänsterradikala krafter och gick till försvar för den demokratiska socialismen man förespråkade.

Några av de mer namnkunniga i förbundsstyrelsen under detta decennium var Olof Palme, Ingvar Carlsson och Bosse Ringholm.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter att vänsterfalangen hade förlorat flera kongresser började den 1972 att organisera sig i den så kallade "Torsdagsklubben". Torsdagsklubbens namn kom sig av att ca 40 vänsterdelegater träffades en torsdagskväll under kongressen 1972 och beslöt att hålla kontakt, bland annat genom politiska seminarier fram till nästa kongress.

Efter ett tag splittrades denna sammanslutning och en liten grupp började samla sig bakom tidningen Offensiv som startade 1973. År 1976 avslöjades det att hemlig trotskistisk verksamhet förekom inom SSU, men det skulle dröja ca fyra år innan man kunde bevisa det. Beviset kom slutligen när två medlemmar oberoende av varandra berättade om det för förbundsstyrelsen. Metoden dess medlemsorganisation använde sig av var entrism. Lars Engqvist, SSU:s förbundsordförande 1972–1978, åkte runt i SSU för att försöka få majoritet för en uteslutning och hösten 1976 uteslöts sju medlemmar.

Vid kongressen 1978 verkställdes besluten om uteslutning och nu började debatten om Offensiv. Frågan om entrism hade förekommit eller inte delade förbundet. Lars Engqvist och förbundsstyrelsen kritiserade Offensiv hårt under kongressen och förbundsstyrelsen gick vinnande ur striden.

Åren 1975–1977 var Jerry Svensson president för IUSY. Han var den första svensken på posten och valdes på kongressen i Bryssel i Belgien.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

År 1980 står det klart att den dolda organisationen existerar och att den har ungefär 100 medlemmar inom organisationen i 10 olika avdelningar, samt tre personer som arbetar heltid för organisationen.

Dåvarande ordförande Jan Nygren (1978–1984) uttryckte sig så här: "Det var rena James Bond-historien. I ett av dokumenten såg jag mitt eget namn och ett referat av ett samtal med mig. Det handlade om SSU:s värnpliktsverksamhet och hur vi skulle aktivera SSU:are på luckan. Då kunde jag förstå mentalt att det inte var något falsarium." En mängd uteslutningar kom som en följd av detta.

Lars Engqvist, och senare Jan Nygren, framhävde att man inte var ute efter att tysta oppositionen utan att det var entrismen och den stadgevidriga verksamheten man ville komma åt med uteslutningarna.

Vid kongressen 1981 fastslogs att man var tvungen att rensa ut trotskisterna ur SSU. Vänsterfalangen var rädd att en utrensning skulle användas som täckmantel av högerfalangen för att få bort sådana som de inte gillade i allmänhet. Efter en förhandling gick man dock med på uteslutningar. Över 100 medlemmar uteslöts efter beslutet. I samband med kongressen 1981 lades också grunden till en kompromiss mellan falangerna i SSU då vänsterns Bo Bernhardsson vann voteringen om förbundssekreterarposten. Ordföranden Jan Nygren, som omvaldes, och Bernhardsson kom, efter en viss ömsesidig misstro inledningsvis, att samarbeta väl och stridigheterna i förbundet lugnade ned sig. Denna lösning upprepades vid kongressen 2005 då ordförande och sekreterare hämtades från vardera falangen i syfte att lugna ner konflikterna i organisationen.

Vid 1984 års kongress valde SSU för första gången en kvinna till förbundsordförande då Anna Lindh blev vald. Hennes tid som ordförande präglades av lugn i förbundet. Hon fick SSU att testa nya metoder för att förändra samhället, bland annat köpte man aktier i Volvo och andra storföretag för att kunna ställa företagsledningarna till svars på bolagsstämmorna.

