Burma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om landet. För kattrasen, se Burma (kattras).
Myanmar long form.svg
Pyi-daung-zu Myanma Naing-ngan-daw
Republiken Unionen Myanmar
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Kaba Ma Kyei
Huvudstad Naypyidaw1
Största stad Rangoon
Officiellt språk burmesiska
Demonym myanmarier[1]
Statsskick parlamentarisk republik
 -  President Htin Kyaw (NLD)
 -  Statskansler Aung San Suu Kyi (NLD)
 -  Förste vicepresident Myint Swe (USDP)
 -  Andre vicepresident Henry Van Thio (NLD)
Nationalförsamling Pyidaungsu Hluttaw
 -  Överhus Amyotha Hluttaw
 -  Underhus Pyithu Hluttaw
Självständighet från Storbritannien 
 -  Deklarerad 4 januari 1948 
Area
 -  Totalt 676 578 km² [2](40:e)
 -  Vatten (%) 3,41 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 56 890 418 [2](24:e)
 -  20142[3] års folkräkning 51 486 253 
 -  Befolkningstäthet 84,1 inv./km² (119:e)
BNP (PPP) 2016 års beräkning
 -  Totalt 311,1 miljarder USD[2] (56:e)
 -  Per capita 6 000 USD[2] 
BNP (nominell) 2015 års beräkning
 -  Totalt 68,28 miljarder USD[2] (69:e)
HDI (2015) 0,536[4] (låg) (148:e)
Valuta kyat (MMK)
Tidszon (UTC + 6 h 30 min)
Topografi
 -  Högsta punkt Hkakabo Razi, 5 881 m ö.h.
 -  Längsta flod Irrawaddy, 2 150 km
Kör på Höger sida
Nationaldag 4 januari
Nationalitetsmärke MYA
Landskod MM, MMR, 104
Toppdomän .mm
Landsnummer 95
1 Vissa regeringar ser fortfarande Rangoon som huvudstad.
2 Folkräkningen hölls den 29 mars 2014.
Klockan i Mingun i Burma är världens största klocka som ännu är i funktion och den väger 97 ton. Det har dessutom funnits en betydligt större klocka som rapporteras ha vägt omkring 300 ton. Se vidare lista över världens tyngsta klockor.

Burma (officiellt Republiken Unionen Myanmar[1] (svenska: /ˌmjanˈmaː/,[a] burmesiska: [mjəmà]) eller Myanmar/Burma[5]) är det till ytan största landet på det sydostasiatiska fastlandet. Det gränsar i norr till Kina, i väst till Bangladesh, till Indien i nordväst, i öst till Laos och i sydost till Thailand. Burmas sydkust sträcker sig längs Andamansjön och i sydväst finns Bengaliska viken. Rangoon var fram till 2005 landets huvudstad; den nuvarande är Naypyidaw. Burma blev självständigt från Storbritannien 1948 och blev en förbundsrepublik.

Sedan en militärkupp 1962 har landets styre bestått av en rad militärjuntor som har fört en medveten isoleringsstrategi, och Burma räknas idag som ett av världens minst utvecklade länder. Ett stort problem är landets stora produktion av heroin, samt spridningen av hiv och aids. Landets kultur är i huvudsak baserad på theravada-riktningen av buddhismen. I december 2012 avslöjades av den svenska reportern Bertil Lintner att svenska vapen användes av den burmesiska armén i det burmesiska inbördeskriget.[6]

I november 2015 genomfördes de första fria parlamentsvalen i landet sedan 1990 års underkända val. Aung San Suu Kyis parti Nationella demokratiska förbundet vann en majoritet av platserna i parlamentets båda kammare och makten att utse landets kommande president.[7]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Landets namn vållar ibland bekymmer. Det officiella namnet Myanmar antogs 1989 av den sittande militärregimen. Oppositionen motsatte sig namnbytet, då de inte ansåg att diktaturen har mandat att byta landets namn, och ville att omvärlden skulle förkasta förändringen. I april 2016 sade landets statskansler Aung San Suu Kyi att utlänningar själva kunde välja vilket av de två namnen de använder. Hon tillade dessutom att hon själv oftast säger Burma, då det är namnet hon är van vid.[8]

Olika namn används därför i olika sammanhang. Förenta nationerna (FN) använder det officiella namnet,[9] i EU-sammanhang används "Myanmar/Burma"[10] och officiella myndigheter i till exempel USA[11] och Storbritannien[12] fortsätter att kalla landet "Burma".

