Lennart Hyland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Hyland” leder hit. För andra betydelser, se Hyland (olika betydelser).
Lennart Hyland
Per Oscarsson och Lennart Hyland före Oscarssons "kupp" i Hylands hörna 1966.
Född 24 september 1919
Tranås, Säby församling, Jönköpings län
Död 15 mars 1993 (73 år)
Engelbrekts församling, Stockholm
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Journalist
Programledare
Känd för Hylands hörna
Maka Tuss Hyland
(1950–1993)
Släktingar Niklas Hyland (brorson)

Otto Lennart Hyland, född 24 september 1919 i Tranås i Säby församling, död 15 mars 1993 i Engelbrekts församling i Stockholm[1], var en svensk journalist samt programledare vid Sveriges Radio och Sveriges Television. Hyland var en populär och nydanande medarbetare beträffande sport och underhållning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lennart Hyland som sportreporter.
Thore Skogman och Eva Eriksson tillsammans med Hyland i Hylands hörna 1966.
Radioprogrammet Karusellen i Karlaplansstudion 1951. Georg Rydeberg, Lennart Hyland och Maj Nordvander.

Hyland anställdes vid Radiotjänst den 16 mars 1945, och blev kvar där till den 30 september 1982.[2] Han kom då närmast från en journalisttjänst vid Barometern i Kalmar.[3] Lennart Hyland började som medarbetare Radions akualitetsavdelning och arbetade även ibland som hallåman, men kom snart att dela sin tid mellan underhållningsprogram och sportbevakning. I den senare genren tog han med tiden över Sven Jerrings roll som ledande sportreporter och var även sportchef på radion. Bland annat bevakade han, tillsammans med Jerring, Olympiska vinterspelen 1948 i Sankt Moritz och London.[4]

Lennart Hyland var programledare för många dåtida publikfavoriter i både radio och TV. Hans första egna program, En släktgård från 1351 sändes den 21 januari 1945[3]. Han debuterade som programledare för underhållningsprogrammet Fönsterrevyn, som sändes den 29 januari 1947. Sedan blev han programledare för en rad underhållningsprogram i både Radio och TV, till exempel Lördagskväll (1947-49), Karusellen (1951–54), Sittinitti (1954-55), Stora famnen (1958-59) och Hylands hörna (1961–83). Han ledde även välgörenhetsprogram, till exempel Röda fjädern.

Hylands hörna började som ett radioprogram och övergick 1962 till TV. Programmet kom att sändas i omgångar fram till 1983. Åren 1977-80 ledde han även Gomorron Sverige, som sändes från Göteborg.

På frågan "Vilken är den intressantaste människa du mött i en TV-studio?", svarade Hyland 1980 att det var Per Oscarsson.[5]

Kända sportreferat[redigera | redigera wikitext]

Som sportkommentator är Hyland kanske mest känd för referatet av Sveriges VM-guld 1962 i ishockey och målet i öppen bur av Nisse Nilsson i matchen mot Kanada i Colorado Springs (Pucken glider in i mål, den gliiider in i mååååååål). Även hans referat från fotbolls-VM 1958 i Sverige blev mycket uppskattade, där han fick sitt stora genombrott som snabbpratande sportreferent. Även där levererade han ett klassiskt referat när Kurre Hamrin gjorde 3-1 i semifinalen mot Västtyskland. Hyland var också den som uppfann radions "Sportextra" i början av 1960-talet, där man växlade mellan olika arenor under sändningen, något som BBC anammade först i början av 1970-talet.

Ett annat historiskt referat av Lennart Hyland var när han påstod att han "skämdes som svensk" efter att boxaren Ingemar Johansson blivit diskvalificerad för passivitet i OS-finalen i Helsingfors 1952. Ingemar Johansson påstods vara "en ynklig figur".[6]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Lennart Hyland gifte sig 1950 med Brita Nielsen (1927-2016), som blev Tuss Hyland, dotter till direktören Fredrik Nielsen och Elsa, ogift Johansson.[7] Tuss Hyland var syster till skådespelaren Gunnar Nielsen och Gunvor Lagergren (gift med Claes Leo Lagergren). Lennart Hyland har en dotter, född 1944, i ett tidigare förhållande samt tillsammans med Tuss Hyland två söner, födda 1954 respektive 1955.[7]

Han är gravsatt på Tranås gamla griftegård, Säby.[8] Han var farbror till journalisten Niklas Hyland.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

En bronsstaty över Lennart Hyland, skapad av Tomas Qvarsebo. finns sedan 1995 i Stockholm, numera i parken till Radiohuset, samt sedan år 2000 på Torget i Tranås.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Alsing Rolf, Lundh Jonas, red (1999). 1900-talet: en bok från Aftonbladet. Stockholm: Aftonbladet med stöd av Statens skolverk. Sid. 161. Libris 7454380. ISBN 91-630-8939-4 
  3. ^ [a b] Eriksson, Uno Myggan (1991). Myggans nöjeslexikon : ett uppslagsverk om underhållning, band 8. Bra Böcker. Hagen-Högl. ISBN 91-7752-266-4 
  4. ^ Franzén, Nils-Olof; Jerring, Sven (1988). Ett stycke radiohistoria. Bonniers. Sid. 353-355. ISBN 91-0-047540-8 
  5. ^ Såg du? TV vi minns under tjugofem år: en bildkrönika, Lisette & Allan Schulman, Bra Böcker, Höganäs 1980, sidan 81
  6. ^ Bengtsson, Jan (31 januari 2009). ”Känd för sin höger – ”Tors hammare””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2402863.svd. Läst 1 januari 2011. 
  7. ^ [a b] HYLAND, O LENNART, radioreporter, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 606.
  8. ^ CD Begravda i Sverige

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]