International Union of Socialist Youth (IUSY) hade 1989 kongress på Bommersvik och Sven-Eric Söder valdes till ordförande för IUSY för åren 1989–1991.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Vid 1990 års kongress valdes Karl-Petter Thorwaldsson till förbundsordförande. De interna striderna var inte lika starka och förbundet samlades för att möta en borgerlighet på frammarsch. Borgerligheten kunde öppet bedriva antikommunistisk hets och koppla samman alla socialistiska partier med Sovjetunionen. Den borgerliga valsegern 1991 förstärkte denna politiska stämning. En tid i opposition för socialdemokratin innebar för SSU att det vände på medlemsfronten. Åren 1991–1993 ökade SSU:s medlemsantal.

I Seč (i dåvarande Tjeckoslovakien) 1991 valdes Roger Hällhag till ordförande i IUSY. Detta uppmärksammades eftersom samma land aldrig tidigare hade haft presidentposten två mandatperioder i rad.

De frågor med mest politisk sprängkraft inom förbundet under 90-talet var EU- och EMU-frågorna. SSU beslutade på en extra kongress 1994 att säga nej till svenskt EU-medlemskap, men att på grund av de delade meningarna i förbundet inte driva någon kampanj inför folkomröstningen samma år. Förbundet kom sedan successivt att förändra sin linje till en mer EU-positiv sådan.

Niklas Nordström valdes 1995 till ordförande på kongressen i Norrköping. Den pågående konflikten mellan falangerna framträder. Högerfalangen, å ena sidan, ville ta tydligt avstånd från kommunismen genom att lämna bakom sig symboler och ord som kunde relateras till kommunismen. Detta kom till stor del som en följd av att Sovjetunionen hade fallit och att missförhållandena i länderna i öst skadade även den demokratiska socialismens rykte. Vänsterfalangen ansåg att man skulle strida för traditionerna inom rörelsen. De ansåg att det vore ett svek mot grunderna att förändra sig på det sättet. Detta skapade en infekterad strid som levde kvar in på 2000-talet.

År 1996 tog förbundsstyrelsen avstånd från tidningen Socialisten (som drevs av personer aktiva på tidningen Offensiv) och beslutade att medlemskap i tidskriftsföreningen Socialisten skulle vara oförenligt med medlemskap i SSU.

På kongressen i Göteborg 1997 hårdnade konflikten. Två tydliga falanger framträdde och omröstningen till förbundsstyrelsen blev hård. Valberedningen kunde inte hitta en kompromiss och vice ordföranden Anders Ygeman från vänstern tvingades lämna styrelsen, då posten slopades. SSU skrev nu i sitt handlingsprogram att det är ett feministiskt förbund.

Vid kongressen 1999 i Västerås var en vänsterkandidat, Luciano Astudillo, från SSU-distriktet i Skåne, mycket nära att bli ordförande. Efter en vår av flera avslöjade oegentligheter falangerna emellan och en laddad kongress besegrades Astudillo emellertid av Mikael Damberg från Stockholms läns SSU-distrikt, med röstsiffrorna 126 mot 124.

Under flera år var Lisa Pelling generalsekreterare i IUSY.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

År 2000 var SSU värd för International Union of Socialist Youth:s världsläger som arrangerades i Malmö med över 2 000 deltagare från hela världen. Lägret var det största IUSY organiserat dittills.

Under 2001 års kongress i Umeå lämnade vänsterfalangens kongressdeltagare kongressalen när Mikael Damberg skulle återväljas (någon motkandidat fanns inte). Detta var en mycket tydlig markering mot högerfalangens styre och visade på allvaret i konflikten. Vad vänsterfalangen mest kritiserade var att man i princip- och handlingsprogrammen ersatt "demokratisk socialism" med "socialdemokrati" vilket man tyckte var för svag ideologisk formulering då det inte tydligt syntes att SSU var socialistiskt. Högern hade majoritet på kongressen, vilket innebar att högerfalangen kunde få 2/3-dels majoritet i styrelsen. En laddad fråga på kongressen blev EMU, där omröstningen vanns av ja-sidan med bara en rösts marginal. Samma år antog moderpartiet Socialdemokraterna ett nytt partiprogram där det slogs fast att Socialdemokraterna var en feministisk rörelse, en skrivning som SSU hade varit med och drivit på för tillsammans med kvinnoförbundet.[8]