Myanmar används av organisationer och länder som Association of Southeast Asian Nations (ASEAN),[13] Australien,[14] Bangladesh,[15] Indien,[16] Italien,[17] Japan,[18] Kanada,[19] Kina,[20] Ryssland,[21] Thailand,[22] Tyskland,[23]. Sverige använder både Myanmar och Myanmar (Burma).[24][25] Frankrike använder både Myanmar och Burma[26][27] och Irland använder benämningen "Myanmar/Burma"[28]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Burma ligger i Sydostasien vid Andamanhavet och Bengaliska viken, mellan Bangladesh och Thailand. Landet gränsar till Kina (2 129 kilometer), Thailand (2 416 kilometer), Indien (1 468 kilometer), Laos (238 kilometer), Bangladesh (271 kilometer), och har tillhopa 6 522 kilometer landgräns.[2]

Arealen är 676 578 kvadratkilometer, varav landarealen uppgår till 653 508 kvadratkilometer och vattenarealen till 23 070 kvadratkilometer.[2]

I väster mot Indien och nordöst mot Kina upptas Burma av nord–sydliga bergskedjor med toppar som når nästan 6 000 meter över havet. I öster ligger den cirka tusen meter höga Shanplatån, genomskuren av Salweenflodens djupa dalar. Längst i söder sträcker sig en bergig kustremsa längs västra Malackahalvön. Burmas centrala delar är låglandet och deltaområdena runt de stora floderna Irrawaddy (med bifloden Chindwin) och Sittang. Floderna är betydelsefulla transportleder.

Burma påverkas av sydvästmonsunen och har tropiskt klimat med stora nederbördsmängder vid kusten och i de nordliga bergen, medan inlandet är torrare.

Stora delar av landet är skogklädda (ungefär halva ytan). Kustbergen täcks av en artrik tropisk regnskog. I torrare bergstrakter utbreder sig lövfällande skogar (med framför allt teak), och på högre höjd finns barrskog. I skogsbruket har elefanter använts som drag- och arbetsdjur. På högplatån har busk- och grässlätter ersatt skogen. I sumpiga deltaområden finns mangroveträsk.[29]

Burma är det 40:e största landet i världen. Det har en kustlinje på cirka 1 900 kilometer, från Andamansjön till Bengaliska viken, denna kuststräcka utgör en tredjedel av hela gränsen. Det högsta berget Hkakabo Razi är även det högsta berget i Sydostasien. Det ligger i den mest nordliga delen av landet som i sig ligger nära Himalaya.

Burma har störst befolkning i söder, längs kusten och floden Irrawaddy och dess bördiga dalgång. Flodens tillrinningsområde finns dock i norr.

Landet har cirka 800 insjöar.

Burmas största stad är Rangoon med cirka fyra miljoner invånare. Mandalay, Mawlamyine och Bago (Pegu) är andra stora städer.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Karta över Burmas delstater och regioner. Kartan visar inte unionsterritoriet Naypyidaw, som är beläget i den södra delen av det kartan visar som regionen Mandalay.

Burma är indelat i ett unionsterritorium, sju delstater och sju regioner (regionerna kallades divisioner fram till 2008).[30] Delstaterna överensstämmer i stort sett med de områden vars befolkning tillhör etniska minoriteter. Ibland redovisas delstaten Shan samt regionen Bago som uppdelade i mindre enheter (Norra, södra och östra Shan, samt västra och östra Bago).[31]

Unionsterritorium[redigera | redigera wikitext]

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Regioner[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Burmas historia

Burmas äldre historia domineras till stor del av de många olika etniska folkgrupperna. Under 1800-talet blev Burma en brittisk koloni och var det till 1948 även om britterna under andra världskriget förlorat kontrollen över Burma då den japanska armén ockuperade landet. Landets senare historia har framförallt kretsat kring Ne Wins militärkupp 1962 och den militärjunta som styrt landet sedan dess.

