Lasurit
| Lasurit | |
 Lasurit (blå färg) från provinsen Badakhshan i Afghanistan. | |
| Kategori | Tektosilikat |
|---|---|
| Strunz klassificering | 9.FB.10 |
| Kemisk formel | (Na,Ca)7-8(Al,Si)12(O,S)24[(SO4),Cl2,(OH)2] |
| Färg | djupblå, azur, violetblå, grönblå |
| Förekomstsätt | kristaller förekommer som dodekaedrar, eller sällan kuber; granulär, spridd eller massiv |
| Kristallstruktur | kubiskt, isometriskt |
| Spaltning | imperfekt på {110} |
| Brott | ojämnt |
| Hållbarhet | spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 5 – 5.5 |
| Glans | glasartad |
| Refraktion | 1,502 – 1,522 |
| Ljusbrytning | isotrop, anomalt anisotropisk |
| Transparens | genomskinlig till opak |
| Streckfärg | blå |
| Specifik vikt | 2,38 – 2,45 |
| Smältbarhet | 3,5 |
| Löslighet | löslig i saltsyra |
| Referenser | [1][2][3][4][5] |
Lasurit är ett tektosilikatmineral med sulfat, svavel och klorid med den kemiska formeln (Na,Ca)7-8(Al,Si)12(O,S)24[(SO4),Cl2,(OH)2]. Förr användes mineralet för att tillverka färgpigmentet ultramarin. Lasurit ingår i lapis lazuli som är en mycket uppskattad blå prydnadsten. Mineralet är en fältspatoid i sodaligruppen och har ett kubiskt kristallsystem även om välformade kristaller är sällsynta.[6]
Mineral[redigera | redigera wikitext]
Lazurit är djupblå till grönblå och färgen beror på närvaron av S3--anjoner.[7] Den har en Mohs hårdhet på 5,0 till 5,5 och en specifik vikt på 2,4. Den är genomskinlig med ett brytningsindex på 1,50. Den är smältbart vid 3,5 på Wolfgang Franz von Kobells smältbarhetsskala och löslig i saltsyra. Det innehåller vanligen eller förknippas med korn av svavelkis.
Lazurit är en produkt av kontaktmetamorfism av kalksten och är typiskt förknippad med kalcit, pyrit, diopsid, humit, forsterit, haüyn och muskovit.[1]
Andra blåa mineraler, som karbonatazurit och fosfatlazulit, kan förväxlas med lasurit, men är lätta att urskilja vid noggrann undersökning. En gång var lasurit en synonym för azurit.[4]
Lasurit beskrevs första gången 1890 med en förekomst i Sar-e-Sang-distriktet, Kokshadalen, Badakhshanprovinsen, Afghanistan.[2] Den har brutits i mer än 6 000 år i lapis lazuli-distriktet i Badakhshan. Den har använts som pigment i målning och tygfärgning sedan åtminstone 500- eller 600-talet.[8] Den bryts också vid Bajkalsjön i Sibirien, Vesuvius, Burma, Kanada och USA.[8] Namnet kommer från det persiska lajvard för blått.[9]
Struktur[redigera | redigera wikitext]
Lasurit och haüyn verkar ha samma struktur och båda är sulfatdominanta mineraler.[10] Lasurit är ett pigment (opaliserande) och har en klarblå strimma (särskilt som en del av halvädelstenen lapis lazuli). Många haüyner har en vit eller ljusblå strimma och är genomskinliga. Skillnaden kan vara en konsekvens av redoxtillståndet (förhållandet sulfat till sulfid).[7][11]
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Haüyn – silikatmineral
- Ultramarin - djupt blålila färgpigment som ursprungligen gjordes av mald lapis lazuli
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lazurite, 9 oktober 2023..
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Handbook of Mineralogy
- ^ [a b] Mindat with location data
- ^ Webmineral data
- ^ [a b] Hurlbut, Cornelius S. and Klein, Cornelis, 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., Wiley, p. 459 ISBN 0-471-80580-7
- ^ ”Mineralogical Society of America”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303180014/http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/lazurite.pdf. Läst 8 mars 2011.
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 215. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ [a b] Tauson VL, Sapozhnikov AN (2003). ”On the nature of lazurite coloring” (på ryska). Zapiski Vserossijskogo Mineralogicheskogo Obshchestva 132 (5): sid. 102–107. http://rruff.info/rruff_1.0/uploads/ZVMO132N5_102.pdf.
- ^ [a b] Eastaugh, Nicholas (2004). The Pigment Compendium: Optical Microscopy of Historical Pigments. Oxford: Elsevier Butterworth-Heinemann. sid. 219. ISBN 0-7506-4553-9
- ^ ”Tile fragment”. Victoria and Albert Museum. https://collections.vam.ac.uk/item/O256542/tile-fragment/. Läst 11 januari 2020.
- ^ Moore, T.P. (2014). ”The Sar-e-Sang Lapis Mines”. Mineralogical Record 45 (3): sid. 281–336.
- ^ Hettmann K, Wenzel T, Marks M, Markl G (2012). ”The sulfur speciation in S-bearing minerals: New constraints by a combination of electron microprobe analysis and DFT calculations with special reference to sodalite-group minerals”. American Mineralogist 97 (10): sid. 1653–1661. doi:.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Lasurit.