Den 21 januari 2002 mördades SSU:aren Fadime Sahindal av sin far. Det visade sig vara ett hedersmord. Hon hade jobbat för jämställdhet och framför allt för rättigheter för unga kvinnor med utländsk bakgrund. År 2003 bildade SSU en minnesfond för att hedra Fadimes minne.

2003 års European Community Organisation of Socialist Youth-kongress hölls på Bommersvik. SSU vann en ordförandestrid mot franska ungdomsförbundet och Anders Lindberg valdes, som första svensk, till ordförande för Ecosy.

Vid 2003 års kongress i Karlstad var högerfalangens ordförandekandidat Ardalan Shekarabi (SSU Uppland) och vänsterns Lina Afvander (SSU Jönköping). Afvander drog sig tillbaka kort före ordförandevalet på förmiddagen den 6 augusti när hon inte blev valberedningens förslag, och Shekarabi valdes enhälligt av kongressen. Till förbundssekreterare valdes Sara Heelge-Vikmång (SSU Östergötland). Kongressen beslutade också, en dryg månad före folkomröstningen, att inte alls uttala någon mening om svenskt införande av euro som valuta. I slutet av 2004 framkom att Shekarabi hade använt pengar från förbundets verksamhetsutvecklingsfond för sin interna valkampanj.[9][10] Under början av 2005 avslöjades också grova felaktigheter i SSU:s medlemsregister. Ett stort antal personer fanns i medlemsregistret utan att ha betalt medlemsavgift. Polisen inledde en förundersökning då de misstänkte bidragsfusk eftersom SSU fick ekonomiskt stöd baserat på sitt medlemsantal. Efter avslöjandet uppdaterades registren, och till kongressen lade förbundsstyrelsen fram förslag om ett centralt medlemsregister för att kunna utöva en bättre kontroll, så att distrikten inte skulle kunna fuska systematiskt. Polisen lade ned utredningen om bidragsfusk på grund av att brott inte kunde styrkas. Ardalan Shekarabi beslutade efter skandalerna att avgå vid kongressen 2005.[11]

År 2004 valdes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth i Budapest.

Inför kongressen 2005 tillsatte förbundsstyrelsen en framtidskommission, ledd av Jan Nygren och Bo Bernhardsson. Den rekommenderade en maktdelning mellan höger- och vänsterfalangerna, vilket genomfördes på kongressen då vänsterfalangens Mattias Vepsä blev förbundssekreterare medan högerfalangens Anna Sjödin blev ordförande.[12][13] År 2005 valde SSU även att gå emot Socialdemokraterna då man drev frågan om flyktingamnesti.[14]

År 2006 omvaldes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth på kongressen i Esbjerg. I december 2006 avgick Sjödin från ordförandeposten efter att ha blivit dömd till 120 dagsböter för förolämpning, våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och egenmäktigt förfarande. Hon dömdes även att betala 5 500 kronor i skadestånd till en ordningsvakt. Posten som ordförande förblev vakant till kommande kongress. Förbundssekreterare Mattias Vepsä fick uppgiften att vara SSU:s talesperson under tiden till kongressen 2007.

I januari 2007 offentliggjordes förbundets nya medlemsantal, som minskat från 20 500 till 4 300.[15] Ett centralt medlemsregister hade införts för att förhindra fusk, vilket ledde till att förbundets medlemsantal rasat med över två tredjedelar på ett och ett halvt år, och SSU var inte längre landets största politiska ungdomsförbund.