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Förfäder till dagens sydostasiatiska folk levde i områdena vid dagens Burma för över 40 000 år sedan. Troligtvis livnärde man sig på jakt och fiske. Med hjälp av stenyxor tillverkade man träredskap som med tiden kom att bli allt mer avancerade. Efter att man börjat med jordbruk för cirka 10 000 år sedan blev folk bofasta.

Den första identifierbara civilisationen organiserades av monfolket. De invandrade för runt 4 000 år sedan och byggde efterhand flera städer i landets södra delar. För omkring 2 000 år sedan fick de kontakt med buddhismen, först via sjöfarare och sedan via munkar utsända av den indiske kungen Ashoka. Vid ungefär samma tid invandrade Karenfolket från norr och byggde efterhand upp flera små kungariken längs Irrawaddyfloden. Burma var under den här tiden inget enat land utan ett område för handelsresor mellan Kina och Indien. Pyufolkets riken ersattes i mitten av 900-talet till förmån för de nyanlända burmeserna som dominerat Burma politiskt och kulturellt sedan dess.

Burmeserna grundade kungariket Pagan, som växte och, efter att ha besegrat monfolket i söder, kom att innefatta stora delar av Sydostasien. Kungariket föll efter nederlaget mot mongolerna i slutet av 1200-talet. Mongolerna erövrade stora delar av riket och tillsatte en kung som styrdes från Mongoliet. Efter detta splittrades Burma och led av ständiga krig framförallt mellan Ava i norr och Pegu i söder. Efter att Ava fallit för en invasion av shanfolket från Kina 1527 flyttade många burmeser från Ava till Toungoo som blev ett nytt maktcentrum i Burma.

Burma expanderade och intog flera områden under 1700-talet och början av 1800-talet tills landet kom i konflikt med engelska intressen i Assam. Genom en serie krig 1824-1886 erövrade Brittiska imperiet Burma, som därefter styrdes som en provins i Brittiska Indien.

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Burma var från 1886 en del av det brittiska kolonialväldet, men blev självständigt 1948, ett år efter Indien och Pakistan.

Inbördeskriget i Burma, ett etniskt präglat krig mellan centralregeringen och olika etniska minoritetsgrupper, inleddes strax efter självständigheten. Det blossade åter upp runt 2010. Inbördeskriget har dödat hundratusentals människor. Den svenske journalisten Bertil Lintner och författaren C-J Charpentier har båda skrivit att svenska granatgevär används av regeringen.[6]

Militärkuppen 1962 fram till 1980-talet

General Ne Win genomförde 1962 en militärkupp och upprättade ett militärt revolutionsråd som landets regering. Landets federala uppbyggnad behölls, men kompletterades med en hierarki av arbetar- och bonderåd. Ett nytt parti under namnet Myanmars socialistiska programparti grundades och fick status som enda tillåtna parti. Näringslivet förstatligades efter sovjetiskt mönster, och landet isolerade sig från omvärlden.

Flera gerillagrupper har sedan dess verkat i landet, och det kanske allvarligaste hotet mot den burmesiska varianten på kommunism kom från Vita Flaggan, en prokinesisk kommunistisk gerilla. Det har förekommit stridigheter mellan trupper ifrån Burma och Indien över Andamanerna, men dessa stridigheter har avslutats.

Burma har de senaste årtiondena plågats av inbördeskrig. Mot militärdiktaturen kämpar flera minoritetsarméer som vill ha mer självständighet. Militärjuntan hävdar att motståndsrörelserna finansieras genom odling och smuggling av narkotika. En rapport i februari 2010, publicerad av ett antal folkrörelser, hävdar att det i själva verket är reguljära arméförband som driver eller beskyddar drogtillverkningen.[32] Burma är efter Afghanistan världens största producent av heroin.[när?][källa behövs]

Protesterna 1988 fram till 2000-talet

1988 utbröt stora protester och oroligheter i Burma. Kort dessförinnan hade Aung San Suu Kyi, dotter till frihetskämpen Aung San, återvänt från 30 år i exil och hon valdes till ordförande i det ledande oppositionspartiet, Nationella demokratiska förbundet. Armén slog dock ned protesterna med tusentals dödsoffer som följd. Härefter kom en kort period under den civile ledaren Maung Maung varpå Saw Maung genomförde en kupp och blev premiärminister och ledare för den styrande juntan som då tog över, State Law and Order Restoration Council (SLORC). Han utlovade fria val. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest den 20 juli 1989, hennes parti Nationella demokratiska förbundet (NLD) segrade 1990 i de första fria valen på nästan 30 år men valet ogiltigförklarades därefter. Aung San Suu Kyi släpptes inte förrän 1995, men hon har sedan satts i husarrest upprepade gånger. 1991 fick hon Nobels fredspris.[33]

Om upproret i Burma 1988 har C-J Charpentier, som då befann sig i landet, skrivit rapportboken Åtta dagar i Burma.

