Lovisa von Plat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lovisa von Plat eller Platen, även känd som Platskan och Moster von Platen, egentligen Helena Fahlberg, död 1785, var en svensk kopplare och bordellmamma verksam i Stockholm under frihetstiden och den gustavianska tiden. Hon var en välkänd gestalt i Stockholm och tillhörde de mest framgångsrika inom sitt yrke, med en kundkrets bland dåtida makthavare. Hon förekommer i samtida memoarer, dagböcker, brev och anonyma poem.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lovisa von Plat uppges egentligen ha hetat Helena Fahlberg och var dotter till en officer. Enligt mantalslängden från 1740-talet räknades hon officiellt som fattig. I praktiken var detta inte fallet, eftersom hon samtidigt hade en piga, bar peruk och puder och använde snus. Hon bodde 1747 i Tyska skolhuset i Gamla stan.

År 1747 ställdes Lovisa von Plat inför rätta åtalad för koppleri angiven av Helena Bohman, som under en tid hade arbetat i hennes bordell. Bohmans vittnesmål beskrev ingående von Plats koppleriverksamhet. Tillsammans med sin fars gesäll hade Helena Bohman utan lov besökt en krog på Svartmangatan i Gamla stan. Där hade hon mött Lovisa von Plat, och följt med denna hem till hennes bostad. Hemma hos von Plat hade de mött baron von Ungern och baron Palmfelt, som kommit gett von Plat bud på franska om att köpa sexuella tjänster av Bohman. Palmfelt hade vunnit budgivningen och sedan haft samlag med Bohman bakom en skärm medan von Plat tog hela betalningen. I fortsättningen ingick Bohman i Lovisa von Plats grupp prostituerade. Hon följde von Plat till pigbaler på krogar och Djurgården för att möta kunder, och även till kunders hem: von Plat sände bud till henne med sin piga Eva Hardner. Bland kunderna fanns förmögna män men också till exempel bodbiträden.

Bohmans uppgifter växer till ett uppmärksammat rättsmål som orsakade skandal och drog in flera personer i målet som växte till en härva under sommaren. Ett meddelande från Lovisa von Plat hittas där hon kallar på Kommissarien Robsuluns hushållerska Catharina Thun, en piga och "skitgreta", som alla uppenbarligen brukar anlitas av hennes som prostituerade, för att betjäna kunder:

Ma chere seur
Ma chere seur, war nu så god och kom till mig i afton klåckan
11 då dig lägligast lärer wara, och tag med dig syster Maja som
tiena hos Fru Schantz, ty i afton kommer några honetta Cavaillerer
till mig, som intet äro rädda om plåten och ducaten, utan wij
på det bästa kan blifwa förnögde. Om du råkar skitgreta så lät
denne föllja med, konan sir nog bra ut, je me recomende
Ma chere seur
L. von Plat

Lovisa von Plat kallas in och förhörs upprepade gånger. Hon förnekar anklagelserna, och då hon ombeds ge skriftprov överenstämmer inte hennes handstil med den på meddelandet. Lovisa von Plat uteblir från förhör, en vice häradshövding går i god för henne och baron von Kurck ger både henne och hennes prostituerade alibi genom att lista dem som tvätterskor och sömmerskor. Hon lämnar slutligen Stockholm för att undvika ytterligare förhör och gömmer sig på en prästgård på landet. Det är inte känt hur målet slutade eftersom dokumentationn är försvunnen, men eftersom varken von Plat eller Bohamn förekommer i några fånglistor, antas de antingen ha frikänts eller endast blivit bötfällda.

Lovisa von Plat gifte sig 1757 med en grenadsergeant Cretsmer, men fortsatte sin verksamhet även efter sitt äktenskap.

Hennes bordell var under 1760-talet vida känd i Stockholm. Den låg vid "S:t Olofs röda tomt", det vill säga vid Adolf Fredriks kyrka, och kallades Platskans jungfrubur. Hon bedrev sin verksamhet vid Baggensgatan och Västerlångatan. Hennes bordell var en av Stockholms mest berömda bordeller på sin tid - den andra var Ahlströms jungfrubur som ägdes av Magnus Ahlström. Bland hennes kunder nämns Nils von Rosenstein och Carl Fredrik Fredenheim. I en dikt från 1778 uppger Johan Henrik Kellgren om Carl Michael Bellman att ”uti Platskans jungfrubur, han Kärleksgudens språk fått lära”.

I Peter Wessmans kända lista över prostituerade och kopplare från 1786 listas Lovisa von Plat först i raden av alla Stockholms kopplare. Hon angavs då bo vid Surbrunn och hade öknamnet Näslösa.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Lovisa von Plat nämns i många samtida dagböcker, memoarer, visor, brev, krönikor och poem. Hon besjöngs i flera anonyma så kallade "hordikter". Hennes bordell beskrivs i Gustaf Hallenstiernas erotiska memoarer.

Bellman använde ibland Lovisa von Plat som motiv för sina visor, tillsammans med andra personer såsom kollegan mor Maja, brännvinsbrännaren Lundholm, krögaren Movitz, krögerskan Mor Brita och krögerskan Löfberg med flera. Vid hennes död skildrade Bellman hennes liktåg i "Platskans överfart på Styx i Oktober 1785". Hon nämns i Fredmans Testamente nr 149.

Referenser[redigera | redigera wikitext]