I maj 2007 offentliggjordes kandidaterna till kongressen i augusti. Förbundssekreterare Mattias Vepsä var enda kandidaten till förbundssekreterare. Jytte Guteland från Stockholms läns SSU-distrikt, som räknades till högerfalangen, var nominerad till posten som förbundsordförande. Flera högerdistrikt stödde dock Laila Naraghi från SSU Kalmar län. Det fanns ett missnöje inom delar av högerfalangen då man ansåg att Stockholms läns SSU-distrikt och Jytte Gutelands övriga stöddistrikt hade hanterat interndemokratin dåligt. Under våren beslutade en oenig valkommitté att förorda Jytte Guteland till förbundsordförande i SSU. Den 8 augusti på kongressen i Örebro valdes Jytte Guteland till ordförande med röstsiffrorna 131 mot 115 för Laila Naraghi.

På kongressen 2009 röstade man för att återuppta arbetet med löntagarfonder. Man vill också ha tre-terminsystem för högskolestudier samt praktik på alla gymnasielinjer. Vidare vill man numera ha vårdval där patienten själv får välja vårdcentral.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

Andrea Törnestam och Philip Botström i Stockholm, 2015.

Jytte Guteland efterträddes den 3 augusti 2011 av Gabriel Wikström som SSU:s ordförande och Ellinor Eriksson efterträdde Mattias Vepsä som förbundssekreterare.[16]. Den 3 oktober 2014 valdes Wikström in som statsråd i Socialdepartementet med ansvar för folkhälso-, sjukvårds- och idrottsfrågor. Han blev med detta den förste sittande SSU-ordförande att bli minister någonsin. Därmed tog Ellinor Eriksson över som tillförordnad förbundsordförande och Rozgar Watmani tog över som tillförordnad förbundssekreterare.[17]

I juni 2015 offentliggjordes kandidaterna till kongressen i augusti. Andrea Törnestam kandiderade till förbundssekreterare, och Philip Botström till förbundsordförande. Dessa valdes också på kongressen den 9 augusti 2015.[18]

Hösten 2018 uppmärksammades att SSU Skåne under ett par år styrts av en falang som gett uttryck för fundamentalistiska åsikter och haft islamistiska kopplingar. Den förre ordföranden för SSU Skåne Rizwan Elahi (även riksdagskandidat för Socialdemokraterna i valet 2018, plats 11 på riksdagslistan i Malmö) har bland annat uttryckt att han anser att ”islam är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem”.[19]

Under SSU:s majtåg i Malmö skanderades en palestinsk kampsång med orden "krossa sionismen", vilket kritiserats av SKMA som tydligt tecken på antisemitism.[20][21][22]

2020-talet[redigera | redigera wikitext]

Den 1 augusti 2021 valdes Lisa Nåbo till förbundsordförande under kongressen,[23] och Diyar Cicek valdes till förbundssekreterare.[24] Lisa Nåbo vann mot valberedningens förslag Amalia Rud Pedersen med 114-112 röster, plus även en blankröst. Valberedningens förslag Diyar Cicek vann mot Isak Öhrlund med rösterna 144-84 plus även denna gång med en blankröst. Vid kongressen 2023 i Norrköping omvaldes Lisa Nåbo och Diyar Cicek enhälligt till förbundsordförande respektive förbundssekreterare.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

SSU-klubben och SSU-kommunen[redigera | redigera wikitext]

SSU är uppbyggt i olika organisatoriska led. Det första ledet är SSU-klubben (en nivå som dock inte är ett krav enligt stadgarna). Klubbarna samlar ett mindre antal medlemmar som förenas av ett geografiskt område, arbetsplats eller skola.