Saw Maung avsattes 1992 och ledarskapet i juntan togs över av Than Shwe. 1997 tillkännagav juntan att man bytt namn till State Peace and Development Council, förkortat SPDC.

2005 meddelade Than Shwe att Burmas huvudstad skulle flyttas från Rangoon till den nybyggda staden Naypyidaw. Juntan invigde den nya huvudstaden i mars 2006.

Demonstrationerna 2007 och senare

I september 2007 inträffade stora demonstrationer i Burma, ledda av buddhistmunkar. Protesterna, som var de största sedan 1988, riktades mot den styrande militärjuntan.

Sommaren 2007 var antalet politiska fångar omkring 1 200, men efter demonstrationerna i september 2007 har antalet åter ökat kraftigt. I februari 2010 redovisar Assistance Association for Political Prisoners över 2200 politiska fångar. Många av dem har sänts till avlägsna fängelser i landets utkanter, där deras anhöriga har svårt att besöka dem.[32]

Juntan utlovade nya val enligt en 2009 antagen konstitution. Valet planerades i november 2010. De styrande militärerna förväntades sitta kvar oförändrat, eftersom konstitutionen är så utformad att den ska garantera militären ett fortsatt maktinnehav med ett sken av demokrati. 2011 släpptes oväntat flera hundra politiska fångar och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi blev fri från sin husarrest. Regimen utlovade ekonomiska och politiska reformer i syfte att bryta landets isolering.

8 november 2015 genomfördes fria parlamentsval i Burma, de första sedan 1990. Endast 75 procent av parlamentsplatserna stod dock på spel, sedan den styrande militären tillförsäkrat sig att 25 procent skulle gå till egna kandidater. Nationella demokratiska förbundet (NLD) lett av Aung San Suu Kyi mångdubblades och vann absolut majoritet i parlamentets båda kammare, vilket innebär att partiets kandidat även ska bli landets president. Genom den införda regeln att burmeser med barn som har utländskt medborgarskap, kan Suu Kyi dock inte utropas till president. Vem som blir ny president är ännu inte avgjort. NLD nådde 60 respektive 58 procent av mandaten i de båda kamrarna, medan militärens stödparti USDP rasade till 5 respektive 7 procent. Landets militärstyre erkände sig besegrat, men de har trots förlusten rätten och makten att tillsätta de viktiga försvars-, inrikes- och gränshandelsministrarna.[34]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Burma är en parlamentarisk republik med presidenten som både statschef och regeringschef. Landet har även två stycken vicepresidenter, benämnda förste vicepresident respektive andre vicepresident. Presidenten är indirekt vald på ett 5-årigt mandat av landets parlament (Pyidaungsu Hluttaw) genom att parlamentsledamöterna i både överhuset (Amyotha Hluttaw) och underhuset (Pyithu Hluttaw) röstar på en av tre personer som förs fram av ett elektorskollegium bestående av parlamentsledamöter från både över- och underhuset samt militära ledamöter. Personen med flest röster blir landets president, den med näst flest röster blir landets förste vicepresident och den med lägst antal röster blir landets andre vicepresident. Den 6 april 2016 skrev president Htin Kyaw under en lag vilket skapade en befattning benämnd statskansler, också med ett femårigt mandat, som är att anses som landets de facto regeringschef. Statskansler sedan 6 april 2016 är Aung San Suu Kyi. Presidenten och landets överbefälhavare utser tillsammans Burmas regering.[2]

