Lunga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den skotska ön, se Lunga (ö)
Lungorna ligger på bägge sidorna om hjärtat och de stora blodkärlen i brösthålan. Bild från Gray's Anatomy of the Human Body, 1918.
Lungor med lungvävnad avlägsnad för att visa bronkerna och bronkiolerna. Bild från Gray's Anatomy of the Human Body, 1918.
Bröströntgen, med lungorna synliga som mörka områden. Hjärtat ligger något till vänster på personen, höger på bilden, och trycker undan lungan. Man anar även revbenen.

Lungan (Lat. pulmo) är det organ hos de ryggradsdjur som andas luft, som har som främsta uppgift att syresätta blodet och avsöndra vissa restprodukter, framförallt koldioxid. Medicinska termer som har med lungorna att göra börjar ofta med pulmo-, från latinets pulmo ("lunga").

Människans lungor[redigera | redigera wikitext]

Människans lungor är inneslutna i en lungsäck vardera kallade pleura. Pleuran består av två serösa membran (egentligen ett och samma membran) där det membran som har kontakt med lungan kallas viscerala pleauran och det yttre kallas parietala pleuran. Parietala pleuran har kontakt med mediastinum, diafragman och torakal väggen. Det teoretiska utrymmet mellan viscerala och parietala pleuran heter cavum pleurae och innehåller pleuravätska som smörjer och minskar friktion när dessa glider mot varandra då lungan blåses upp. Då luft, av någon anledning, tränger in mellan de båda pleuraskikten säger man att pneumothorax uppstår. Lungan faller då ihop eftersom den normalt spänns ut av det undertryck som råder i cavum pleurae.

Vänster lunga (pulmo sinister), som är aningen mindre till följd av hjärtats position, består av två lober, höger (pulmo dexter) består av tre lober. Luften når lungorna via svalget (pharynx), struphuvudet (larynx) och vidare genom luftstrupen (Lat. Trachea) som övergår till bronker. Luftstrupen övergår i två huvudbronker även kallade primära bronker, en till vardera lunga. Dessa delar sig sedan ytterligare till respektive lob genom vidare uppdelning som benämns sekundära och tertiära bronker och utgör det sk luftrörsträdet. Allt eftersom bronkerna fortsätter dela sig minskar de i storlek och övergår sedermera i bronkioler (små bronker). Bronker och trachea skyddas och hålls öppna av hästskoformade broskringar (lat. cartilagines tracheales). Bronkioler däremot är omgivna av glatt muskulatur och luftflödet kan därigenom regleras genom autonomt styrd kontraktion. Bronkioler delas i sin tur upp i terminala och respiratoriska bronkioler, de sistnämnda med visst gasutbyte. Delning därefter ger till sist upphov till lungblåsor, även kallade alveoler. I sin väg från näsborrar eller munhåla till alveoler filtreras, värms och fuktas luften. I alveolerna och de minsta bronkiolerna sker det sk gasutbytet där bland annat syrgas diffunderar in i blodet och koldioxid diffunderar ut. Lungartärer (lat. arteriae pulmones) som innehåller blod med låg syrgashalt från hjärtat delar upp sig till ett fint nätverk med kapillärer som omger alveoler. När gasutbytet skett fortsätter det syresatta blodet från kapillärerna till lungvener (venae pulmones) och vidare tillbaks till hjärtat.

Lungsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika typer av sjukdomar i lungorna. Det finns obstruktiva sjukdomar, där luftflödet i luftvägarna är förhindrat. Det finns även restriktiva sjukdomar med minskad total lungvolym. Dessutom finns en rad andra sjukdomar såsom tuberkulos och lungcancer. Spirometri används för att mäta lungornas funktion. Auskultation av lungorna används också inom vården. Direkt auskultation, det vill säga att lägga örat mot kroppen och lyssna, används sällan numera utan det är indirekt auskultation med hjälp av ett stetoskop som är standard. En läkare som lyssnar på lungljuden kan beskriva dem som vesikulära (normala), eller att denne hör rassel, ronki eller stridor vid antingen ut- eller inandning.

Obstruktiva lungsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Restriktiva lungsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Lungfunktionsmätning[redigera | redigera wikitext]

Olika sätt att mäta lungfunktion är spirometri- och PEF(Peak Expiratory Flow)-mätningar, antingen vid vila eller vid belastning.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Virtual Hospital: Lung Anatomy