Nästa led är SSU-kommunen, som täcker samma yta som de geografiska kommunerna. I vissa kommuner finns ingen kontinuerlig verksamhet. I varje kommun ska det finnas en av medlemmarna vald styrelse, så kallad kommunstyrelse (KS), som väljs varje år på årsmötet, som hålls i början av verksamhetsåret. På årsmötet behandlas motioner och skrivelser skrivna av enskilda medlemmar, eller kommunstyrelsen. Politiska yttranden och lokala handlingsprogram kan även behandlas om sådana finns. Vissa motioner skickas vidare till SSU-distriktets årskonferens.

SSU-kommunen är ofta medlem i Arbetarekommunen och kommunordföranden brukar sitta i arbetarekommunens styrelse.

SSU-distrikt[redigera | redigera wikitext]

Nästa organisatoriska led är SSU-distriktet, som ofta täcker samma yta som de geografiska länen. Det finns 26 olika distrikt och dess högst beslutande organ är distriktsårskonferensen (distriktsårskongress i Stockholms läns SSU-distrikt) (DÅK:en), som hålls årligen, efter kommunernas årsmöten. Antalet ombud till DÅK:en fördelas av den avgående distriktsstyrelsen på grundval av kommunernas medlemsantal. Alla SSU-kommuner är dock garanterat ett grundombud. På DÅK:en behandlas även motioner från enskilda medlemmar eller SSU-kommuner, samt ibland regionala handlingsprogram och yttranden.

SSU-distriktens distriktsordförande är oftast också adjungerade i partidistriktens distriktsstyrelser.

Förbundet[redigera | redigera wikitext]

Det sista ledet är SSU-förbundet, som täcker hela Sverige. Förbundsstyrelsen väljs vartannat år på kongressen och består av 16 ledamöter[25], spridda över olika geografiska, kulturella, könsliga och politiska olikheter. Ofta ingår även personer med facklig bakgrund. Viktigast är valet av ordförande och förbundssekreterare.

På kongressen som tar cirka en arbetsvecka behandlas och debatteras även det politiska handlingsprogrammet, med framför allt politiska sakfrågor. Vart fjärde år behandlas även principprogrammet, som slår fast förbundets ideologiska ståndpunkter. Slutligen granskas avgående styrelse och förbundets ekonomi med mera. Ofta besöks kongressen av partiordföranden och andra ledande partiföreträdare, fackförbundsordförande, journalister samt besökare från systerorganisationer i andra länder.

Varje distrikt har i regel en eller flera anställda ombudsmän som sköter det dagliga arbetet, administrativt och politiskt, på uppdrag av de olika styrelserna. I vissa kommuner finns även lokala ombudsmän, personalansvaret ligger dock på distriktet, men kan delegeras.

På SSU-förbundet jobbar ett antal ombudsmän, politiska sekreterare och kontorister.

SSU är även medlem i olika globala organisationer, bland annat Young European Socialists (YES), samarbetsorganisation för unga socialdemokrater i Europa samt International Union of Socialist Youth (IUSY), en världsomspännande ungdomsorganisation av Socialistinternationalen.

SSU:s förbundsordförande är adjungerad till Socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott.

Förbundsstyrelsen[redigera | redigera wikitext]

På förbundskongressen i Norrköping 4-7 augusti 2023 valdes en ny förbundsstyrelsen bestående av 16 personer. Lisa Nåbo och Diyar Cicek valdes om till förbundsledning (ordförande respektive förbundssekreterare).

Förbundsstyrelsen består av följande personer:

  • Lisa Nåbo (förbundsordförande), Östergötland
  • Diyar Cicek (förbundssekreterare), Dalarna
  • Mariam Asghari, Stockholm
  • Ali Reza Yakhdani, Skåne
  • Lotta Wiechel, Västerbotten
  • Christopher Lindvall, Stockholms län
  • Katarina Memetovic, Fyrbodal
  • Edvina Palmcrantz, Jönköpings län
  • Lina Olsson, Skåne
  • Oskar Leinonen, Norrbotten
  • Nicole Ilias, Stockholms län
  • Shabnam Zamani, Halland
  • Tora Bergström, Stockholm
  • Arian Twana, Västmanland
  • Märta Alnebratt, Göteborg
  • Sara Benabdellah, Norrbotten

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

SSU bedriver en bred verksamhet, allt från politiska manifestationer och studiecirklar, till fritidsgårdar och kurser. Många medlemmar har börjat i mindre politiska aktiviteter för att sedan gå kurser och delta i studiecirklar.