Parlamentet har sitt säte i huvudstaden Naypyidaw och är en tvåkammarförsamling. Överhuset Pyidaungsu Hluttaw har 224 ledamöter, varav 168 väljs i enmansvalkretsar i absoluta majoritetsval (med en andra valomgång om ingen kandidat uppnår en majoritet av rösterna) och 56 ledamöter utses av militären. Underhuset Amyotha Hluttaw har 440 ledamöter, varav 330 likt överhusets väljs i enmansvalkretsar i relativa majoritetsval och 110 är militära ledamöter. Båda kamrarnas ledamöter har femåriga mandat. Landets dömande makts högsta domstol (engelska: Supreme Court of the Union) består av dess ordförande (engelska: Chief Justice) och 7 till 11 andra domare. Domare i högsta domstolen samt dess ordförande nomineras av presidenten och måste godkännas av underhuset innan presidenten kan utnämna dem till deras uppdrag. Högsta domstolens domare måste gå i pension när de fyllt 70 år. Burma tillämpar ett blandat rättssystem bestående av Common law och sedvanerätt.[2]

Burma har allmän och lika rösträtt och rösträttsåldern är 18 år.[2]

Politisk historia och utveckling[redigera | redigera wikitext]

De socialistiska dragen i Burmas styre minskade markant från mitten av 1970-talet. Ett försök med demokratiska val 1990 avslutades snabbt när regimen visade sig förlora. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, dotter till en av ledarna för frihetsrörelsen under kolonialtiden, satt i husarrest i många år, men frigavs 2012.

Landet styrdes av militären från 1988 fram till 2011 under namnet State Peace and Development Council (före 1997 som State Law and Order Restoration Council) och var under perioden en auktoritär militärregim. En ny konstitution ratificerades den 29 maj 2008[35] och parlamentsval hölls 2010 och 2015. Thein Sein tillhörde partiet USDP och var president 2011-2016. Han följdes av Htin Kyaw från Nationella demokratiska förbundet, som inträdde sitt ämbete den 30 mars 2016. Burma fick då sin första tydligt civila regering utan militärt styre på över fem årtionden.[2]

Freedom House gav under hela perioden 1998-2011 landet omdömet "inte fritt" och rankade både de politiska rättigheterna i Burma och de medborgerliga friheterna som 7,där 1 representerar mest fri och 7 minst fri. 2012 började landets rankning stiga och 2017 höjdes landets omdöme till "delvist fritt" samtidigt som organisationen rankade de politiska rättigheterna som 5 och de medborgerliga friheterna som 5.[36]

Militär[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Burmas militär

Medborgarskap[redigera | redigera wikitext]

Burmesiskt medborgarskap erhålls via Jus sanguinis och båda föräldrarna måste vara medborgare i landet. Medborgarskap kan även erhållas genom naturalisation men den sökande måste vara gift eller barn till en burmesisk medborgare. Landet tillåter inte dubbla medborgarskap.[2]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Burma var mycket länge en mötespunkt för handelsvägar mellan Kina, Indien, Tibet och sydöstra Asien. I samband med den brittiska koloniseringen1800-talet så utvecklades landet främst mot jordbruk, och blev en av världens ledande exportörer av ris. Landet har ansenliga naturresurser inom mineraler (bly, zink, koppar, tenn), ädelstenar (pärlor, rubiner), timmer, petroleum och naturgas.

George Orwell (som arbetade i Burma mellan 1922 och 1927) förutspådde en gång att av alla de länder som koloniserats av Storbritannien så var sannolikt Burma det som skulle klara sig bäst självständigt.

När landet blev självständigt 1948, var Burma fortfarande känt som ”Asiens risskål” tack vare sin stora export, trots de stora skadorna från andra världskriget. Avskärmningen från omvärlden under militärregimen har allvarligt bromsat utvecklingen i den burmesiska ekonomin.

Burma är ett av jordens fattigaste länder med låg industrialisering och svag tillväxt. Omkring två tredjedelar av invånarna arbetar inom jordbruket. Den centrala slätten är uppbyggd av flodavlagringar och är därför mycket bördig. Irrawaddys delta hör till världens främsta risodlingsområden. Andra jordbruksprodukter är vete, majs, hirs, sockerrör och bomull. Skogsbruk, havs- och flodfiske bidrar till försörjningen. Industrin förädlar främst jordens och skogens produkter. Ris och teak ger nästan två tredjedelar av exportinkomsterna.[29]

I Burma odlas också opiumvallmo. Östra Burma ingår i gyllene triangeln. Landets bergsfolk har länge använt opium som läkemedel, men även som drog. Opium är också deras ekonomiskt viktigaste gröda. I dag odlas vallmo framför allt för illegal framställning av heroin. Flera av de politiskt radikala grupperna i Burma tjänar stora pengar på att handla med opium och heroin, pengar som gett dem stor makt i samhället. För ett land som redan har problem med diktatur och instabil inrikespolitik, utgör droghandeln ett ytterligare problem. Denna verksamhet har visat sig vara svår att stoppa, eftersom militärjuntan ofta samarbetar med narkotikabaronerna.

