Sydnäktergal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sydnäktergal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Common Nightingale (Luscinia megarhynchos) (25936816473).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Flugsnappare
Muscicapidae
Släkte Luscinia
Art Sydnäktergal
L. megarhynchos
Vetenskapligt namn
§ Luscinia megarhynchos
Auktor Brehm, 1831
Hitta fler artiklar om fåglar med
Luscinia megarhynchos

Sydnäktergal (Luscinia megarhynchos) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[2] Det är denna art som är "the nightingale" som är så välbeskriven för sin sång i engelskspråkiga sånger, poesi och andra texter.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sydnäktergalen häckar i södra Europa och Sydvästasien och är en flyttfågel som övervintrar i södra Afrika. I områdena norr om dess utbredningsområde ersätts den i princip av den mycket nära släktingen näktergal (Luscinia luscinia).

Den delas upp i tre underarter:[2]

  • L. m. megarynchos – förekommer i Västeuropa, Nordafrika och Mindre Asien; övervintrar i tropiska Afrika
  • L. m. africana – förekommer i Kaukasus och från östra Turkiet till sydvästra Iran och Iraq; övervintrar i Östafrika
  • L. m. golzii – förekommer från Aralsjön till Mongoliet; övervintrar i kustnära Östafrika

Sydnäktergal i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är sydnäktergalen en sällsynt gäst som påträffats 72 gånger till och med 2014, varav ett fynd bedömts med säkerhet röra sig om underarten golzii (tidigare hafizi).[3]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Förut klassificerades den som tillhörande familjen trastar (Turdidae), men som efter nyligen gjorda studier anses tillhöra familjen flugsnappare (Muscicapidae).[4][5]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Sydnäktergalen är liten alldagligt tecknad tätting, cirka 15-17 cm lång. Ovansidan är enfärgat brun ovan, stjärt och övergump roströd. Undersidan upp till strupen är beige till smutsvit. Ögat är jämförelsevis stort och svart. Näbben är gulaktig och benen är mörka. Könen är lika. Arten är väldigt lik näktergalen och skiljer sig framför allt på den rödare stjärtovansidan och avsaknad av grå vattring på nederdelen av strupen eller bröstet. Även sången är relativt lik näktergalen, men mer melodisk och med ett arttypiskt crescendo av visseltoner.

Häckning och beteende[redigera | redigera wikitext]

I Europa häckar sydnäktergalen i två olika typer av miljöer: dels låglänt öppet skogslandskap med buskar, snår och nässlor i närheten av vatten, dels i torrare områden i lövskogsbryn, tallskog med rik undervegetation eller macchia.[1] Den häckar från slutet av april till mitten av juli i Europa, mitten av april till juni i Marocko och i maj i Algeriet.[1] I boet som placeras mycket nära marken läggs fyra till fem ägg.[1]

Sydnäktergalen lever huvudsakligen av insekter, men äter också bär och frön i slutet av sommaren och under hösten.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 10,7 och 20,3 miljoner par.[1] Europa antas utgöra ungefär hälften av utbredningsområdet, vilket ger en preliminär uppskattning av världspopulationen till 43-81 miljoner vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] BirdLife International 2012 Luscinia megarhynchos Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ Sydnäktergal, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  4. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol Phylogenet Evol.
  5. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Zool Scripta.

Källor[redigera | redigera wikitext]