Verksamheten i kommunerna representerar 290 olika verksamheter. Det handlar om att bedriva politisk opposition där det finns borgerliga majoriteter, genom manifestationer, insändare, flygbladsutdelningar och olika utåtriktade evenemang. Samtidigt verkar SSU inom socialdemokratin för att vara en radikal och drivande kraft i såväl ideologiska diskussioner som sakpolitiska. Till exempel jobbade SSU:are i sina arbetarkommuner med ett underifrån-engagemang inom partiet - folkrörelsesättet - för att bilda partimedlemmarna i feministiska frågor och teori. Sedan, efter decennier av ideologisk feministisk debatt inom SSU, lade förbundet grunden för att omvandla Socialdemokraterna till ett feministiskt parti vid partikongressen 2001.

Folkbildningen och de politiska studierna är en av grundpelarna inom SSU. SSU-distrikten anordnar som minimum tre grundkurser: SSU 1, SSU 2 och SSU 3, samt andra olika kurser, till exempel fackliga temakurser, feministiska debatthelger och internationella temadagar. Flera distrikt arbetar också med separatistiska tjejkurser, och feministiska killkurser. Förbundet anordnar olika temakurser och handledarkurser, samt enfråge-kurser, oftast på den egna kursgården Bommersvik, belägen utanför Södertälje.

Förbundet har en medieplattform, Frihet.se.

SSU håller också valläger där medlemmar från hela landet träffas för att diskutera politik, delta i seminarier och genomföra andra aktiviteter. Om den sittande regeringen är socialdemokratisk är det inte ovanligt att ministrar kommer och håller föredrag och umgås med medlemmarna. Senare år har även artister kommit till lägren för uppträda för medlemmarna.

22 juli-utmärkelsen[redigera | redigera wikitext]

SSU inrättade 2017 en utmärkelse till minne av terrorattentaten i Norge den 22 juli 2011. 22 juli-utmärkelsen delas ut till en person eller en grupp unga som är en antirasistisk förebild och som har gjort betydande insatser mot högerextremism.[26]

Mottagare av utmärkelsen

Kongresser[redigera | redigera wikitext]

Fram till kongressen 1993 i Kalmar arrangerades kongresserna i regel i Stockholm. De tre senaste kongresserna i Stockholm var extrakongressen 1994, kongressen 2011 och kongressen 2017.

Ordförande[redigera | redigera wikitext]

Förbundssekreterare[redigera | redigera wikitext]

Förbundskassörer[redigera | redigera wikitext]

  • Karl Hovberg (1917–1928)
  • Christer Selö (1978–1983)
  • Jerry Wiklund (1983–1986)
  • Anders Jansson (1986)
  • Niklas Rengen (1988–1990)
  • Lars Mellgren (1990)
  • Carin Jämtin (1990–1994)
  • Anna Larsson (1994–1997)
  • Joakim Jonsson (1997–2000)
  • Andreas Karlsson (2000–2003)
  • Karin Hallengren (2003–2006)
  • Anna Lekander (2006–2010)
  • Jonas Andersson (2010-2012)
  • Morgan Eklund (2012–2014)
  • Mimmi Eriksson (2015–2020)
  • Jonatan Sundblad (2020-2023)
  • Kajsa Damberg (2023-)