I början av 2000-talet rankade den engelska tidningen The Economist Burma och Etiopien som världens fattigaste länder. De kom på delad förstaplats.

Expert och import[redigera | redigera wikitext]

2016 exporterade Burma varor och tjänster värderat till 10,49 miljarder amerikanska dollar (USD) och importerade för 13,96 miljoner dollar. Exporterna bestod mest av naturgas, träprodukter, pulser och bönor, fisk, ris, kläder samt mineraler (inklusive jade och ädelsten). Importerna bestod mest av tyger, petroleum produkter, gödsel, plast, maskiner, transportutrustning, cement, byggmaterial, livsmedel samt matfetter.[2]

Landets exportvärden anses understiga den verkliga siffran på grund av smuggling av livsmedel, hushållsprodukter och diesel över gränsen till grannländerna.[2]

Exportpartners 2015:[2]

Importpartners 2015:[2]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Burma hade år 2013 64 flygplatser, varav 36 med asfalterade landningsbanor. 13 av landets flygplatser hade en över tre kilometer lång landningsbana, dock var en sådan inte asfalterad. Landet har mer än 5 000 km järnvägar med ett smalspårssystem, så kallat meterspår. Viktiga hamnstäder är Rangoon, Sittwe och Mawlamyine.[2]

In- och utresa[redigera | redigera wikitext]

Burma har visumkrav för inresa förutom för personer som har pass från ett följande länder: Brunei, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, , Singapore, Thailand och Vietnam]]. Personer med dessa pass får stanna i landet visumfritt i 14 dagar (30 dagar för Singapore) vid inresa till någon av landets tre internationella flygplatser: Mandalay International Airport, Naypyidaw Airport och Yangon International Airport. Inresa till landet är dessutom endast möjligt vid sex platser: De tre nämnda flygplatserna samt gränskontrollerna Tachilek, Myawaddy och Kawthaung.[37]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Burmas majoritetsbefolkning kallas burmeser och bekänner sig till theravada-buddhismen. Tro på andeväsen kallade nat finns också. Majoritetsspråket är burmesiska.

Regeringen i Burma erkänner 135 olika etniska grupper. Skillnaden i språk mellan olika grupper är stor eftersom språken i Burma tillhör fyra olika språkfamiljer. Burma är relativt glest befolkat. Majoriteten är burmeser (cirka 70 procent) som lever på flodslätterna och i deltalandet. De talar burmesiska. Engelska har sedan kolonialtiden använts inom administration och affärsliv. Burma har en rad betydande minoritetsfolk (de flesta är bergsfolk) med starka krav på självstyrelse, och språksplittringen är stor. Omkring 90 procent av invånarna bekänner sig till buddhismen, företrädesvis Theravada.

Folkgrupper[redigera | redigera wikitext]

Bamar är den största etniska gruppen och utgör 68 procent av befolkningen.

Vapenvila trädde i kraft i januari 2012 efter 63 års stridigheter mellan karenfolket och den burmesiska staten. Vid den tiden var det världens längsta krig.[38][39]

Rohingya anses av FN vara en av världens mest diskriminerade minoriteter.[40] Även Aung San Suu Kyi är enligt en ledare för ett flyktingläger i Bangladesh tyst om den etniska minoritetens situation och rättigheter, i likhet med de flesta burmeser.[41] Hon själv har sagt att det behövs en ordentlig undersökning för att ta reda på vilket land som rohingyafolket ska tillhöra. Uttalandet har gjort många ur folkgruppen bestörta eftersom de anser sig tillhör Burma.[42]

