Melitta dimidiata
| Melitta dimidiata Status i världen: Nära hotad[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Sommarbin Melittidae |
| Släkte | Blomsterbin Melitta |
| Undersläkte | Cilissa[2] |
| Art | Melitta dimidiata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melitta dimidiata | |
| Auktor | Morawitz, 1876 |
| Synonymer | |
|
Cilissa robusta Radoszkowski, 1876[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Melitta dimidiata är en biart som beskrevs av Morawitz 1876. Den ingår i släktet blomsterbin och familjen sommarbin.[3] Inga underarter har identifierats.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Bakkroppen är svart, hos honan med vita hårband längs bakkanterna på tergit[a] 2 till 4. Honan har dessutom rödaktigt hår på tergiterna 2 och 3. Clypeus[b] är mycket kort hos honan, dubbelt så hög som bred, medan hos hanen både clypeus och ansiktet är täckta med tätt, vitt hår. Honan är omkring 13 mm lång, hanen nästan 12 mm.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdets västgräns går från södra England (Salisbury Plain) till östra Spanien, och dess nordgräns från Nederländerna till nordvästra Vitryssland.[2] Utbredningsområdet sträcker sig till västra Ryssland[6] och via Turkiet till Afghanistan[2].
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs av buskageterräng av medelhavstyp (macchia) och tempererade gräsmarker, gärna på kalkgrund.[6][1] Arten är oligolektisk på ärtväxten esparsett (Onobrychis viciifolia). Hanen kan dessutom använda blommorna hos toppklocka, åkervädd, blåeld och prästkrage som skydd.[6]
Som alla blomsterbin är arten solitär.[7] Honan gräver sina larvbon i jorden.[1]
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN har rödlistat arten som nära hotad ("NT"). Främsta skälet till artens tillbakagång är att värdväxten esparsett, som förr till stor del använts som kvävekälla genom gröngödsling, i allt mer har ersatts av konstgödsel.[1]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Melitta dimidiata . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 oktober 2023.
- ^ [a b c] ”Melitta (Cilissa) dimidiata Morawitz, 1876” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. 6 mars 2012. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.aspx?tx_id=3437. Läst 13 oktober 2020.
- ^ [a b c d] ”Melitta dimidiata Morawitz, 1876” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753681#null. Läst 6 oktober 2023.
- ^ Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/melitta+dimidiata/match/1. Läst 20 september 2020.
- ^ D. Michez. ”dimidiata Morawitz, 1876” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.aspx?tx_id=242. Läst 13 oktober 2020.
- ^ [a b c] G R Else (2012). ”Melitta dimidiata Morawitz,1876” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/melittidae/melitta-dimidiata. Läst 13 oktober 2020.
- ^ ”Sägehornbienen · Melitta” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-melit.htm. Läst 19 juli 2020.
|