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eftersom SSU inte väljer någon vice ordförande, fanns det ingen som kunde ta över som tillförordnad ordförande när Anna Sjödin avgick. I stället bestämde förbundsstyrelsen att förbundssekreteraren Mattias Vepsä skulle fungera som SSU:s talesman tills en ny ordförande blivit vald.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stort medlemstapp i ungdomspartierna”. SVT. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stort-medlemstapp-i-ungdomspartierna-demokratiskt-problem. Läst 7 maj 2021. 
  2. ^ ”Stadgar för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, antagna av SSU:s 36:e kongress i Stockholm 2-5 augusti 2011”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131022034933/http://www.ssu.se/files/dokument/program/ssu-stadgar.pdf. 
  3. ^ SSU (5 maj 2017). ”SSU backar LO-förbunden mot Almega”. Pressmeddelande. Läst 5 oktober 2023.
  4. ^ Framåt tillsammans (Principprogram antaget vid SSU:s 40:e förbundskongress). Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. 7 november 2019. sid. 2 
  5. ^ Möller, Tommy (2011). Svensk politisk historia: strid och samverkan under tvåhundra år (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 12242001. ISBN 9789144068275 
  6. ^ Oscarsson, Martin (12 november 2010). ”Socialdemokratiska ungdomsförbundet 1903-17: Från avväpning till uppror mot kriget”. www.marxist.se. Revolution. https://www.marxist.se/socialdemokratiska-ungdomsforbundet-1903-17-fran-avvapning-uppror-kriget. Läst 30 april 2020. 
  7. ^ Ungdomsstyrelsen. ”Medlemstapp även i MUF?”. Arkiverad från originalet den 16 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120116235140/http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/0%2C2072%2C7655%2C00.html. Läst 21 december 2011. .
  8. ^ Dahlerup, Drude. 2001. Red Freidenvall, Lenita & Jansson, Maria. Politik och kritik - en feministisk guide till statsvetenskap.
  9. ^ ”Hemligt konto bekostade kampanj för SSU-ordförande”. Dagens Nyheter. 21 december 2004. https://www.dn.se/nyheter/politik/hemligt-konto-bekostade-kampanj-for-ssu-ordforande/. 
  10. ^ ”Hemlig grupp höll i Shekarabis kampanjpengar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/hemlig-grupp-holl-i-shekarabis-kampanjpengar/. 
  11. ^ ” Skandalerna inom SSU”. Dagens Nyheter. 12 april 2005. https://www.dn.se/arkiv/sverige/c-skandalerna-inom-ssu. Läst 29 januari 2023. 
  12. ^ Molin, Kari (30 juli 2005). ”SSU blickar mot framtiden”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/ssu-blickar-mot-framtiden/. Läst 16 september 2023. 
  13. ^ Holmqvist, Anette & Ryderstedt, Jenny (3 augusti 2005). ”Anna Sjödin enhälligt vald till SSU-ordförande”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ddRvEj/anna-sjodin-enhalligt-vald-till-ssu-ordforande. Läst 16 september 2023. 
  14. ^ ”SSU startar kampanj för flyktingamnesti”. Sveriges Radio. 6 september 2005. https://sverigesradio.se/artikel/687222. Läst 16 september 2023. 
  15. ^ SSU (19 januari 2007). ”Medlemstapp även i MUF?”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070318061016/http://www.ssu.se/index.php?p=2&a=2194. Läst 25 januari 2007. .
  16. ^ [a b] ”SSU fick ny ordförande”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13416162.ab. Läst 3 augusti 2011. 