Burmas president Thein Sein meddelade den 12 juli 2012 att alla rohingyas bör förvisas från landet eller placeras i UNHCR:s flyktingläger.[43][44] den etniska minoritetens anses av vissa burmeser som ”immigranter” och av andra som ”bengaler”.[45] Våldsamheter med bl.a. mord och skadegörelse skedde i juni 2012 mellan folkgruppen och buddhister i regionen Rakhine.[46][47] Den 3 augusti 2012 hotade den fängslade indonesiske islamistledaren Abubakar Bashir förklara krig mot Burma om landet fortsätter att skada hans ”muslimska bröder”.[48]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2017 146 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2016 143 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2016 136 av 176
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2015 148 av 188

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "r"-et i slutet av "Myanmar" är inte avsett att uttalas, utan lades till 1989 för att representera det långa "a"-ljudet i brittisk engelska "car".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 85. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 17 februari 2017 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”Burma” (på engelska). The World Factbook. CIA. 12 januari 2017. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bm.html. Läst 17 februari 2017. 
  3. ^ (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) The Union Report. The 2014 Myanmar Population and Housing Census. "Volym 2". Naypyitaw: The Republic of the Union of Myanmar - Department of Population, Ministry of Immigration and Population. 2015. https://drive.google.com/file/d/0B067GBtstE5TeUlIVjRjSjVzWlk/view. Läst 18 februari 2017 
  4. ^ (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Human Development Report 2015. United Nations Development Programme. 2015. sid. 209. http://hdr.undp.org/sites/default/files/2015_human_development_report_1.pdf. Läst 19 februari 2017 
  5. ^ Interinstitutionella publikationshandledningen
  6. ^ [a b] Svenska vapen hos Burmas armé, SVD, 10 december 2012 kl 22:22 , uppdaterad: 11 december 2012 kl 11:57, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenska-vapen-hos-burmas-arme_7743628.svd
  7. ^ ”Myanmar election: Suu Kyi's NLD wins landslide victory” (på engelska). BBC News. 13 november 2015. http://www.bbc.com/news/world-asia-34805806. Läst 17 februari 2017. 
  8. ^ ”What’s in a name? Not much, according to Aung San Suu Kyi, who tells diplomats they can use Myanmar or Burma” (på engelska). South China Morning Post. http://www.scmp.com/news/asia/southeast-asia/article/1937886/whats-name-not-much-according-aung-san-suu-kyi-who-tells. Läst 19 februari 2017. 
  9. ^ ”Permanent Mission of the Republic of the Union of Myanmar to the United Nations” (på engelska). Förenta nationerna. https://www.un.int/myanmar/. Läst 19 februari 2017. 
  10. ^ ”Myanmar/Burma” (på engelska). Europakommissionen. http://ec.europa.eu/europeaid/countries/myanmarburma_en. Läst 19 februari 2017. 
  11. ^ ”U.S. Relations With Burma” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. https://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/35910.htm. Läst 19 februari 2017. 
  12. ^ ”UK and Burma” (på engelska). Storbritanniens regering. https://www.gov.uk/government/world/burma. Läst 19 februari 2017. 
  13. ^ ”ASEAN Member States” (på engelska). Association of Southeast Asian Nations. http://asean.org/asean/asean-member-states/. Läst 19 februari 2017. 
  14. ^ ”Myanmar” (på engelska). Australian Government, Department of Foreign Affairs and Trade. http://dfat.gov.au/geo/myanmar/Pages/myanmar.aspx. Läst 19 februari 2017. 
  15. ^ ”Home” (på engelska). Embassy of the People's Republic of Bangladesh in Yangon. http://www.bdembassyyangon.org/. Läst 19 februari 2017. 
  16. ^ ”Embassy of India” (på engelska). Embassy of India, Yangon, Myanmar. http://www.indiaembassyyangon.net/index.php?lang=ENG. Läst 19 februari 2017. 
  17. ^ ”Ambasciata d'Italia Yangon” (på italienska). Ministero degli Affari Esteri e della Cooperazione Internazionale. http://www.ambyangon.esteri.it/ambasciata_yangon/it/. Läst 19 februari 2017. 