  17. ^ [a b] ”Ny förbundsledning för SSU”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006150336/http://www.ssu.se/ny-forbundsledning-for-ssu/. Läst 3 oktober 2014. 
  18. ^ Reinholdsson, Hanna (9 augusti 2015). ”Philip Botström, 24, är ny SSU-ordförande”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/philip-botstrom-24-ar-ny-ssu-ordforande/. Läst 29 augusti 2015. 
  19. ^ ”Larmet: S beroende av extrem falang”. Expressen. Läst 2 november 2018.
  20. ^ antisemitism, Svenska kommittén mot. ”Oroväckande slagord på SSU:s första majdemonstration i Malmö : Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)”. http://skma.se/blogg/2019/05/orovackande-slagord-pa-ssus-forsta-majdemonstration-i-malmo/. Läst 3 maj 2019. 
  21. ^ ”SSU: ”Krossa sionismen” – kritiseras efter 1 maj-tåg”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kvallsposten/ssu-krossa-sionismen-kritiseras-efter-1-maj-tag-/. Läst 3 maj 2019. 
  22. ^ Wikén, Erik (2 maj 2019). ”SSU-demonstranter sjöng ”krossa sionismen” – kritiseras för antisemitism”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/ssu-demonstranter-sjong-krossa-sionismen-kritiseras-for-antisemitism. Läst 3 maj 2019. 
  23. ^ Henricsson, Karl Enn (1 augusti 2021). ”Nåbo ny ordförande i SSU – med en hårsmån”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ssu-valjer-ny-ordforande. Läst 1 augusti 2021. 
  24. ^ Ericson, Adrian (1 augusti 2021). ”Lisa Nåbo ny SSU-ordförande”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/o6geGR/lisa-nabo-vald-till-ny-ordforande-for-ssu. Läst 5 augusti 2021. 
  25. ^ ”Stadgar: 6 Kap. 41 §” ( PDF). sid. 12. Arkiverad från originalet den 7 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210507211541/https://ssu.se/app/uploads/2020/11/Stadgar-2019.pdf. Läst 26 oktober 2021. 
  26. ^ Ivarsson, Linnéa (22 juli 2017). ”Jämlikhetsstiftelse prisas med Utøya-utmärkelse”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/stiftelsen-prisas-med-ut-ya-utmarkelse. Läst 6 juli 2022. 
  27. ^ ”Make Equal - Igår fick vi motta 22 juli utmärkelsen av...”. www.facebook.com. https://www.facebook.com/makeequal/photos/a.126029170787091/1495311233858871/?type=3. Läst 6 juli 2022. 
  28. ^ ”SSU ger 22 juli-utmärkelsen 2018 till “Inte rasist men…””. SSU. https://ssu.se/nyheter/ssu-ger-22-juli-utmarkelsen-2018-till-inte-rasist-men/. Läst 6 juli 2022. 
  29. ^ ”22 juli-utmärkelsen 2019 går till Emerich Roth och Hédi Fried”. SSU. https://ssu.se/nyheter/22-juli-utmarkelsen-2019-gar-till-emerich-roth-och-hedi-fried/. Läst 6 juli 2022. 
  30. ^ ”Fanna Ndow Norrby och Nadim Ghazale tar emot 22 juli-utmärkelsen”. SSU. https://ssu.se/nyheter/2020-ars-vinnare/. Läst 6 juli 2022. 
  31. ^ ”Danny Lam (TNKVRT) tar emot 22 juli-utmärkelsen 2021 – SSU”. https://www.youtube.com/shorts/ku9bFyrQ_2c. Läst 6 juli 2022. 
  32. ^ ”22 juli-utmärkelsen 2022 går till EXIT”. ssu.se. https://ssu.se/nyheter/22-juli-utmarkelsen-2022. Läst 29 januari 2023. 
  33. ^ ”Stefan Löfven och Bengt Westerberg får SSU:s anti­rasistiska 22 juli-­utmärkelse 2022”. ssu.se. Arkiverad från originalet den 24 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230723220940/https://ssu.se/nyheter/stefan-lofven-och-bengt-westerberg-far-ssus-antirasistiska-22-juli-utmarkelse-2022/. Läst 24 juli 2023. 
  34. ^ ”Ellinor Eriksson ny förbundsordförande för SSU”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5981717. Läst 3 oktober 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]