  18. ^ ”Japan-Myanmar Relations” (på engelska). Ministry of Foreign Affairs of Japan. http://www.mofa.go.jp/region/asia-paci/myanmar/. Läst 19 februari 2017. 
  19. ^ ”Canada-Myanmar relations” (på engelska). Government of Canada, Embassy of Canada to Myanmar. http://canadainternational.gc.ca/burma-birmanie/bilateral_relations_bilaterales/index.aspx?lang=eng. Läst 19 februari 2017. 
  20. ^ ”Home” (på engelska). Embassy of the People's Republic of China in the Republic of the Union of Myanmar. http://mm.chineseembassy.org/eng/. Läst 19 februari 2017. 
  21. ^ ”the Republic of the Union of Myanmar” (på engelska). Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. http://www.mid.ru/en/maps/mm/?currentpage=main-country. Läst 19 februari 2017. 
  22. ^ ”Home” (på engelska). Royal Thai Embassy, Yangon, Myanmar. http://www.thaiembassy.org/yangon/en/home. Läst 19 februari 2017. 
  23. ^ ”Myanmar” (på engelska). Tysklands utrikesministerium. http://www.auswaertiges-amt.de/EN/Aussenpolitik/Laender/Laenderinfos/01-Laender/Myanmar_B.html?nnm=479780. Läst 19 februari 2017. 
  24. ^ ”Myanmar (Burma)”. Regeringskansliet, Utrikesdepartementet. http://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/asien-och-oceanien/myanmar-burma/. Läst 19 februari 2017. 
  25. ^ ”Om Myanmar”. Sweden Abroad, Sveriges ambassad i Bangkok. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/Om-BurmaMyanmar/. Läst 19 februari 2017. 
  26. ^ ”France and Myanmar” (på engelska). France Diplomatie. http://www.diplomatie.gouv.fr/en/country-files/myanmar/france-and-myanmar/. Läst 19 februari 2017. 
  27. ^ ”La France en Birmanie” (på franska). Ambassade de France à Rangoun. http://www.ambafrance-mm.org/. Läst 19 februari 2017. 
  28. ^ ”Diplomatic and Consular Information for Myanmar/Burma” (på engelska). Department of Foreign Affairs and Trade. https://www.dfa.ie/embassies/irish-embassies-abroad/asia-and-oceania/burma/. Läst 19 februari 2017. 
  29. ^ [a b] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  30. ^ Statoids; Regions of Myanmar Läst 16 juni 2013.
  31. ^ Online Burma/Myanmar Library; Myanmar, States/Divisions & Townships, Overview Map (pdf-fil) Läst 25 januari 2015. Karta december 2007 enligt Myanmar Information Management Unit.
  32. ^ [a b] http://www.womenofburma.org/Report/PoisonedHillsFinal.pdf
  33. ^ http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/asia-pacific/1950505.stm
  34. ^ "Myanmar army, president endorse Suu Kyi victory, vow stable transition". reuters.com, 2015-11-11. Läst 12 november 2015. (engelska)
  35. ^ (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Constitution of the Republic of the Union of Myanmar (2008). Printing & Publishing Enterprise, Ministry of Information. 2008. http://www.burmalibrary.org/docs5/Myanmar_Constitution-2008-en.pdf. Läst 18 februari 2017 
  36. ^ ”Myanmar” (på engelska). Freedom in the World 2017. Freedom House. https://freedomhouse.org/report/freedom-world/2017/myanmar. Läst 20 februari 2017. 
  37. ^ ”Notice to Tourists” (på engelska). The Republic of the Union of Myanmar, Ministry of Labour, Immigration and Population. https://evisa.moip.gov.mm/NoticetoTourists.aspx. Läst 20 februari 2017. 
  38. ^ "Vapenvila i 60-årigt-inbördeskrig" DN. Publicerad 2012-01-12. Läst 2014-10-01
  39. ^ "Tusentals barn flyr världens äldsta krig" DN. Publicerad 2011-09-12. Läst 2014-10-01
  40. ^ SvD: Fortsatt våld i västra Burma, publicerad 20 juni 2012.
  41. ^ FN-sändebud i konfliktens Burma, publicerad 13 juni 2012.
  42. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=5186116
  43. ^ http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5191027
  44. ^ http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1003208-president-vill-se-muslimer-i-lager
  45. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/minst-80-dodsoffer-for-burmavald_7293567.svd
  46. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/28-doda-i-vastra-burma
  47. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/soldater-till-oroshard-i-burma
  48. ^ http://www.svt.se/nyheter/utrikes/hotar-med-krig-om-burmas-muslimer

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]